weconverse

IQPC är en internationell konferensarrangör, där den svenska delen Utbildning ingår. Den 16-17 juni arrangerar de konferensen Leda gymnasieskola i förändring, som framförallt fokuserar på de kommande förändringarna i och med den nya gymnasiereformen. Men även ändrade förutsättningar i marknaden, bland annat genom minskande elevkullar och det ökade utbudet av skolor, är på agendan. Sålunda kommer jag under 90 minuter dela tankar och erfarenheter. I skrivande stund är några punkter:

Så använder du marknadsföring för att positionera och utveckla din gymnasieskola

• Upptäck att marknadsföring är långt mer än reklam och att en god skolverksamhet utgör grunden.
• Se nöjda elever, föräldrar och personal som dom bästa marknadsförarna. Tips på hur du stödjer dom.
• Har hanterar du Varumärken, sociala medier och andra centrala verktyg i marknadsförarens verktygslåda?
• Hur marknadsplanerar du strategiskt aktiviteter som öppna hus, mässor och PR.

Men det slutgiltiga innehållet är inte spikat. Har du tips på vad som är viktigt att ta upp, eller kanske ett inspirerande case att dela med dig av?

Share This

Män med iPhone verkar dominera bland besökare på mobila webbplatser. Men jag är övertygad om att kvinnorna snart går om, att iPhone förlorar sin ledning och att “mobil” webb inte blir något speciellt framöver.

Undersökningsföretaget Web Service Award (WSA) konstaterar enligt en färsk studie att andelen kvinnor som besöker mobila webbplatser är otroligt låg, endast 9 procent. Det kan naturligtvis vara en felaktig siffra beroende på urvalsmetod; val av undersökningsobjekt; att respondenter inte svarar ärligt, etc. Oavsett vilket så lär vi än en gång ta oss en funderare över medieutveckling i ett genusperspektiv.

Rapporten presenterades idag under ett pressmöte, men jag har fått möjlighet att tidigare läsa en förhandsversion. Jag ser ingen anledning att här återge vad rapporten (länk kommer så fort den publicerats som kan laddas ner från pressmeddelandet) säger, eftersom den är både välskriven och koncis.

Vi kan dock konstatera att 74 % besöker mobilsajterna dagligen, bland märkena dominerar apparaten iPhone (32 %), browsern Safari (52 %) och operativsystemet iPhone OS (32 %). Fast, det slår mig först nu när jag skriver det här att Safari bara finns för iPhone, så rent logiskt borde det inte vara högre siffror på den browsern än apparaten iPhone.

iPhone dominerar alltså, men själv är jag allt mer övertygad om att Android under året kommer att uppmärksammas som det som webbutvecklare inte kan negligera. Snarare borde prioritera framför iPhone, speciellt då det gäller mobila appar. Mer om det i ett senare inlägg, som har legat halvfärdigt i snart ett halvår (det gäller att hitta tid att reflektera och skriva ;).

En annan viktig sak värd att notera är de förväntningar som respondenterna (och jag) har på den mobila webben. Vi vill inte ha en mobil variant av en destinationswebbplats. Vi vill ha allt lika tillgänligt i mobilen som på en dator (eller någon annan internetapparat för den delen).

En växande utveckling är att mycket av den funktionalitet som idag erbjuds på webbplatser flyttas ut i mobila appar. Där “mobil” inte bara handlar om mobila apparater, utan att apparna är “mobila” i sig. Det vill säga att apparna kan installeras och flyttas in i olika apparater. Se exempelvis HP App Studio (för skrivare). Där bland andra USA Today har en HP App som skriver ut deras olika nyheter.

Undersökningen bygger på ett självurval med nära 3 500 respondenter som besökt de renodlade mobilsajterna mobil.unt.se, mobil.dn.se, mobil. mil.se, mobil.svenskfast.se och mobil.idg.se.

[Transparensnot: Jag sitter sedan starten för 10 år sedan i juryn för Utmärkelsen Web Service Award och har i runt fem år agerat som konferencier vid seminariet/eventet då priserna delas ut].

Share This

Det gick ganska snabbt för folk att börja fundera på vad skänkta SMS-pengar tar vägen. Men det tog egentligen för lång tid, eftersom det går fortare att twittra än att kolla och tänka efter. Dessutom, det finns en anledning till att Röda Korset lyckats relativt bra.

De sociala medierna fylls glädjande nog med uppmaningar att skänka pengar till katastrofstöd i Haiti. I min del av bubblan är det fortfarande uppmaningen att SMS:a in till Röda korset som dominerar. Nyss twittrade @RodaKorset:

Röda Korsets insamling till jordbävningsdrabbade Haiti. Kl 1140: 2 205 000 kr via sms och webb #Red cross #Haiti

Enkelhet är a och o, men kostar

Vare sig Röda Korset eller dom andra stora hjälporganisationerna behöver pengarna på stubben. Eller åtminstone tror jag det, baserat på de lilla jag har haft med insamlingsorganisationer att göra. Det finns tack och lov pengar i kistan, som i och för sig ständigt behöver fyllas på.

Hjälporganisationer vet att vid akuta och stora katastrofer så lättar folk gärna extra och snabbt på plånboken. Och ju aktuellare, enklare, och snabbare det går att skänka – desto mer pengar kommer det in. Tyvärr inte allt.

SMS är bland det enklaste sättet att skicka en slant. Men, precis som många uppmärksammat går runt 30% av SMS-transaktionerna till diverse mellanhänder. Jag har inga problem med det när folk skickar in röster till Idol och andra hedoniska aktiviteter, men i det här fallet är det en annan femma.

Från mottagarnas perspektiv är en del av kakan bättre än ingenting, även om mellanhändernas avdrag svider. Alltså tonar dom ner det faktumet att en stor del av SMS-pengarna inte kommer hjälpen till godo.

En av dom som senaste dygnet flitigt twittrat om SMS-kostnaderna är @kazarnowicz. På hans skärmdump från Läkare utan gränsers sajt stog det “Av 50 kronor går ca 41 kronor till Läkare Utan Gränser genom operatörerna Tele2, Telenor och Telia, ca 33 kronor genom Tre”. I Tres fall innebär det att dom tar runt 34%. Bland mängden besvikna ingår Stellan, som idag la ut texten i ett inlägg på Blogtrain.

I ärlighetens namn kände jag mycket väl till “bortfallet”, och messade inte in något. I stället tog jag tillfället i akt för att studera om girigheten skulle uppmärksammas i de sociala medierna – vilket alltså skett.

Kolla noga, låt er inte luras!

Det kan ju tyckas snyggt att Telia snabbt svarar Stellan att de “från och med idag och två veckor framåt inte ta betalt för sms till hjälporganisationer kopplade till 90 nummer med hjälp till Haiti”. Kolla formuleringen! Med andra ord fortsätter Telia snart att roffa åt sig. Dessutom är det oklart vad “Telia nte ta betalt” innebär. Är det månne andra “som tar betalt”?

Mobiloperatörerna verkar allihopa göra (tillfällig) avbön. Exempelvis Tre skriver i ett pressmeddelande “kommer inte att ta ut några avgifter för SMS-gåvor till offren för jordbävningskatastrofen på Haiti”. Deras “avgift” uppges vara 10% (att jämföra med 1-3 % för betalkort, min anmärkning). Man kan ju undra hur 33% blev 10%, eller var dom andra procenten tog vägen? När jag kollar nu säger texten på sidan Ge en gåva: “Av 50 kronor går ca 44 kronor till Läkare Utan Gränser”. Men observera att det förmodligen gäller “akuta insatser på Haiti”.

Kort och gott, operatörerna friskriver sig att det gäller NU och Haiti. Sen fortsätter väl ockret som vanligt. Välj alltså ett annat sätt att skänka än SMS! Alla hjälporganisationer informerar om hur på sina webbplatser. Men dom sätten är relativt krångliga. Kanske finns det enklare metoder?

Snabbhet verkar innebära källeko, inte granskning

Det är knappast något nytt, men folk och maskiner tenderar att i sociala medier skicka vidare budskap utan att kontrollera verkligheten bakom. För sådär en tre timmar sedan visade Mac.Feber (@feber) sig behjärtansvärda genom att twittra:

Donera till Haiti genom iTunes. http://feber.se/171896/ Larvigt enkelt

Något som raskt RT:ades av bla @Pelles och sen av andra. På så sätt lär Mac.Feber stärka sitt varumärke, och driva trafik till sin sajt. En av dom fina sakerna i kråksången här är att en iTunes betalning är nästan lika enkel som ett SMS. Dessutom, Apple lär  lova att 100% av de inkomna medlen går direkt utan avkortning till Red Cross America. Åtminstone enligt SoftPedia (mfl) som är mer utförliga än Mac.Feber (jag hittar ingen info hos Apple).

I min research stöter jag dessutom på att Google skänkt 1 MUSD och har satt upp en donationssida, där Google Checkout är betalkanal. (Som jag tyvärr inte använder, och PayPal verkar inte ha något motsvarande – rätta mig gärna).

Men, tyvärr. Det är förmodligen få som bryr sig om att kolla. För min del fungerar inte länken till iTunes (buy.itunes.apple.com). I stället hamnar jag på en sida med massa reklam för musik och artister. Jag trodde först att det kanske beror på att skänket bara fungerar i USA. Så jag slog på VPN-tjänsten Skydur (som lurar sajten att tro att jag surfar ifrån USA). Men det hjälpte inte. Förmodligen utgår iTunes ifrån mina svenska användaruppgifter, inte var jag surfar ifrån.

[Uppdatering 2010-02-15: @pelles påpekar att han faktist donerat pengar via iTunes, så omöjligheten kan ju ha funnits för mig allena]

Sjävklart skall det kosta LITE att ta betalt

Jag är inte emot att det kostar en slant att få in pengar. Betalningar kostar. Sen beror det på om det är mottagaren/säljaren eller givaren/köparen som står för slanten. Bankgirering kostar. Betalkort är relativt billigt.. Kontanthantering i butik är dyrt. SMS-betalningar är svindyrt.

Vad är det hos mobiloperatörerna som gör att dom vill ha så höga transaktionsavgifter för SMS-tjänster? Jo, att det är så enkelt för oss som betalar, tills dess vi tänker efter. Och det är dumt att just många insamlingsorganisationer går med på den nuvarande kostnaden. Tänk alltså efter – före!

Röda korset kunde redan

Lite utanför ämnet, men ändå väl värt att notera. Enligt min snabba syn på saken är Röda korset den insamlingsorganisation som effektivast använt dom sociala medierna i samband med katastrofen på Haiti. Förutom att dom snabbt fyllde twittersfären, så är ju exempelvis  iTunes- grejen helt otrolig galant. Jag önskar bara att det funkade här i Sverige också.

Märk väl att Röda korset redan för över tre år sedan var duktiga på sociala medier. De började tidigt utveckla och internt sprida erfarenheter och idéer som skapades under hjälparbetet efter orkanen Katrina. Lyssna till exempel på en intervju inspelad juni 2007 med Ike Pigott på American Red Cross.

Man måste börja innan det är för sent.

Share This

If you make stage presentations, you will sooner or later find yourself in a situation when your talk is streamed live or recorded on video. Here are some tips on how you can (re)design your slides and your act to support an excellent performance for people not physically present.

Web video is increasingly important

Nobody could have missed the fact that web video has become immensively popular. This includes the cases when various meetings (e.g. conferences and seminars) are live streamed on the Web, and sometimes made available for later viewing.

During 2009 I have been engaged in the production of a number of such live streamed events. These have ranged from simple setups with just a smartphone as the camera, to more complex settings involving the live mixing of multiple cameras with graphics and simultaneous broadcasts of multiple channels from the same event. I have briefly documented an example of the latter at Production setup event for 2009-11-27.

Of the many lessons we have learned so far, I would like to share some insights regarding presenters and their visual support, be it slides from Microsoft Powerpoint, Apple Keynote, Prezi or any other presentation tool.

Please note that the ideas presented here are based on my personal experiences and preferences. I am not making any claims that the advice given is supported by any kind of scientific or formal practical research.

The three main sources of preso content

There are basically three main media sources in a live presentation: the sound, the speaker, and the slides. Let us start by looking into what goes from stage to web/video space.

1. Sound is extremely important.
   Make sure people can hear you, This includes audio in the form of your voice as well as any other sound coming from the stage and the room. If the audience gives you questions and a warm applause, will they appear in the video? Hence, a good mike on you (lavalier or headset), audience mikes, and audio mixers are in practice a necessity. As a safe guard, always repeat what the audience say (although it is perphaps overkill to appluse yourself ;)
   Quite frequently the “video audience” will use only the sound. For example, when listening as a background while doing other things on their PC, or just listening to your talk in an mp3 player.
   If the sound quality is bad, people will most likely give up. Imperfect slides might on the other hand just be overlooked.
2. The presenter is of course equally important.
   Giving a presentation is a performance act. The video producer should strive to provide a good image of the speaker’s face and body. Whereas facial close-ups support the connection with viewers, one must not forget the importance of body language. Facilitating both is a daunting task for the producer, especially when the speaker move around the stage, sometimes even running back and forth. You have a choice, be energetic (and stress the producer); be static (and bore the auditorium); or be dynamic by balancing both forms of kinetic approaches in a smart fashion.
3. Slides vary between useless and crucial.
   I will not go into detail here about what one should do in order to produce good slides. Suffice to say is that your slides should be useful, otherwise skip them. To learn more, I suggest you dig into Garr Reynold’s fantastic Presentation Zen. In that blog Mr Reynold by the way provides excellent insights about talks way beyond the slides part.

Slide synchronization versus integration

Okay, let us now focus on you as a speaker and your slides. When it comes to people in the room, it’s up to them whether to look at you or the images you show. Hopefully the slides by themselves are always made available before or after the presentation. Either published as pdf-files, or on services like Slideshare.

When the meeting is watched through a live stream and/or recorded on video, the situation is different. In that case the producer must decide on what to include, and how.

For some years we have had the option to afterwards publish a web page where the video recording of the stage appearance is synchronized with the slides. There are an abundance of services and post production tools for that. For example, Omnisio (now aquired by Google) offers such tools. As illustrated in the screen shot below (from Startup School 08), viewers can see the slides (left), the speaker (right), and navigate (bottom part).

Another way is to integrate, or mix, the speaker with the slides. That is, include the speaker and the slides in one single video stream/recording.

One way of integrating is to show either the speaker/stage or the slide being talked about. Another way is to mix in the speaker into the slide, as illustrated here from an archived live streamed  recording we did for SSR Konsument.

Which method, synchronization or integration, is better should of course be determined by the situation. In general, I am betting on integration.

Future will tell, but for the moment my impression is that we are slowly leaving the desktop/laptop environment for viewing situations that are mobile. In other words viewers might not be able to run the software applications necessary to watch synchronized presentations.

Furthermore, synchronized presentations require some, sometimes a lot, of post production. That is a time consuming and costly process. Hence, in many cases it is simply more cost effective to produce a single live mixed recording.

So, whenever you as a presenter suspect that your presentation will be recorded with your slides integrated, I suggest you prepare your slides for that.

Design your slides for video

Given the above, here are some tips on how you can design your slides for a nice result when the talk ends up in a video format.

• Think low res.
  While everyone seems to be crazy about full HD, mobile devices have relatively low resolution. In 320×240 (limitation in many mobile phones) most slides are still usable, but copy text might become unreadable,. Smart phones, like the iPhone and various flavors of the Android and Windows mobile, are slightly better and typically offers 320×480 (or 480×320 in landscape mode). Therefore, if your slides feature important text information (e.g. an e-mail or web address), make sure it’s readable in low resolution.
• Leave room for video integration.
  It might very well be that the producer will integrate the stage camera into your slide(s). In particular when you talk about the slide(s) for a longer time, or when the emphasis is more on your visuals than yourself. Trust me, the producer will love you if you leave som empty space in your slide where that video nicely can be integrated without destroying the slide.
• Consider the DOG
  The broadcasting term DOG (Digital On-screen Graphic, or “corner bug”) refers to the watermark station logo, typically imposed in the upper right corner of the screen. This graphic might be inserted by the producer when the recording is made, or later by the video sharing service. Sometimes the DOG appears throughout the whole video, at other times  just for a short while when the video starts playing. Again, consider leaving some room for the DOG in your slide.
• Beware of lower thirds.
  The lower third is “a graphic placed in the lower area of the screen, though not necessarily the entire lower third of it as the name suggests”. This part of the screen is frequently used to present subtitles and captions (such as the name of the speaker). In addition, many web sharing services (like YouTube) use this area to superimpose advertising content on top of the video. Hence, if you have important information in that part of the slide, it might occasionally be hidden by other stuff.

Interact with the video production

If you are a well trained speaker you understand the importance of having a good contact with the audience. Live streaming and video recording adds the dimensions of a non visible audience and the appearance of cameras.

• Smile to the camera.
  Make sure you know where the camera is, and direct your attention towards it when useful. Remember, people are watching you through the camera, give video viewers too a smile.
• Point in the proper direction.
  There are situations when speakers direct the attention to a slide by pointing to it with their arm/hand. In such cases, it is important to consider where you might appear in the video. If you have left some space for video integration in one side of your slides, then make sure you are standing on the same side of your slide. Otherwise your hand will point out from the slide, not into it.
• Be careful when fronting your slides.
  Sometimes it is possible for you to walk up to the screen and point in it, on the slight expense of obscuring the image. While this occasionally looks OK on stage, it might not look so good in the video. Depending on the quality of the camera and its operator, it is everything from impossible to difficult to get a good contrast. Either you are just in the way, or you are the only visible object. Contrast is king -  and difficult on video.
• Help the producer.
  Depending on the setting, you might be able to have a subtle interaction with the streaming/recording producer. Try to keep an eye on him or her. Maybe you can on beforehand agree on signs when you should start, thus giving room for a vignette or simply make sure that everything is good to go. At other times the producer might want to call to your attention that your mike needs to be repositioned.

Let us learn more

I hope my concerns and advice regarding how to prepare a presentation for live streaming and webb video are useful. Please let us know by commenting here if you have things to add or if the above raised any questions that needs further attention.

Share This

[Uppdaterad 2009-12-16 med Test2 video och länkar till olika exempel]

Vi behöver hjälp av hörselskadade, helst såna som kan teckenspråk eller är vana att få direkttextning. Förra veckan var jag med och livesände seminariet Tillgänglighet för alla! Som du kan se på arrangörens WebbTV-sida sände vi förutom själva föreläsaren också en kanal med teckenspråkstolkning och en kanal med direkttextning. Nu försöker vi jobba fram ett bra format för att publicera inspelningarna på webben.

Självklart skall vi producera seminariets olika avsnitt som vanliga videofilmer. Men frågan är hur vi utöver det integrerar teckentolk och/eller direkttextningen (som är i videoformat, inte textfil). Vi har gjort ett par prototypdemos med olika placeringar av teckentolken:

• Test2 på Vimeo (inbäddad nedan, klicka på fullskärmsläget)
• Test1 på Vimeo

Dessutom har vi gjort en variant av första prototypen (Test1) för iPhone och Android (nedladdningsbar mp4 i H.264-format, 35 Mb).

Vi är tacksamma för feedback och idéer om hur det bör se ut. Tänk på att om du inte är hörselskadad, basera då dina synpunkter på insikter, inte allmänt tyckande.

Share This

På fredag kör vi tre livesända videokanaler på en gång. En fet utmaning, men friskt mod ger ökad Tillgänglighet.

Som flera av er vet utvecklar vi (just nu mest jag och min bror Henrik samt modiga kunder) en mobil plattform för enkel och kostnadseffektiv livesändning av seminarier, konferenser och liknande möten. Bland våra uppdragsgivare finns Sveriges Konsumentråd. En av deras verksamheter är Projektet Tillgänglighet, vilket bland annat innebär e-Tillgänglighet och hjälpmedel för personer med funktionsnedsättningar.

Nu på fredag den 27 november går det fulltecknade seminariet Tillgänglighet för alla! av stapeln mellan klockan 9 och 15 17 på Scandic Sergel Plaza i Stockholm. Vi livesänder som vanligt med flerkameror, inmixning av powerpointbilder och publik. Men denna gången lägger vi också till en kanal med en teckenspråkstolk. Och som inte det skulle  räcka kör vi också ut en kanal med direkttextning.

I skrivande stund är allt uppe i trailer-läge på www.ssrkonsument.se/webbtv. Välkommen att provtitta och hänga med live på fredag. Hashtaggen är #tillalla, också live på Twingly.

Share This

Jag sitter och förbereder giget för Wikipedia Academy nästa vecka. Under den processen noterar jag att Wikipedia just nu driver kampanjen “Bevara Wikipedia“. Självklart anser jag att det är av största vikt att bidra till Wikipedia. Utan dom/oss skulle vi inte kunna verka på ett effektivt och värdeskapande sätt. Så jag beslöt raskt att ett av mina företag (Kunskapsmäklarna i Sverige AB) skall sponsra Wikipedia. Samtidigt uppmanar jag er att göra likaledes.

(Resten av det här inlägget är i princip en offentlig förklaring till Skatteverket att omfattningen av vår sponsring krävs och motpresteras av Wikipedia i en usträckning som motiverar bidragets storlek, jämför mitt tidigare inlägg Donera eller betala och kanske skatta?).

När det gäller stödets storlek uppger Wikipedia att “Alla bidrag som motsvarar minst $100 kommer under en begränsad tid att matchas, genom att Omidyar Network ger lika mycket“. Utan allför mycket eftertanke beslöt jag mig därför att vi bidrar med 1000 kronor. Mindre skulle verka futtigt.

Det är helt enkelt nödvändigt, för vår trovärdighet och därigenom möjlighet att framöver få intäktsskapande uppdrag, att vi bidrar till Wikipedias fortlevnad. Som motprestation kan vi dessutom, utöver den direkta nyttan av Wikipedias fortsatta existens, berätta om att vi stödjer Wikipedia (som i sin tur publicerar samma information, jämför “reklam”).

(Skatten är i det här fället en skitsak, det handlar om en mycket större principiell fråga).

Share This

Intervjun med mig i tidningen LÄRA Stockholm har gett många kommentarer. Tack! Dessutom konverseras sakfrågorna på andra ställen. Till exempel hos Infontology under rubriken Har Skolan (med stort S) gjort sitt? Bland kommentatorerna där finns Mårten Belin, som bland annat säger:

“Gatarskis resonemang om att barnen lärt sig Engelska (dessutom modern engelska!) genom att titta på TV tror jag inte ett ögonblick på”

Jag trodde i min enfald att det var ett välkänt faktum att massor av barn, inte bara mina egna, lär sig engelska genom att titta på TV, men mer utvecklande genom att snacka med andra på Internet.

I måndags genomfördes TeachMeet Skolforum 09, med drygt 50 deltagare, de flesta lärare. Bland dom ingick Ann-Marie Anne-Marie Körling. I hennes mikropresentation (man hade sju minuter på sig) ingick sekvens nedan (klippt ur Del 3. Så titta gärna och tro vad du vill. Jag tror inte så mycket. Jag hör till dom som håller på att göra helt om när det gäller vad vi gör med våra barn.

Share This

For me one of the most important cultural settings with Twitter is the personal focus. I am Richard Gatarski the person. Therefore I changed, after long consideration, from @weconverse to @RichardGatarski.

If you are interested in the technicalities around the switch you may skip the first part and scroll down to “Changing the twitter user name is easy”.

About my real name

My father Kazimierz Gatarski was born in Poland. In his teen years he moved to England. In 1945 dad sat with his new friend Richard W and shared thoughts about their future. Richard W said that if he ever got a son he would name him Kazimierz. My father immediately returned the favor by saying he would be proud to name his first son Richard, in case he got one. Tragically Richard W died in combat in 1949.

Nine years later I was born. Mother and father discussed names. And as promised 13 years earlier I was given the name Richard. A name that I am proud of. In particular when I consider the reason why. I am also fortunate to have a rather uniqe name in the english/swedish speaking part of the world. Hence it is easy to find me. Of course, it is also important for me to remember that as I go around doing things.

Multiple identities

Those of you that know me might remember that many years ago I started to experiment with different identities - on the Internet. Sometimes in order to play trick with services so that they could not connect me as a customer with me as a person. At other times to separate my person from my ventures (e.g. corporations). Weconverse.com is an attempt to manage that of me which concern my gigs and media development. Skolmarknad.info is another one to manage my interest and doings when schools meet the marketing system. (And I have stakes in more than those ;).

When I registered with Twitter for the first time (March 2007) I decided to go for @weconverse, since my idea was to use that identity for experiments in media development/change. Since then I have figured out two things.

1. Even though my tweets are focused on my professional side (with some personal spice, never private), I find it hard to limit myself to media matters. In particular, this is a problem as I balance more and more towards how we take care of your children (including their schools).
2. At many occasions I have met other people who know about weconverse, but not me (Richard Gatarski). Last time this happened was yesterday at The Really Realtime Conference. Too sad, since I am after all a free lance consultant and find it valuable that you know about me (too).

Weconverse will remain in a limited fashion with it’s established focus. RichardGatarski will emerge more (RichardGatarski.com is under way, more on that laer).

Long name and time

As @sliceonline pointed out today, I have been talking about changing my twitter user name for several months. Two weeks ago, in another blog post (in Swedish), I asked for advice whether to go for rgatarski or richardgatarski (gatarski is taken). Before I published the post I registered the twitter user names “rgatarski” and “richardgatarski”. The majority of commenters adviced me to use the shorter version. Mainly because it takes less space - characters are limited in micro blogs.

To make a long and mindful story short, I decided that I wanted to be myself as much as possible on twitter. Rgatarski is not really me, it’s another identity. And as I have explained “richard” is important - for us I hope. So sorry, from now on we have to be even shorter when I am involved in micro blog posts.

Quite a few other twitterers use a combination of their first and last name. Fewer, it seems to me, end up in using all 15 characters available for a user name.

You are important

Enough about me. I very much care about every other physical person who follow me and/or send me messages. Another big obstacle in this process has been my ignorance about how to change a twitter user name. And what happens when one does change. Now I know more, and want to share what I have learned with the help of others.

Changing twitter user name is easy

In Twitter’s settings panel there is an option to change user name. If you do, the old name is immediately available for anyone to take. Around a month or so ago Kristofer Björkman, a (business) friend of mine, changed from @MyNewsdesk to @ddesk. The former was to become the official twitterchannel for Mynewsdesk.com, the company Kristofer works for. Appareantly he was able to keep his followers. Relief!

Then I googled around a little and found out how to do it. So this morning I:

1. logged in to RichardGatarski and temporarily changed that user name to richardxyz
2. logged in to weconverse and changed username toRrichardGatarski
3. logged in to richardxyz and changed it to weconverse, posted a note about my change, and filled in a profile that hopefylly informs where to find me
4. logged in to RichardGatarski and tweeted about the change “Dear former followers of @weconverse, you are now following @RichardGatarski (and @-send me there)”

The I begun a complicted process in attempt to keep my social things hanging together.

Replies and new followers are harder

There are a lot of “@weconverse” out there. Anyone who send a message to @weconverse will send it there, not to @RichardGatarski. That means I have to monitor that account and take proper action whenever new messages arrive. I know of no automated services that manage this problem. So, for a while I have to keep en eye there.

Sometimes a twitter savvy person recommend who to follow (e.g. FF-ing). In case anyone from now on recommend @weconverse, that means they will not follow @RichardGatarski. Perhaps potential new followers will check out @weconverse and through its bio decide to go for the “right” user name.  In the case anyone starts following @weconverse, they will get an automated Direct Message to follow @RichardGatarski instead. This is taken care of by the autorespond service in SocialOomph.

The (free) service from SocialOomph will also e-mail me a digestion of messages directed to @weconverse. Interestingly enough the first compilation just delivered contains a lot of older replies to @weconverse. But as said above, I still have to act on that manually.

The social network is a mess

Last night Jyri Engeström ended the Really Real time conference with a high level talk (video at Blip.tv) on identity management and social content. Jyri pointed to many important issues and suggested some useful directions. Still, there is a really delicate and technically complex set of problems unfolding.

I use the Twitter Facebook app to republish my tweets to Facebook.com/RichardGatarski. I have weconverse accounts at Posterous, Bloggy and Jaiku. For the moment I will let them be as they are, but changed at Identi.ca (there are limits to what I manage, and have other things to do). I normally use Ping.fm to publish micro blogs posts to Twitter, Bloggy, Jaiku and Identi.ca. My FriendFeed account weconverse has been renamed to Friendfeed.com/RichardGatarski. Which still imports stuff from some of my other social accounts. At weconvers.com a widget imports the FriendFeed stuff. I have/had to set up Bambuser, Ustream and some other services to autotweet @RichardGatarski instead of @weconverse. By the way, most of my streaming accounts will until further notice remain “weconverse”. So will the weconverse identities on YouTube, Flickr, you name it…

Do you see how complex my small social network activity is? I am not even sure what works right now. I guess it will take a while until the most important interchanges works.

Conclusion

Changing ones user name on Twitter is easy. But that user’s (identity) and it’s interrelations with a wider range of social networking services quickly become rather complex.

The case described here is about my humble person (and personal brand). Now you may imagine what happens when the issue concerns larger corporations/organizations and all their brands.

There is only one way to go.

Forward.

Welcome to @RichardGatarski and all your comments :-D

Share This

It used to be that we created a message (e.g. ad content) that appeared in a desired context (e.g. a particular medium). That is no longer the normal case, thanks to interactivity and a different way to make references. We are in a future where the media constantly evolve fluid messages. Maybe it is a mess.

Marshall McLuhan’s famous statement “The medium is the message” is grounded in the symbiotic relationship by which the medium influences how the message is perceived. Within marketing a common interpretation/use is the recognition that one should preferrably select a medium that support/enhance the message and its sender. For example, if an ad appears in a high quality “independent” medium the commercial message is most likely perceived as more valuable that if it was received through one of the senders “own” publicaion.

One aim of PR is to have “the right” journalist say something that a CEO finds valuable for his/her organization. Or, I am sometimes hired as a consultant to deliver a message to my clients staff, simply because it is more trustworthy if I say it than if the client him/herself says it.

On a side note I believe that many bloggers (still) find it more valuable if their content is found/repeated by a highly renommed newspaper than just echoed by another blogger. Mark, the value I am trying to denote is different than the one inherent from the newspapers higher (traditonal) reach (numbr of readers).

Interactvity and referencing

There are a couple of things playng tricks with us now, and increasingly even more in the future. The first has to do with interactivity, the other with referencing. Both complicates McLuhans original context, which concerned linear media for mass audiences. Let’s take one thing at a time.

Interactivity is here understood as suggested by Rafaeli: “the extent to which messages in a sequence relate to each other, and especially the extent to which later messages recount the relatedness of earlier messages”. Incrasingly we all realize more and more that the ads (on the web) we see depend on what we have seen, said, and done before. This is a result when the ads (e.g. banners) are placed by sophisticated ad distribution algorithms, like Google Adwords.

Furthermore, there is evidence all over the place that every (medium) wants to be more interactive. This quest is not new. It has simply become extremely common and implemented.

By referencing I am not really referring to the academic writing style, but rather our habit and need to point to a specific medium. For example, “I read in [nnnn] that” or “did you see [mmmm] in the TV program last night…]”. In addition, the web by definiton is all about referencing, even though we call it linking.

That is most likely something else

The last reference I did (under the word “linking”) was what I saw today at 17:45 GMT +1. It referred to an article in the English edition of Wikipedia, which is a higly interactive medium. As a matter of fact, the article was most recently edited on October 12, 2009, the third revision in October only. Hence, it is most likely that you will see something else than I did when I created the link.

Earlier today I happened to watch another great TED talk. This one featured Rory Sutherland delivering Life lessons from an ad man. I saw it on the bus, on my HTC Magic with the help of the app Mother TED. Sutherland’s talk was immediately followed by a 150 second commercial from IBM.

I found the IBM spot very interesting for two reasons. First, because it concerns Stockholm (where I live) and our “smart toll system” for vehicles going in and out from the city. Second, and more important here, because the commercial is actually an illustration of what Sutherland says: “it is perception that matters”. In other words, the spot appeared perfectly after the TED talk. They both supported each other in a symbiotic fashion

I wanted to discuss this in a mailing list, so I threw in a note about it. Afterwards, when I needed to see the spot again, it was not there. This time I viewed it on my laptop directly surfing to TED:s talk site. As a matter of fact, the ad was replaced by another one. The IBM ad is on YouTube (I think;) in case you want to see it.

We have seen nothing yet

If you think that automatically placed ad words, banners, and perhaps even ad overlays on Web videos are the only ways to go – think again. The content we see and hear is more and more assembled the very moment we ask for it. And the assemblage of the content items we used to call a “medium” is increasingly becoming more fluid and personalized.

What does all this mean?

I do now know what this means, besides a hope that my dissertation (“Artificial market actors, 2001) will be more useful. One practical implementation is that we no longer can be sure about what someone, or something, else is actually referring to. And that marketers will find it harder to determine where, and in wich context, their messages appear.

Does all this make any sense to us? That is an open question.

Share This