weconverse

I går vid lunchtid publicerade jag ett inlägg om nya stockholm.se (på engelska eftersom jag tycker beta-strategin är intressant för resten av världen). Även om min text var klar i princip under lanseringen på morgonen den 6 maj, så väntade jag nästan ett dygn eftersom stockholm.se i princip låg nere den tiden. Jag valde också en vinkling som handlade om den världsunika (?)  interaktiva/sociala designprocessen. Dock noterade jag problemen för att ingen skall tro att jag mörkade dom. Lite surt var det, för sajten fungerade när jag prövade i tunnelbanan på vägen till lanseringseventet, men väl på plats så hade den gått ner…

Stockolm är big business. Stockholm.se är en relativt stor webbplats. Det är inte ovanligt (snarare vanligt) att större omarbeten strular när trafiken släpps på. Man måste vara beredd på det och förbereda sig såväl mentalt som taktiskt. Trots många inblandade kommunikationsproffs får jag ett intryck av att det gjordes och görs en hel del missar. Samtidigt verkar tänket ha varit "svara på frågor och tona ner" i stället för att löpande informera och konversera. Det bästa med misstag är att vi kan lära oss av dom Låt mig först rekapitulera vad som hänt/synts och därefter föreslå hur dom ansvariga kunde tänkt om (det värsta skulle hända som faktiskt hände).

I förmiddags gjorde jag 10:50 en liten googling på "nya stockholm.se" (bilden visat träff nr 11-16) för att få en uppfattning om reaktionerna i traditionella medier.  Några axplock. SvT ABC publicerade dagen efter, dvs den 6 maj klockat 17:10, "nyheten" Problemfylld invigning av nya stockholm.se (ingen möjlighet att kommentera). Det är frågan om en cirka 20 raders textnotis och ett 49 sekunders videoinslag. Uppläsaren beskriver webbplatsen som "ett 650 miljonersprojekt", vilket är ett rätt grovt faktafel (webbplatsen lär ha en budget på drygt 8 miljoner). Finansborgarrådet Sten Nordin lyckas dock i TV få med "å andra sidan så visar ju det behovet att det finns ett stort tryck och en stor efterfrågan på en aktiv och en bra hemsida". Dagens media publicerar på lanseringsdagen kl 11:05 Stockholm stad bygger sajt för 8 miljoner. Dom 14 raderna, som verkar bygga på tidigare en PR-insats från Creuna (se nedan), avslutas med "Nya Stockholm.se" lanseras idag, alltså inte ett ord om problemen. Men kommentarerna är många, närmare 50, och kritiska. Den första "Användarvänlig? Vore ju bra om siten funkade, kommer ju inte ens in på den…". Metro skrev Krasch direkt för Stockholm.se (uppdaterad 6 maj 18:48, går inte att kommentera). Det är frågan om en liten notis som lyfte fram lanseringsproblemen och kort berättar om designarbetet och nya finesser. I den uppdaterade versionen skriver dom i alla fall "Nu funkar sajten igen, kolla in den genom att klicka här". Internetworld och systertidningen Computer Sweden skrev "Krasch vid premiären för Stockholm.se" och publicerade artiklar den 6 maj kl  14:24 respektive 16:54. Journalisten Linus Larsson använde uttryck som "magplask" och "säckade webbplatsen helt ihop". Han kontaktade Malin Westlund, pressansvarig på Logica, som bekräftade att det var en trasig lastbalanserare som orsakat problemen. De båda artiklarna har just nu tillsammans 104 kommentarer, de flesta i form av kritiska och insiktsfulla konversationer om dom tekniska problemen.

Jag gjorde 11:25 en lika hastig sökning i knuff på "stockholm.se" och fick en liknande bild som den via google. I bloggosfären var första träff Roll-back för buggig Stockholm.se på EPiServer som publicerades 8 maj 9:44 (0 kommentarer). Alltomvallentuna skriver 7 maj 8:55 Trög start för storsatsning på webben (0 kommentarer) och "de lösningar som vi har på mitt företag hade kostat en hundradel mot detta". På lanseringsdagen bloggar Mymarkup klockan 15:50 Problemfylld premiär för nya Stockholm.se (0 kommentarer). Lite tidigare gratulerar 24timmarsbloggen klockan 12.24 Nya stockholm.se och beskriver diplomatiskt problemen som "sådant som händer de första timmarna". I dom fem kommentarerna kan man inom ett dygn se att representanter från stockholm.se är med på noterna. Bra!

Intressant nog verkar Logica (fd WMdata) på sin webbplats inte med ett ord nämna eller kommentera den aktuella händelsen. I alla fall inte bland pressmeddelandena eller genom en sökning på "stockholm.se". Creuna är den "full service digital digital agency" som tidigare (odaterat) stolt berättat att dom "valt att lansera nya stockholm.se med en beta-version". Den 6 maj skriver dom i nyheten Lansering av stockholm.se om "störningar i IT-driften, som ligger utanför Creunas ansvarsområde". Samtidigt passar dom på att informera om tankarna bakom och framöver när det gäller utvecklingen av nya stockholm.se. Inte heller hos EPiserver finns mer än den årsgamla beskrivningen av beta.stockholm.se som kundcase.

Varumärkesbyrån Rewir (årets PR-byrå), som också är inblandad, verkar inte nämna saken med ett ord (rewir.se har ingen sökfunktion), förutom att dom listar Stockholm stad bland kunderna. Samma sak gäller Publik kommunikation som "ser ditt företag ur ett utifrånperspektiv, gör en journalistisk värdering av era nyheter och hjälper dig att nå ut med dem". När det gäller stockholm.se står dom enligt egna uppgifter den 18 januari för "redaktionell rådgivning och översyn av texterna" i stockholm.se.

Observera här att jag bara snabbtittat på vad gamla och nya medier säger om nya stockholm.se. Vad användarna tycker och känner, såväl internt inom Stockholm stad som invånare och besökare, är en helt annan fråga. Ingen verkar bry sig om dom (oss). Jämför irritationen hos bankkunder när man inte kan sköta sina bankärenden på nätet pga tekniska problem.

Jag lider med dom som just nu kämpar med att få rätsida på stockholm.se. Det är lätt att sitta här (hemma, på en lunchrestaurang, på kontoret) och tycka. Men jag har ändå svårt att förstå hur oförberedda alla verkar. Varför har "version 0.8" försvunnit från ingångssidan? Varför nämns det inte någonstans på första sidan att det är tekniska problem och vad det kan innebära för användarna/besökarna. Inte heller pressmeddelandena innehåller något för dom som vill veta mer. Där för övrigt dateringen verkar fishy (Olin avgår en vecka efter Nordin tillträtt) och gamla länkar funkar inte.

Avslutningsvis några råd från mig. Dom handlar alltså i grunden om att vi måste alltid förbereda oss på att en webb(re)lansering kan innebära stora tekniska problem. Det är ingen nyhet för (riktiga) kommunikationsproffs att man löpande skall förse omvärlden med information. Förr i tiden var man tvungen att ordna presskonferenser. Idag räcker det (nästan) med att ha en blogg. Och där måste det finnas mer en dygnsgamla, korthuggna och meningslösa tuggor.

Tänk om:

1. Det är inte bara traditionella journalister som undrar.
2. Se till att det på webbplatsens ingångssida finns en länk till relevant information (gärna på engelska eftersom åtminstone jag skickat internationella pingar).
3. Starta en "krisblogg" och säg löpande (varje timme) något. "Vet inte mer just nu" är bättre än tystnad. Tillått kommentarer och frågor samt besvara dom omedelbart.
4. Bevaka och deltag i de konversationer som garanterat uppstår i mass- och sociala medier. Inte bara för att ge din syn på saken, utan också för att lära dig. Vem vet, CS/Internetworlds kommentatörer är ofta webbtekniker och kanske har lösningar på lut?
5. Gör som Sten Nordin, se till att alltid få med en positiv (och ärlig) vinkling på saken.
6. Påminn oss om att mod innebär risk. Dom som vågar lansera en ny webbplats med nya idéer och social teknik kan göra sig illa. Det är inte speciellt kul att vara taskig mot den som sätter personlig ära och pengar på spel för att bryta ny mark.

(Det tog en bra stund att skriva det här inlägget. Och till råga på allt så upptäckte jag sent på kvällen att weconverse.com hade drabbats av en hacker-attack,. Så jag fick städa upp och uppgradera till senaste versionen av WordPress. Nu när jag äntligen publicerar noterar jag att dialog.stockholm.se idag klockan 16.32 skrev Äntligen är problemen med nya webbplatsen stockholm.se åtgärdade, Där står bland annat "Orsaken till störningen var teknikproblem hos hos driftsleverantören".)

Share This

Jag (och förmodligen många andra, oklart vilka) fick precis ett mejl från Rebecka Ioannidis Lindberg, Marknadschef på Sveriges Radio. Hon skrev:

Hej!
Här kommer min stora stolthet, Programhittaren, som har premiär denna vecka. Det är ett ljudtest/matchmaker där du får flippa och floppa ljud.
I slutet trillar det ner tre program i "Min radio" som passar just precis dig! Testa så får du se - det är helt AUTOMAGISKT! Och glöm inte att klicka på "Reklamfilmen" på sajten. Den går upp på bio den 9 maj över hela landet.
sr.se/programhittaren
Hej svejs och ha det så kul!
/Reb

Kul saker som folk är stolta över måste man ju kolla, så det gjorde jag. Det kan du också göra det på programhittaren. Och den, eller rättare sagt idén bakom,  verkar mycket intressant. Fast jag är inte säker på om programhittaren är en bra grej, men den ger massa spännande tankar. Som "va kul det var att känna på ljud och dissa/hissa"; "hmm, hur lång tid tar den här valprocessen"; "snygg grej och läckra ljud"; "varför finns det ingen tyck till om programhittaren och ingen widget". Efter dom första valen bestämde jag mig för att hissa vissa typer av musikinslag och dissa resten direkt. Som resultat fick jag möjlighet att ladda ner min "nya radio". En sak är säker, den hade inte fattat vad jag tyckte, men det går säkert att ordna.

Inom parantes är det en annan fråga om ett svenskt public service företag skall hålla på med sånt här. Och det är en förmodligen mycket påkostad reklamfilm som går upp på bio nu, det lär bli debatt om den med.

Men jag jag tackar ändå för att programhittaren kom till. Mig veterligen har ingen gjort nåt liknande förut. Någon annan som vet?

Share This

[Update 2008-05-08 @ 23:40, the new stockolm.se have unfortunately had severe technical problems until late afternoon today. For some reason the webmaster have removed the "Version 0.8" declaration that I mention below].

[Update 2008-05-09 @ 19:01, the project leader for stockholm explains that "Version 0.8" was removed because many people believed it connoted a dysfunctional, rather than in-development, Web site].

Today is the official launch of the City of Stockholm’s new web site stockholm.se (also in english). The old site was the result of the project Web portal Stockholm 2001. I was invited to the launch event which was held at the Stockholm cultural house. As I write this, the new site carries the tag line “Version 0.8, var med och påverka”. Translated into English it means something like “join us and make an impact”. Behind that challenge is a link to dialog.stockholm.se, which leads to a development blog (powered by Wordpress). The blog, which has been highly interactive, was launched in January 2008 with the bold statement (my translations, unless otherwise noted):

We say, it will be easy to find the way
(”Nu blir det lätt att hitta rätt“)

The first post has of today received 53 comments and 238 votes (averaging 2.96 on the 1 to 5 scale). Sten Nordin, Stockholm’s new Mayor cut the virtual opening ribbon. He also told us that the blog have had more than 20,000 unique visitors and received 500 proposals. And Mr. Nordin continued: “nothing is ready yet, this is a beta and the development continues”.

Unfortunately I have not had the time to participate in, or analyze, the blog’s conversations. But the quick looks I have taken has on the one hand impressed me. For example commentors have been very active regarding the structuring of the web site’s top menu. Here illustrated by a “before and after” comparison.  Other things have been voted upon, like whether a link should open in the same window or not.  To stimulate interactions the team initiated competitions, like prizes to those who find really bad language or take the best pictures for the site’s home/start page Other issues include colors, typefaces, functionality, and the choice and placing of icons. The bloggers have made great efforts to keep the discussions on a personal level, for example by addressing contributors in an informal way like “Thanks for the idea Krille!“.  But for some reasons the posts are not signed with the authors name.

On the other hand, given the relatively small community of active commentors/voters, I wonder how far ranging a development strategy like this can - and should go. I truly hope that the lessons learned, and experiences gained, within the project will be shared. Another reflection concerns the strategy to organize the participation by managing the citizen interaction within Stockolm’s domain, that is in the City’s web premises. An alternative/supplement would be to have us do it at our places, like here in weconverse, and provide us with a convenient way to explicitly inform the project about our concerns and issues. For example by tagging and pingback services.

As a backgrounder the aims of the project were:

• create a clear and user friendly web site for the different target groups
• allow increased levels of interaction and support e-service tasks within the web site
• create functions that allows service and quality comparisons, e.g. when choosing a school
• design a new graphical form that is aesthetic and modern, yet sustainable
• as much as possible support accessability, e.g. for visually impaired visitors

Johannes Söderlund, project leader fo the new stockholm.se, gave us a quick demo of what is available right now. When he said “we have divided the site into a number of sections”, I interpreted “we” as the project team as well as participating citizens. Everyone can comment indivudual web pages, many of the city’s services can be located on integrated maps (e.g. swimming halls, schools, etc), citizens can choose for and apply to services like kindergarten (including comparing results from parent surveys and quality audits).  I also noted that the site is full of RSS-support. A sort of my.stockholm.se is in the works (if I got it right). Techies might find it useful to know that the web site is built with the newest CMS platform from Episerver, although functions and services from other providers, including Microsoft, will follow.

I feel inclined to mention that it has been virtually impossible to use stockholm.se today. That will probably generate a lot of citizen frustration and bad publicity. In my view the 15:56 development blog post “Lansering och Tekniska problem” (Launch and technical problems, due to server issues) was too late and lacked information that would help engaged and supportive citizens (like me) explain what was going on.

On a personal level this was a really awarding event. About a year ago I did a gig for PR and information managers working with Stockholm’s organizations and companies. My contribution was but a small part within the huge 650 million SEK (approx 65M Euro)  project of modernizing Stockholm’s e-services. The web site launched today is only one of the pieces (so far less than 10 MSEK). During my gig I was kind of critical, because I could see neither clear visions nor tacticts with respect to social media and Web 2.0. As I entered today’s press conference I was immediately greeted by Johannes Söderlund. He remembered me from last year, and appearantly was proud of what is unfolding. In any measure it is far from the one-post blog he created immediately after my gig. The other people I met,, including Hanna Broggren, newly appointed Chief Communications Officer for Stockholm, was also happy to be a part of this interesting conversations initiative. By coincidence (?) she attended my gig for The Government offices last December.

Perhaps I stimulated some of the ideas Stockholm.se showed for real today. Still I see very little with respect to wikis, widgets, apps, open API:s, mashups, and most of all - distributed services. That is, playing with the idea that web initiatives of the future is more of supporting functions and services hosted by stakeholders rather than the producer (here Stockholm). In other words, interaction in the Cloud.

Of course Stockholm is not alone in trying new ways for government web site development. For example Gothenburg initiated last year a public  competition for the best new design (press information in Swedish); Skatteverket and Kronofogden (tax related governments) published a pre-study blog; and Vårdguiden’s (find health services) is still active with their Vårdguiden Labs. Special thanks to 24timmarsbloggen (who also blogged about today’s launch) for those examples

In any case, to my and the development team’s best knowledge, Stockholm is the first capital engaging its citizens to such a high degree when building a new web site. Or do you perhaps know of any other one(s)?

Bonus: Via Bambuser I did a live video streaming from the event. That was easy, cheap and fast. Maybe Stockolm’s own web cast provided better video quality (have not been able to see it afterwards), but offer no support for sharing.

Share This

Rekommendationsmotorer är en av dom bortglömda marknadsaktörerna som jag kallar "artificiella". Det vill säga i det här fallet programvaror och system som automatiskt bygger rekommendationer när det gäller till exempel musik (Amazon recommends), film (Netflix Cinematch) och nu senast vänner.

Via David Phillips (PR-konsult i Storbritannien, bloggar på Leverwealth) hörde jag idag talas om twubble. Det är en skapelse av Bob Lee (bloggen Crazy Bob) som helt enkelt indexerar dom som följer ditt Twitter-konto, vilka dom följer och så vidare. Jag testade snabbt (det var bara att klicka på en knapp) och blev (som ofta) förvånad hur väl det fungerar. Precis som jag för många år sen slogs av hur bra Amazon var på att rekommendera mig böcker, så plockade twubble fram twittare som jag länge tänkt följa, men ännu inte hakat på .

"Implicit" i rubriken syftar på rekommendationssystem som bygger på att användaren inte explicit behöver tala om vad man tycker om objektet (låten/filmen/vännen) i fråga. Det finns för och nackdelar med implicita respektive explicita system. Oavsett detta så måste vi marknadsförare i allt större utsträckning tänka på att det inte längre bara är människor som är "influencers".

Share This

I lördags fick jag ett SMS från en kund. Texten löd "Vad betyder FiR"? Bakgrunden är att han några timmar tidigare skickat mig ett mejl med rubriken "Ett ord" och texten var bara länken: http://edition.cnn.com/2008/TECH/04/25/twitter.buck/index.html?eref=rss_topstories. Jag kollade snabbt och det visade sig handla om händelsen där studenten James Karl Buck snabbt frigavs från ett Egyptiskt fängelse med hjälp av sina Twitter-vänner.  Till saken hör att jag och kunden i fråga tidigare diskuterat om vi skulla använda Twitter i ett gemensamt projekt. Jag svarade direkt på hans mejl med det korta budskapet "Ett annat ord: FiR". Det fick kunden att grubbla, googla, ge upp - och fråga mig. (I Transparensens tecken får han själv säga vem han är om han vill).

Det korta svaret är att FiR är en akronym för "For Immediate Release", det vill säga en av dom podcasts som jag slaviskt följer. Men det betyder mer än så. FiR och Twitter är exempel på hur jag vet det jag vet. Jag visste mer eller mindre direkt om den Eqyptiska historien, delvis via Twitter men också via FiR. FiR produceras av PR-konsulterna Shel Holtz och Neville Hobson (vilket jag nämnt flera gånger tidigare här). Dom i sin tur skannar av ett stort antal traditionella och sociala medier. Dessutom levererar vi lyssnare massor av tips och erfarenheter. FiR är ett av dom nischade nålsögon som tar in nyheter, filtrerar, kondenserar (och ofta expanderar) samt sätter PR-relaterade Internet-fenomen i ett specifikt sammanhang. Ungeför som journalister gjorde förr i tiden.

Det betyder i sin tur att jag inte behöver traditionella medier lika mycket nu för tiden. Och förmodligen framöver.

(Twitter är liksom Jaiku och Pownce så kallade mikrobloggar. Om du inte redan prövat på så tycker jag du bör göra det. Speciellt Twitter är superhett just nu. Intressant är också att meddelandelängden är max 140 tecken. Vad det betyder och innebär är en betydligt större fråga som jag inte hinner ta upp just nu).

Share This

Jag vet att jag inte är ensam om att allt oftare gå bet på CAPTCHA:s. Ni vet dom där texterna man skall skriva in för att bevisa att man är människa och inte en maskin. Idén bakom den dominerande formen av “Completely Automated Public Turing test to tell Computers and Humans Apart” är att presentera en bild som människan lätt kan tolka, men som maskinen inte klarar av. Det har naturligtvis stimulerat många människor, såväl onda som goda, att utveckla allt bättre bildtolkningsprogram. Med följd av att CAPTCHA-utvecklarna krånglat till bilderna är mer. Och så vidare, katten på råttan på katten…. Snart är väl “the bottom nådd” för oss alla.

Turing hette Alan i förnamn och var en engelsk matematiker, filosof, logiker och homosexuell. Det senare lär ha försorsakat att han 1954 tyvärr tog sitt eget liv. Turing hittade också på ett test, som skulla kunna avgöra om en maskin är “intelligent”.Erik Stattin publicerade för en vecka sedan Alan Turing Watch, med en rad intressanta citat kring Turings tankar och effekter på teknologiutvecklingen. Jag dök en hel del i den soppan under mitt avhandlingsarbete och passar på att lägga till ett citat av mig själv.

The Web is more similar to the setting of Turing’s imitation game than to traditional market settings, where the actors meet face-to-face (personal selling), face-to-product (bricks-and-mortar retailing), or face-to-media (advertising, mail-order). The Web, being a digital marketing environment, requires that human communication have a digital form. More important here is that this requirement enables interactions from digital machines. Thus, on the Web the mode of representation is digital for all participants. The main implication analyzed in this context is that this opens the door for machine participation in an unprecedented way. As a result, we find a new type of problem stemming from situations where market actors cannot directly judge each other’s state of being. For example, governments, commercial organizations, and others have to confirm the identity of otherwise anonymous Web visitors .

Citatet är från artikeln “Relationships with artificial market actors (pdf)” som jag försökte få publicerad på en europeisk marknadsföringskonferens respektive vetenskaplig tidskrift runt milleniumskiftet. Den refuserades eftersom några av dom (dumma/prominenta?) vetenskapliga granskarna ansåg att ämnet var ointressant och/eller inte hade någon teoretiskt bakgrund. Vill ni veta mer om den här utvecklingen i ett marknadhanteringsperspektiv så har jag ett gig-koncept som heter nåt runt “Artificial Market Actors”. Bara att ta kontakt.

Share This

Det som föranleder det här inlägget är flera saker. Bakgrunder är att Encyclopaedia Brittanica (felstavat här med flit) nyligen lanserat Britannica WebShare (Britannicanet.com) med två tydliga syften. "1: Give free Britannica accounts to bloggers and other web publishers so they can use the site in their research, cite Britannica articles and provide selective access to Britannica through links in their posts to Britannica articles and widgets. 2: Provide readers of these articles with access to Britannica articles without needing an account at all."

Ni som varit med på något av mina gig dom senaste två åren vet att en av mina trådar handlar om Wikipedia. I början, men inte ofta numera, dök det ibland upp en konversation om kvalitén i Wikipedia versus den svenska Nationalencyclopedien och Encyclopaedia Brittanica.  På ytan kan vi se hur Britannica.com hottat upp sig en del, och bland annat levererar en edition för iPhone.

NE.se å andra sidan känns inte lika cool. Även om båda webbplatserna i mitt tycke är snyggare än Wikipedia, så leder fortfarande den senare när det gäller social funktionalitet. Framförallt med avseende på sättet att kunskapa genom konversation. Jag brukar klaga på att även om NE erbjuder "kommentera artikeln" så händer det absolut ingenting dom gånger jag försökt tycka till. Därför känns det surt att inte kunna gära något när NE JUNIOR beskriver "Marknadsföring":

reklam och många andra saker som företag gör för att få människor och andra företag att köpa deras varor och tjänster eller satsa pengar i företaget

Jag är ju inte ensam om att i första hand se marknadsföring som (min omtolkning till juniortugg)

ett sätt att ta reda på hur folk är och vad dom vill ha så att företag och organisationer på olika sätt kan göra nytta för sina kunder och användare. Konsumentvetenskap, marknadsundersökningar, reklam och andra verktyg är bra att ha när man marknadsför.

Dom som registrerat sig på WebShare kan sen använda specialsajten Britannica Online. Som vi kan se har den webbplatsen ett Webb 2.0-snitt. Vi har coverflow-inspererad navigering, videos, widgets/gadgets och funktioner för att dela med sig av innehållet i andra sociala medier, mm.

Det andra är att lanseringen av WebShare bland annat skett genom en social medie-strategi. En aspekt är naturligtvis just det att man kan dela med sig av artiklarna. Men det är mer än så, vilket beskrivs av PR-konsulten och sociala mediegurun Shel Holtz som hjälpt till. Han skriver bland annat:

The primary targets of our outreach effort (Neville Hobson is helping me out with this) have been (and will continue to be) education-focused bloggers, library bloggers, and journalists. Many who live and work in these disciplines are restricted, right or wrong, from citing Wikipedia articles in their work, which led us to believe they would constitute a very interested group.

Läs mer i "WebShare weekend: Britannica initiative gets boost from TechCrunch", för det är synnerligen ett intressant case. Slutligen passar jag på att dela med mig lite från Britannica Online. Dels en länk till artikeln om "marketing" (hepp, kolla hur den inleds), dels Britannicas twitterflöde och till sist widgeten om "abstract art" nedan (usch så tråkigt om nåt så intressant).

Share This

[WARNING UPDATE 2008-04-25 14:50 GMT+1: The kind of application described in this post requires the installation of software provided by other parties, in this case from woopra.com. A couple of hours ago I experienced some strange behavior on the weconverse.com site. The effects (file date modifications, som extra files added to the server, etc) reminds of a known spam attack, which I thought applied to other versions of Wordpress. Even though I have no reason to believe that woopra is the causee, I have temporarily removed it from my server because the strange things happened after I installed woopra.]

We are who we are and who we are need explanations  (guess where I got that from :-).

Last night I digged into my  dile (digital pile) of podcasts, blogs, news sources, and more. In episode 40 of the WordPress podcast I heard about Woopra, which looks like an extremely interesting service. The people behind Woopra (Elie Khoury, Jad Younan, John Pozadzides and the team of iFusion Labs) says that Woopra is:

the world’s most comprehensive, information rich, easy to use, real-time Web tracking and analysis application. And it’s free!

My impression so far is that Woopra is like Google Analytics (and similar services), but offers a number of additional features. In particular: real time (data analysis, live tracking and web stats), more comprehensive (richer UI, site type focus), and most of all - built in capabilities for conversations between managers and visitors of the site (Click-to-Chat). Woopra is managed through an application installed on the site owners personal computer (Windows, MacOS, Linux). For example, I can tag some visitors to weconverse.com and whenever they return to the site my desktop application will notify me.

Woopra seems to be geared more towards personal/SME’s than corporate web sites. It was Launched April 9 and is still in beta. Up until today the services was by invitation only. I have signed up, installed the tools, but still wait for an approval to go ahead with weconverse.com.

Meanwhile, you can take a look at some reviews. The 10 minute video below from Johny.org is unfortunately without narration, but gives a pretty good idea of what we can expect.

Share This

Last week, when I was in New York with a group of customers on a learning trip, the Thursday FiR 337 discussed the greenwashing issue. That is, misleading consumers regarding the environmental practices. A practice that perhaps will become impossible thanks to social media. Compare the Wal-Mart kerfuffle two years ago, when the retailer’s blogger outreach  "Working families" was revealed as a fake created by Wal-Mart and their PR agency.

Interestingly enough, last Monday our learning group made a visit to Saatchi and Saatchi X (shopper marketing) at their Manhattan offices. A nice surprice for us was the (too) brief session with Kate Cook from Saatchi S - S as in Sustainability. Kate told us about Birth of BLUE, and the Wal-Mart Personal Sustainability Practice case created by Act Now Productions. She provided it as a backgrounder to Saatchi and Saatchis January acquisition of Act Now, which was renamed into Saatchi S.

When I heard about that, my initial reaction was that it might very well be a greenwashing case. Saatchi just wants to appear "green", and the same goes for Wal-Mart. So, as a way to clear my mind I decided to to some further research. And now it seems to me that Saatchi S rather wants to create BLUE. When green is about enviromentalism, BLUE is about putting people at the center. More specifically, people as consumers. Most likely social media will be an important factor in this process, albeit not  as a core strategy (yet :-).

A key person in the story is Adam Werbach. In 1996 he became the youngest national (US) president of the Sierra Club. In 1998 he started Act Now Productions, and in 2006 he accepted a request from senior leaders at Wal-Mart to help them with their sustainability efforts. The same year Adam was also elected as a member of the international board of Greenpeace. Of course his decision to work for Wal-Mart was heavily criticized. As he examplifies in his speech to the Commonwealth club earlier this month (pdf, audio):

A widely circulated piece critiquing my decision to work with Wal-Mart was entitled “The Death of Integrity.” Another one, published just this week, has a more visceral title: “Adam Werbach makes me puke.” A blogger named Cliff Schector wrote a piece called, “Adam Werbach: Wal-Mart’s New Fraud Salesman.” “What Werbach needs to realize is that Wal-Mart is beyond improvement and yes, beyond redemption. Those who really are forward-thinking need to stop working with this man, certainly stop paying him and I would daresay, if you really believe in what you say you do, stop returning his phone calls. He has chosen to sell out. It doesn’t mean we all have to join him in Wonderland."

Tonight I invite you to join me in Wonderland.

In short, Adam’s creative idea was to motivate every Wal-Mart associate (1.3M in the US, almost 2M world wide) into a Personal Sustainability Practice (PSP). Thus allowing individuals to decide what sustainability means and what she or he could do about it. I suggest that you (pro)consume Adam’s Commonwealth speech (pdf, audio), because it explains in great details the situation, thoughts, lessons, surprises, and effects. Some of the results, regarding the Wal-Mart associates, include that they:

• lost more than 60 tons of weight;
• walked/biked/swam more than 380,000 miles
• created over 16,000 “Idea Groups” to support one another around Personal Sustainability; and
• quit or reduced smoking, with more than 10,000 Associates to date making a healthier change!   
• recycled more than 5 million pounds of aluminum, plastic, and paper

Kate also added a note about one of the interesting side effects. One associate suggested that the lamps in the stores’ Coke vending machines should be switched off at nights. I do not remember how much energy that saved, but it was a huge number.

Another important aspect here is the "consumer approach", where of course Saatchi & Saatchi comes in handy. Kevin Roberts, CEO Worldwide of Saatchi & Saatchi, said in their news release:

Social change is part of Saatchi & Saatchi’s DNA. We are committed to world-changing ideas, to creating Lovemarks, to understanding the shopper, and to helping build a sustainable future across all dimensions: economic, environmental, social and cultural.

One might look at that as greenwashing. But personally I have for a long time argued that marketers, here an agency with expertise in (post) modern consumer behavior, understand people better than most  legislators, educators, environmentalists, etc. Furthermore, it is my impression that it is exactly that kind of expertice Adam Warbach wants to exploit for sustainability purposes. Sam Walton (founder of Wal-Mart) have said "The secret of successful retailing is to give your customers what they want". My intepretation is that Adam’s approach is to make consumers really want sustainability. This could perhaps be compared with the different strategy (I believe) taken by The Natural Step, who employ organizational and educational approaches.

Future will tell, and I truly hope we are right. Still, I am not totally convinced. I could not find a word about sustainability in the "help/about section" of the Wal-Mart web site, but a search for "sustainability" linked to Wal-Mart Save Money, Live Better.

In any case, it sounds great to be BLUE. And I bet, given the marketing machines involved here, that we will see a lot of BLUE videos, plug-ins, widgets, gadgets, apps, and more. Or, are they already out there?

(by the way BLUE and PSP are not very smart brand names from a Internet search perspective, and I personally do not like commercial appropriation of core words in our languages, i.e, the name of a color or a digit).

Share This

Bloggkartan här är tagen från Twingly Report Sweden, november 2007. Den är ett exempel från den växande skara verktyg som analyserar och presenterar det som sägs i sociala medier. Grundbehovet är naturligtvis att man (ex ett varumärke) vill veta hur snacket går om en. En extrem form, på det personliga planet är "egosurfing", dvs man söker själv på sitt egna namn. En exrempunkt åt det andra hållet är när man (företaget/organisationen) tar hjälp av konsulter för att få en mer sofistikerad insyn i konversationerna. I en ideal värld skulle naturligtvis dom traditionella mediebevakningsföretagen lett utvecklingen av den formen av tjänster.

Jag är ingen expert inom området, men det känns som att andra uppstickare är före när det gäller att förstå nya analysbehov och utveckla spännande verktyg. Dessutom på ett, för branschen, öppet sätt. Mitt intryck är också att i Sverige är det Twingly som leder ligan. Både när det gäller att analys och presentation. En annan läckerbit är Twinglys skärmsläckare med realtidsrapportering från bloggosfären.

Men, det som fick mig att skriva det här inlägget var en länkdump från Steve Rubel (på Edelman PR), som innehåll en referens till trendpedia. För att testa gjorde jag en jämförelse mellan Twitter, Jaiku och Pownce. Det är tre vansinnigt intressanta "microbloggar", kallas ibland även för "presence apps". Enligt trendpedia är det helt klart Twitter som dominerar generellt. Även om min magkänsla säger att bland många trendsetters så är Jaiku hetare.

Fast, det är lätt att göra väldsamt vådliga saker om vi inte tänker oss för. Det ser läckert ut, men vad är det vi ser? För att illustrera det gjorde jag också en sökning på Schulman, Blondinbella och Jinglei. Den senarare tog jag med för att Xu Jinglei, en otroligt populär skådespelerska i Kina, enligt flera bedömare har en av världens största/inlänkade bloggar. Det är alltså lite "hallåååå" att jämföra Schulman och Blondinbella med henne. Riktigt illa är det dessutom i trendpedia, eftersom Jinglei knappt har några träffar och ingen av dom har speciellt många.

I teorin behöver vi inte vara statistiker för att ifrågasätta hur trendpedia fungerar och vad verktyget egentligen utgår ifrån för datakällor. Dessutom vet vi inte vad som sägs om dom begrepp vi söker på (ett relaterat verktyg som mäter attityderna kallas sentiment analys). Men i praktiken är det få som bryr sig om sådana detaljer. Vi kan alltså lätt lura oss själva, eller?

Share This