Archive for augusti, 2009

This morning I learned from a tweet via @bjornfalkevik that Moto Boy would perform in Stockholm City in less than two hours. Since Moto Boy (Oskar Humlebo) is one of my favorite artists I changed my plans for the day, and decided to join the gig. Judging from what I later saw I got the impression that the event was both a tribute to Peter Gabriel (who passed by on his way to pick up the Polar Music Prize) and some SMR (social media relations) acts for Moto Boy himself - a stunt that I gladly support.

With no time to prep for a better streaming setup I just went off with my HTC Magic, the Bambuser app för Android and good faith. Not sure that I had auto-tweet on at my account I asked @bjornjeffery to tweet that I streamed, and appearantly the characters where spread.

After I hit the “broadcast” button on my mobile I realized that most likely the sound was picked up by my Bluetooth headset. As you can se a couple of minutes into the first archived live stream (see below) I therefore put my headset close to Moto Boy’s PA-speaker. But a few minutes later someone chatted that he could not hear any sound. So I stopped the broadcast, turned off Bluetooth, and broadcasted again.

There seems to be a general issue with sound from the live player at Bambuser.com. Quite frequently people, including myself, who watch my stuff complain about lost sound. The simple fix is to reload the page in your browser. Unfortunately I could not chat that during the cast. As far as I know I can only see the chat in my mobile while streaming - not participate. In any case, this was great fun and gave us some valuable insights, besides a great performance.

All archived streams are available at bambuser.com/channel/weconverse as the first, second and third video (Earlier this year I did a Qik one at Media Evolution in Malmö). Oskar Humblebo’s handshake with Peter Gabriel is about one minute into the third video, embedded here. And tonite at 16.30 TV4 will broadcast the prize ceremony, where Moto Boy and others will perform. Enjoy!

[Uppdaterad och redigerad efter giget]

Supertack alla studenter på RAC 0911, Anna Romson som bjöd in mig, Berghs (som vågar låta sånt här hända) och alla ni som var med oss via webben. Extratack till Johan Ronnestam som under gång bloggade om oss: “The old aircraft carrier of traditional advertising is slowly turning 180° in the other direction“. Själv säger jag: attans, den avslutande sändningen hade “bara” 99 åskådare live - nästa gång spräcker ni 100-vallen!

Hos westreaum.blip.tv finns nu inspelningarna via länkar till VIDEO Del 1 (som du också kan se nedan) respektive VIDEO Del 2. (Dessutom finns dom arkiverade streamarna hos Bambuser som Del 1, Del 2, Del 3 och efter pausen Del 4). Hos Slideshare finns mina föreläsningsbilder (som du också kan bläddra i nedan), eller ladda ner som pdf (5,2 Mb).

Vi tittade avslutningsvis tillsammans på Dave Eggers wish: Once Upon a school. Under titten var @Frossen snäll nog att peka på “Dave Eggers magiska bokaffär“. Bort föll David Perry on Videogames (och alla andra TED-filmer) som ni kan titta på på egen hand (eller haka på framtida TEDx Stockholm).

View more documents from Richard Gatarski.

Innan giget

Värsta experimentgiget 9-12, som kommer videostreama streamades på weconverse.com/live, bakkanalas bakkanalades på #RAC0911 och fyllas fylldes med innehåll under gång. Hoppas alla idéer håller…(mer info nedan under streamingrutan) (höll tekniskt till 80%, men idémässigt 120% :-)

Berghs School of Communication har bland mycket annat Diplomutbildningar. En av dom heter Reklam art director/copywriter. Där har det precis börjat ett gäng nya studenter med det flashiga epitetet RAC 0911.

I tisdags började dom en kurs som heter “Interaktivitet”. Jag vet inte vilka studenterna är, men å andra sidan vet jag att jag skall träffa dom mellan 9-12 denna fredag. Kursavsnittet heter “Visionärerna” och innehåller förutom mig Jonas Söderström från Inculture.

Senare får dom en massa handgripliga och jordnära exempel från kunnigt folk på SVT interaktiv, SvB, Electrolux,Google, Microsoft, Sagastream, Åkestam&Holst, Great Works och Ronnestam. Så jag tänkte helt enkelt gå på djupet, både bakåt och framåt, under rubriken “Meningar med det interaktiva livet”.

Anna Romson, som varit vänlig nog att bjuda in mig, bad mig innan om en frågeställning till studenterna. Jag frågade: “Vad vill du göra med ditt liv - och vad ger det för värden till andra”?

Vad det nu har att göra med interaktivitet - vad det nu är.

Alla får svara och komma med nya frågor.

This morning Ingrid, a student at the new Interactive Art course at Hyper Island called me. They wanted to interview me over Skype, and I said yes. She promised that they would return in the afternoon when they had formulated the questions.

During lunch I realised I did not have any headset with me. So I jumped into Kjell & Co and purchased a pair of Cosonic CD610-MV for SEK 119 (my daughter can have them after me ;). At 14:12 I got a text message from Cas, the interviewer, who asked if it was OK to use video. I of course said yes.

After a meeting with Stockholm Business Region (good one btw) I walked up a block to Scandic Sergel Plaza, bought a Coke and went online. As Cas promised in his message, he called me promptly at 15:30.

We spoke for around 11 minutes. Big questions about (technology) trends and their impact on the media industries. Can’t said my answers were perfectly formulated, but hope they are valuable anyway.

More important are the students. Whow! Talk about being innovative, smart, organized, living the (Hyper Island) brand, and acting in real time. I was afraid they would beat me and get this out sooner than I (had to take another call, upload the file and write this).

Anyway, Cas promised to send me the results of their assignemnt in about a week or so. Meanwhile you may listen to the unedited interview here, or download it (MP3, 11 Mb).

[Update 2009-08-29: similar posts from Joakim Jardenberg and Walter Naeslund who also was interviewed]

Jag har tidigare bloggat om vikten av att du som individ har kontroll över dina domäner och det innehåll du publicerat. Ett sorgligt faktum är att senare eller förr förlorar vi alla kontrollen över allt. Det händer den dag vi loggar ur för gott (kilar vidare, dör). Närbesläktat är en webbadress som du “ägt” och betalat för, men beslutat att släppa av olika anledningar. Vad händer då?

Eftersom webben bygger på saker (dokument och applikationer) som länkar till varandra är det med all sannolikhet så att det finns länkar till just din sociala närvaro. Liksom kontaktkanaler (typTwitter, e-post, MSN-konton, Facebookprofiler, osv). Ju fler som länkat till din närvoro, ju värdefullare blir din före detta plats för andra.

Konversationer med dom döda

En problematik, av närmast filosofiskt slag, är hur den sociala (mellanmänskliga) relationen påverkas. Infontologerna Per Johansson och Simon Winter har bland annat tagit upp dimensionen då efterlevande, tex släktingar och kompisar, vill upprättahålla relationen med dom döda via deras (före detta) sociala identiteter på webben. [hittar ingen direkt länk nu, men det kommer uppdatering 2009-09-14: Simon Winter hörde för ett tag sen av sig, han har inget blogginlägg om detta, men pekar på sin "favorit" Young,on MySpace,and dead].

Domännappning

Mer konkret utmanande är när någon tar över det vi släppt. Inom tävlingen Webbstjärnan får 1000-tals svenska skolelever gratis en .se-domän som dom fyller med spännande skolmaterial. Men erbjudandet gäller bara ett år, därefter är det upp till skolan/eleverna att fortsätta betala eller släppa adressen. Även om domänen ligger i karantän ett par år så grubblar vi över problematiken att andra därefter faktiskt kan köpa samma adress och göra vad som helst på den.

Joakim Jardenberg tar idag upp exemplet när webbadressen till en “fantastisk blogg av en [numera avliden] fantastisk kvinna” tagits över av “reklamtexter om tandblekning, kontaktlinser och online-lån”. Jardenberg efterlyser därför en “K-märkning av domäner“. Han föreslår att myndigheter, med hjälp av stiftelser som .SE, tar tag i det här.

Möjliga lösningar

Men redan nu finns det tjänster som Legacy Locker:

“a safe, secure repository for your vital digital property that lets you grant access to online assets for friends and loved ones in the event of loss, death, or disability”

I början av sommaren gjorde Phil Windley en poddsänd intervju med Jeremy Toeman, grundare av Legacy Locker. Klart hörvärd (spelbar nedan) för den som är intresserad av såväl utmaningarna som möjligheterna. Jag känner inte till någon svensk motsvarighet. Gör du?

June 6 this year I, or rather we, delivered a talk at the inaugural TEDx Stockholm event 2. I was invited to spend five minutes on a TED-ish subject, and I asked everyone for help (see the gig post). The result was a crowd sourced presentation that hit YouTube yesterday at the official www.youtube.com/user/TEDxTalks channel.

Actually, all seven presentations have been available at tedxstockholm.blip.tv for about a week. But I waited to publish my talk here until the YouTube version was up. Simply because the iPhone, Android and some other mobile platforms have native support for YouTube videos. Most other video sharing services, including Blip.tv, publish in Flash, a format that many mobile phones does not support.

Take a look, comment and share if you feel for it. And don’t forget to watch the other talks at TEDxStockholm, they are really good. Next TEDx Stockholm event is scheduled for September 19, 2009.

A year ago my academic web site disappeared. And those who made it go away probably ignored that such a thing could happen. This is an anecdotical and introspective tale about why you should (perhaps) not trust your (web) content to a university. Or any kind of institution for that matter. Because if you do, your stuff may just disappear. And there is nothing you can do about it.

Science used to mean paper

In the old days (academic) knowledge was captured and disseminated through paper, dominantly in the forms of journal articles and scientific books. Typically they were printed and distributed by independent commercial publishers. An important task of university libraries have been to gather such works and make them available to researchers and students. More recently various forms of electronic media, including the Web, have supplemented this flow of academic information. For a long time one major concerns has been the longevity of e-media, compared to books. But maybe we face other challenges within a much shorter time frame.

Social media in a scientific context

With the advent of Internet, the Web, and now “social media” anyone may publish their thoughts, notes, reflections, conversations, interactions, and behavioral patterns. Including of course academic work. We may do it through social media services, at our own/hosted web servers, etc. Numerous are the blogs, forums, communities, research networks, etc. where scientist converse about and disseminate their work. Sometimes those media resides within the domains of universitites. Well, this subject is kind of huge so I pause here for the moment (but will end with a link to some older thoughts of mine).

One student published his work at his university

Around 15 years ago I decided to start a reseach project in Business Administration. At that time I had spent a number of years at the School of Business, Stockholm University. First as a student, later as a part time systems developer and an assistant professor in Marketing. My decision to pursue a PhD was heavily influenced and supported by professor Bo Hedberg, who also became my supervisor.

I won’t go into details about my ideas around the form of my dissertation. Suffice to say here is that I put various drafts of my research proposal on the Web. Because my department did not have a web presence at that time, I published the stuff on my (and my business partners) domain bat.se. I defended a beta version  June 7, 1995. And the proposal is still to be found at the bat site (including a now defunct version in the Replica format).

Time went on, and as soon as the School of Business provided some web space for us doctoral candidates I begun documenting my research at www.fek.su.se/home/rgi (no link, I’ll tell you why in a moment). One of the first things I put there was “Contents Management, Imaginary Organizations, and Agents as Consumers: How IT could shape the Market in 2019″. That was the manuscript for a book chapter that I wrote in 1995, together with professor Hedberg. Ironically, the orginization who ordered the chapter never published the book. Too many contributors never delivered, but we delivered immediately on the Web. I kind of felt proud when my stuff for a while generated most of the incoming traffic at www.fek.su.se.

Ten years of Web publications vanished

Last fall (2008) I found out that the School of Business had redesigned their web site. And in the process they just ignored my research. About ten years worth of virtually daily updates were gone! That included most of the manuscripts for my published work. The same thing happened to lecture notes, powerpoint slides, course documentations, useful links, etc. It had all disappeared from the Web.

As soon as I learned about this I sent an e-mail to info@fek.su.se (and as far as I can remember a similar note to Stockholm University’s communications department). I told them that I my stuff was gone, and asked if they had any comments. Appearantly not, as they never replied. I am still deleted. In fact, if you search for my name it looks like that I have never been there. Thank you School of Business :-(

In non-universities we may trust

Courtesy of the Internet Archive you can still find most of my academic stuff on the Web through their Wayback machine. For example the book chapter “Contents management…“, various archives of my academic web site, including the most recent version from January 2008 (although I stopped updating it in 2005 when I left the departement). The Internet Archive is “a 501(c)(3) non-profit that was founded to build an Internet library“. Dah! What happened to the responsability of the University (Library)?

One major problem though, is that none of the links pointing to my research at www.fek.su.se/home/rgi works. For example, links to the 1997 paper “Interactive Media Face Artificial Consumers” (archived here), which currently is becoming highly contemporary (why in a later post).

The sad story does not end here. Late 2006 Stockholm University begun offering their faculty and students a blogging service at blogs.su.se. At that time I still had some minor assignments as an assistant professor. So I decided to try out their blogging platform and launched “Richard Gatarskis relationer med Stockholms Universitet” at blogs.su.se/rgi (no link, guess why). Within a short time my blog there was one of the most read ones, right behind the Vice-Chancellor’s. Then during the summer of 2008, all my records from the staff directory was removed. Fair, since I no longer worked there. But in practice that meant I could no longer manage my blog, including moderating comments. I pointed that out to the IT and the communications deptartments. Their solution was to simply remove the blog. But guess what. The Wayback machine helps us again. So we can at least read archived versions of blogs.su.se/rgi. Of course none of the existing links to my blog’s original address works.

Similar issues

A couple of years ago I made an experiment at the Department of PR and advertising at Stockholm university. Based on the PBworks platform I attempted to crowd/open-source an academic five week course about “the individuals role in social media” from scratch. The department paid for a premium wiki and I launched giicod.pbworks.com (Swedish) in August 2007. It was developed and maintained by fellow teachers, students and some other stakeholders. A year later the department said “dump it”. But I still let it live :-D

Currently, at least in the social media bubble I reside, a story about who keeps the tweeps when a journalist moves from one newspaper to another has caught a lot of attention. It illustrates the problematic social relations between an individial, her organization(s), outside networks and conversationally generated content.

[Update 2009-08-24: I forgot to include Paul Colligans post "About Podango's Demise And The Smart Podcaster's Response" which he published late December last year. Podango was a podcast distribution service that was terminated on an extremely short notice, in effect removing all episodes published by its users. Most likely that was one but the first in a line if similar cases].

Lessons learned and my advice

I no longer follow the developments regarding the scientific information processes and our current media revolution. I once did, and presented “Marketing Research in the Digital Domain: a cry from a pilrgrim in the late 20:th century“. Perhaps the issues I bring forward today are heavily discussed among university chancellors, political leaders, educational policy makers, and scientific philosophers. But I doubt that. Please enlight me.

Meanwhile, for those of you who publish stuff on the Web while working with an organisation, including universities. Try to put your content where you control it. Most likely you will move between work places, temporary assignments, and soforth. If you want your stuff to be preserved, it is your responsability to make sure it is.

The coming Friday through Sunday is going to be a bubble bonanza, as 200+ people gather up in the meat LAN named Sweden Social Web Camp (SSWC). But I will not be there, and feel obliged to tell why.

When Tomas Wennström in April announced the idea as “Årets hajk”, he set the date to coincide with my daughters birthday. I would lie if I said that the choice of staying with my family is easy, because SSWC really looks promising. It does not help that I just came home from another (scouting) camp.

I love camping, both the traditional ones and the emerging meeting format. I love and respect Tomas Wennström. I love the people who have registered for his “hajk”. But I love my daughter and my family even more.

Maybe next year… Meanwhile, have fun and go create some amazing conversations!

Den 10 september 1999 satt jag svettig i morronsoffan hos SVT Gomorron Sverige. Vilket märks i videklippet nedan. Mitt emot mig log Marianne Rundström. Hon var för hela svenska folkets räkning nyfiken på nyttan med bredband.  Naturligtvis var VHS-bandaren på hemma (en slags inspelningsmaskin med kassettband). Egentligen hade jag tänkt ladda upp inslaget med mig på pricken 10 år efter jag sa det jag sa. Men nu blir det lite tjuvstart.

Jag tänkte klippet kunde vara en kul intro till Joakim Jardenbergs och Jessica Ritzéns inhopp hos Gomorron Sverige klockan 7:48 i morgon bitti. Dom skall i och för sig prata om “Makten och öppenheten - borde myndigheterna släppa all info fri?”. Och det kan ju verka långsökt att blanda in mitt, Jockes och många andras, tugg om bredband för 10 år sen. Men det finns en klar poäng.

Min nervositet i soffan 1999 grundade sig lite grann på att jag aldrig varit i ett sånt medialt rampljus förut. Men framförallt berodde oron på att det är så svårt att få folk att våga göra något, i det här fallet bredband, utan att riktigt kunna veta vart det leder.

Alltså, vi var många som i grund och botten tyckte det (då bredband, nu sociala medier) handlar om mänsklig kommunikation. En utgångspunkt som lirar fint i Judith Wolts suveräna inlägg förra veckan ”Sociala medier möter behovspyramiden“. Judith avslutar nämligen med “Helt enkelt vårt behov av att kommunicera”.

OK, då vi visste att det skulle bli kommunikation, eller snarare konversation. På den tiden handlade snacket om bredbandens vara eller inte vara. Och som vanligt lyste (ledande) politikers visioner med sin frånvaro. Kanske anade dom att det som Joakim och Jessica lyfter fram i morgon skulle dyka upp i framtiden. Det vill säga nu. Men jag tror inte toppolitikerna ens funderade på att tänka så långt. Och det har dom inte nu heller.

Så jag önskar J&J lycka till i morgon! Vi vet inte vart öppenheten leder. Men visst fasiken blev livet både bättre och intressantare med bredband. Samma sak gäller öppenheten.

Det vore om inte annat kul att höra dina reflektioner från det jag säger i klippet nedan.Finns också annonsfritt hos Vimeo (jag bjuder) och på YouTube (som fler mobila plattformar klarar av). Stämde det? Hur tänkte du då? Hur tänker vi nu?

Själv harvar jag på, men numera med fokus på skolpolitiken. Som även den bör läggas ner. Mer om det senare.

Många människor jag möter går ofta snabbt från oförstående till föraning när det gäller sociala medier. Därefter dyker ofelbart frågan upp om hur vi skall hinna med att (micro)blogga, nätverka socialt, jobba i wikier, och så vidare? Jag vet att mängder av mina kollegor som inspirerar kring sociala medier råkar ut för samma fråga.

Mitt generella svar är, och brukar vara, att man måste ta sig tid. Till en början lite extra tid för att komma igång. Eftersom tiden är begränsad så föreslår jag ofta att man börjar med att skippa en TV-följetong eller en tidningsprenumeration. Eller skippar att läsa en bok. När sen, på ganska kort, aningen växer till insikt måste man naturligtvis sluta göra andra saker och ersätta dessa med dom effektivare och roligare möjligheter som sociala medier erbjuder.

Efter ett tag gör man inte (gamla saker). I början av sommaren bloggade läraren Lars Johnson om vad han numera inte gör, sedan hans skola gått över till one-to-one (en dator till varje elev). Det blev en lång lista som börjar med “Jag kopierar inte” och slutar med “Jag behöver inte släpa på tunga böcker”.

Förra veckan bloggade Frökens funderingar (Lena Carlsson, Söderskolan i Falkenberg) om Lars Johnsons lista. Hon la till flera saker, och slutar med:

Jag hjälper numera sällan till vid enklare problem som eleverna har, de diskuterar problemlösning själva via msn (ja, det är helt ok för min del, så länge det rör sig om skolarbete).

Och när Lena inte längre hjälper till med “enklare problem”, då kan hon göra annat. Inklusive att nätverka och lära i sociala medier.

Du får ta dig tid genom att sluta göra vissa andra saker. Det är det enkla svaret. Vad som ryker beror naturligtvis på din situation, bransch, yrke, och så vidare. Här har jag bara pekat på hur några framstående och inspirerande lärare gör. Du kanske kan lära av dom, även om du lämnat skolan för länge sen.¨

[Uppdatering 14:30] Magnus suveräna kommentar  pekar på Clay Shirkys föreläsning på Web 2.0 Expo 2008. Där pratar även Shirky om tiden för TV-tittande. Det mig att tänka på en gammal (nåja) ljudinspelning. Under en paus på Bloggforum 3.0 (19 november 2005) bad jag Anna Kågedal, en av Sveriges första modebloggare, svara på hur hon tog sin tid. Vi fick sällskap av några andra runt bordet och pratade en stund om tiden och mer. Naturligtvis spelade jag in samtalet. Jag inledde med den vanligaste publikreaktionen när jag brukade visa Annas blogg på mina gig, nämligen “Har du inget liv?”. Hör hennes svar här (eller tanka ner mp3-filen, 9,5 Mb):

I början av sommaren intervjuades jag av Tomas Bannerhed, chefredaktör för Tidningen LÄRA Stockholm. Ämnet var marknadsföring och sociala medier i skolsammanhang. Mot slutet av intervjun frågade Tomas någonting i stil med hur man kan använda sociala medier i skolan. Vilken är nyttan liksom?

Jag blev lite ställd. Dels för att många tankar surrade i huvudet eftersom vi pratat om många, spännande och tankeväckande saker. Dels för att en självklar sak ställdes på sin spets. Det kändes lite som om frågan hade varit “på vilket sätt kan man ha nytta av papper i skolan”. Vad svarar man på det?

Jag hasplade ur mig några saker. Bland annat att man som lärare kan leta upp någon kollega som är på (inne i bubblan “sociala medier”) och konversera med dom. Samtidigt tänkte jag att eftersom Tomas sa att artikeln inte kommer förrän efter sommaren så kompletterar jag senare. Och naturligtvis berättade jag om Webbstjärnan (som jag ger råd och lite dåd). Därefter glömde jag bort frågan.

För ett par veckor fick jag äntligen ur mig “Viralt lärarlärande, så marknadsför du ny pedagogik“. Där är poängen att man upptäcker nyttan genom att pröva nya grejor OCH konversera om det med andra kollegor. 

Idag fick jag syn på @Larmats (Mats Larsnäs, IT-pedagog i Kungsbacka) tweet om hans lista på pedagoger i delicious. Där har lärare med andra ord en (1) ingång till kollegor/inspiratörer i skolsammanhang.

Via Pedagogbloggar.se (ett gratis blogghotell för lärare) hittar du vad namnet antyder. En annan källa är ITpedagoger (Anslagstavla för dig som använder IT i undervisningen). En tredje är länk/blogg-rullen hos vilken bloggande lärare som helst. Exempelvis den hos IT-mamman. Listan, eller snarare webben, med lärare är oändlig. [tillagt 11:50]: Jag glömde det knakväxande Ninget IKT i skolan!

Med andra ord är en (1) nytta med sociala medier i skolan att lära sig lära genom sociala medier.

En annan nytta är att man spar resurser, inklusive tid och pengar. Men det tar jag upp i nästa inlägg, eftersom det är svaret på en annan fråga - hur skall man ha tid med alla dessa sociala medier?

Close
E-mail It