weconverse

I februari 2008 försökte jag provocera debattpanelen som samlats med anledning av Timbros lansering av boken “Varför Public Service?“. Saken blev aktuell häromdagen när det i ett annat forum (PPlist) dök upp en diskussion om sändningsteknik för “radio” (DAB mm). Jag blev då påmind att jag ännu inte hade publicerat ett par filmer från seminariet (som jag iofs bambusade i sin helhet, se det aktuella giginlägget).

Det kan ju vara så att min provokation var obegriplig. Eller så var det helt enkelt så att Anders Lindström, vice ordföranden i SVT:s styrelse, faktiskt inte fattade hur medievärlden förändrats. Jag lutar åt det senare. Titta på provokationen i filmklippet nedan och döm själv. Det kanske underlättar om du först kikar på min sex minuters kortpresentation av “Public Service, dess historia och eventuella framtid”, mitt bidrag i boken.

Jag tänker så här: Då (på 1920-talet) var det frågan om att genom “public service” kontrollera eterinnehållets produktion och utsändning genom statlig monopolisering. För en bakgrund till varför det blev så, se mitt kapitel i boken. (Jag skall kolla om Timbro kan ge mig [Uppdatering, Timbro har gett] OK att publicera mitt manus som pdf här).

Nu (eller rättare sagt sedan minst ett decennium) borde det kanske vara frågan om statligt stöd till medborgarnas produktion och konversation i sociala medier genom icke kommersiella verktyg och tjänster (som komplementerar tex Google). Och jag efterlyser just en diskussion/debatt om varför - det är där politikerna (inte fattar) att dom borde komma in.

Hur tänker ni? Det vore fantastiskt värdefullt att höra idéer bortom det gamla vanliga nyset om att SR, SVT och UR skall producera och “sända” sånt som de kommesiella krafterna inte gör.

Share This

Två färjor med tusentals passagerare krockar i Sverige. De inblandade trafikbolagen verkar inte ha brytt sig om sociala medier. Konstaterar att när det gäller snabbhet, översikt och väsentlighet så vinner i mitt tycke gammelmedia denna gång.

Nu, när jag kl 13.22 skall trycka på “publicera”, ser jag att Destination Gotland på sin hemsida publicerat ett pressmeddelande “kl 13″, flera timmar efter händelsen. De “återkommer med ytterligare information kl 14.00 idag”. Det går inte ens att kopiera texten i pressmeddelandet, utan jag måste skriva om den manuellt [update, när jag prövar senare går det - kan ha varit fel hos mig]. I deras pressrum finns ingen ytterligare information. I Gotlandsbolagets webbplats är det fortfarande total tystnad.

Vid 12-rycket idag säger min far, som tittade på TV-nyheterna, att ett par Gotlandsfärjor har krockat. En snabbkoll hos de jag följer på Twitter (cirka 150 st) visade ingenting. Jag prövar search.twitter.com. Hittar inget  där på “Gotland” eller “färja”. Konstaterar att jag inte vet vad jag bör söka efter. Några träffar får jag på Twingly mikrobloggssök för “gotlandsfärjan”.

Mest träffar i mikrobloggar ger Twingly på ”Gotlandsfärjor“. Där är @kalasjocke först ut på Twitter: “Har precis varit med om en krock mellan två Gotlandsfärjor! Färjan mår dåligt, men jag mår bra! :)”. Fem minuter senare Twittrar @SR_nyheter ut: “Ekot - Gotlandsfärjor i kollision i Nynäshamn: Två passagerarfärjor har krockat utanför Nynäshamn. MS Gotl..” och länkar till sin nyhetsnotis med ursprunglig tidsstämpel 11:45.

Jag smiter undan då och då från kakbaket med dottern för att kolla läget. Ingen verkar allvarligt skadad. Av de jag känner ser jag först @henriklundberg som tidigt kvittrat att dom varit ombord och är oskadda.

Som vanlig människa är man som regel inte så himla alert och rationell när man kommer nära en sådan här händelse. En person jag känner som var ombord kvittrade strax efter olyckan om “finlandsfärjan”. En annan, för mig okänd, undrar på Twitter hur det blir med den egna förestående resan. Förmodligen utan att bry sig om hur det gått för folk som var med om kollisionen.

Men människor inom gammelmedia verkar ha pejl på ordningen. Förutom att SR och SVT uppenbarligen snabbt var på, så kollade jag DN och SvD. Alla har kvickt publicerat information och uppdaterar löpande. Uppenbarligen plockar de in ögonvittnesbilder och annat medborgarjournalistiskt. Sen kan man ju diskutera i all oändlighet vilka (sociala) medier/källor/sajter/tjänster man skall gå till när man vill bli varnad tidigt, respektive veta mer.

Samtidigt är det förvånande att vare sig Gotlandsbolaget.se eller Destinationgotland.se har ett ord om saken (när jag började skriva detta). Deras PR-folk har väl semester. Jag anar att de bolagen inte ens har någon formell närvara i sociala medier, men gissar att några av de anställda är med på noterna. Som jag pekat på i tidigare fall är det ju viktigt att etablera närvaron innan krisen kommer.

Släpper det här nu för att avsluta kakabaket. Med all sannolikhet så blir det här Sveriges första riktigt genombelysta och välkonverserade fall om kriskommunikaton i sociala medier. Även om det bara var en mindre olycka, om än allvarlig. Svenska kommunikatörer har en del kvar att göra…

[Uppdatering 18:00] Noterar att det tog ett par timmar innan kvittrarna hos @krisinformation fick ur sig att det som hade hänt hade hänt. På deras webbplats under rubriken Uppdaterad information om kollisionen mellan två Gotlandsfärjor i Nynäshamn (kl 13.00) föreslår de taggarna (inom parantes hur många träffar jag just nu får i Twingly mikrobloggsök utan “#”-tecknet): #farjekollision (0), #gotland (0), #nynashamn (0), #sjofart (0). Undrar om någon forskat hur populära och användbara kristaggar växer fram.

Share This

Nu har du chansen att se hur det såg ut när jag modererade en webbchatt om fildelning på nätet för några veckor sedan.

Under årets Almedalsvecka genomförde Stockholms universitet ett seminarium om fildelning. Det sändes också live på Internet och jag hade uppdraget att moderera webbchatten. För egen del var jag egentligen på semester i Virserum, Småland. Anders Joelsson, som startat Sveriges Telemuseum, var vänlig nog att låta mig sitta i hans lokaler. Väl på plats filmade jag mig själv strax före, och en bit in i, debatten. Mest på skoj, men jag tänkte att det kan ju vara kul att se hur det såg ut.

Share This

For a week I have followed (and conversed) in designer Tomas Seo’s summer project “Tweet me a brief and I will design a logotype for free“. While the project per se is interesting from a social media and marketinig perspective, the latest result is what I want to share here. But before that, Tomas wants more briefs and there are three weeks left. So go for it!. And please - follow his instructions.

Today he presents #07 Kristian Bengtsson wants to look like Audrey Horne. In my view the two-minue screencast compressed from his four hour production is one of the coolest and sexiest (in a broad sense ;) videos I have seen. Most likely it will influence music video producers. Take a look yourself!

Live logo design - Kristian Bengtsson’s blog from Tomas Seo on Vimeo.

Share This

Det här är så sjukt så jag baxnar. Två tonåringar, i och för sig kloka, berättar om sin mediekonsumtion - och tunga beslutsfattare visar att dom fortfarande inte fattat. Och det är dom som skall råda över framtiden. Förstår ni hur illa det är ställt?

I går publiceade14-årige Gustav Holmström (Kumla) inlägget Varför ungdomar inte Twittrar (eller: hur ungdomar konsumerar media). Gustav är en ganska ovanlig ungdom, se tex Skolelev fick nydesignad logga gratis.

I en av kommentarerna till Gustavs läsvärda text dök det upp en hänvisning till rapporten “How Teenagers Consume Media” (pdf hos ThisIsLondon) med avsändare “Morgan Stanley Research Europe”. I rapporten säger de tre konsulterna Edward Hill-Wood, Patrick Wellington och Julien Rossi:

“we asked a 15 year old summer work intern, Matthew Robson, to describe how he and his friends consume media”

I princip säger Matthew Robson (South London) samma sak som Gustav, vilket definitivt inte är något nytt för dom som tidigare tagit sig tid att studera ungdomars medievanor. Det finns gott om organisationer, byråer och konsulter som både har bra kött på benen och sedan länge delat med sig av insikterna om ungdomars medievanor. Inculture, med mångårig erfarenhet av ungdomars beteende, kvittrar tex “@hejgustav säger det som vi upplever när vi gör etnografiska studier i ungdomsgrupper, bl a varför byta kanal om man är nöjd?”.

Naturligtvis, vilket såväl Gustav som Morgan Stanley påpekar, är två kids egna betraktelser inte representativa. Likväl tydligen mycket intressanta.

För snacka om att dessa två unga herrars snabba tankar spritt sig fort. I den del av den svenska bubblan som jag följer dräller det av hänvisningar till Gustavs blogginlägg och kvitter om detsamma. I hans Twitterflöde @hejgustav pågår just nu en matnyttig diskussion om ungdomar och Facebook.

Men än mer uppståndelse verkar det ha blivit kring Matthew. Och här börjar det bli extra intressant i ett allmänt socila medierperspektiv. Till att börja med ägnade jag mig sent i går kväll åt lite källkoll. Fyra dagar efter att rapporten kommit ut hittar jag inte ett ord om den på MorganStanley.com. En googling på “Morgan Stanley Europe” leder mig inte heller till källan. Inte ens när jag lägger till författarnas efternamn. Med andra ord kan jag inte ens konstatera att Morgan Stanley verkligen producerat rapporten. Samtidigt inser jag att denna tunga analytikerfirma inte förstått hur PR i sociala medier fungerar.

Däremot ger en googling på Morgan Stanely How Teenagers Consume Media en jämra massa träffar hos såväl traditionella mediesajter som bloggare och andra sociala medieutlopp. Viralblog konstaterar att innehållet i rapporten ”has become the talk of middle-aged media executives, investors and has made headlines in The Financial Times, Bloomberg, The New York Times, Guardian, The Telegraph and blogs all over”. Timesonline spann i går vidare “Today he is the talk of Tokyo, Wall Street and the City. Fund managers, CEOs and analysts are poring over his report”. När jag läser den senare artikeln får jag intrycket att journalisterna intervjuat Matthew och hans mamma i dennes hem, men det är inget som anges specifikt.

Financial Times verkar ha talat med analytikerna och skrev i söndags:

The response was enormous. “We’ve had dozens and dozens of fund managers, and several CEOs, e-mailing and calling all day,” said Mr Hill-Wood, 35, estimating that the note had generated five or six times more feedback than the team’s usual reports

 Är det bara jag som förvånat reagerar över att folk reagerat över något dom borde känt till länge?

Share This

Svenska The Austonishing Tribe (TAT) har släppt en demo på deras koncept Augmented ID. “Augmented” är tagen från idén om Augmented Reality (AR), eller förstärkt verklighet på svenska. Jag har tidigare här i weconverse bloggat om bland annat Layar och Wikitude samt Tonchidot som är, respektive visar, på möjligheterna.

Jag hittar ingen info om Augmented ID på TAT:s webbplats (men massa annat tokspännande), utan du får kolla vidare hos Engadget (tipstack till @seoism) eller googla. Fast börja med att kolla videon jag bäddat in här. Den för osäkt tankarna till en liknande möjlighet i Sixth Sense, som demades av Pattie Maes på TED i vintras. Men det konceptet känns alltför långt bort från realisering.

Extra kul, med tanke på mitt intresse för skolfrågor, att demon inkluderar en lärare :-D

Share This

Author and speaker Fredrik Härén defines creativity semething like “the combination of two old ideas into something new”. So here are two olds creatively combined into something new (I believe).

Take the idea of crowdsourcing a job application (as invented by Barry Judge, CMO at Best Buy, contextualized by Neville Hobson) and combine that idea with the need to put a CV together (as exemplified by Susanne Lindahl, one of the best students in my giicod experiment at Stockholm University).

The Curriculum Vitae (CV), or Résumé, is the old idea of summarizing ones relevant job experiences and education.The new idea, as just struck me, is to crowdsource your CV. That is, letting your social network co-create your CV.

If I google “curriculum vitae” the first hits are guides and services about how to create and use a CV. “You can write your general information”, taken from One of the free guides, clearly reflects the established idea. That is, the applicant should write her own CV.

Who knows best how it is to work with you? Who knows best how much you have learned in formal educational settings? OK, those are kind of philosophical questions. But really, should not a CV reflect how it is to work with you. Not how you think you are.

As Neville Hobson pointed out, one of the unusual items in Best Buy’s original job ad was the preferred qualification “250 followers on Twitter”. That highlights the value of your network’s interest in you. And almost two years ago Bryan Person, at that time with Monster.com, ignited conversations with his post “Die, resume! Die! Die! Die!“. He also gave credit to Christopher S. Penn for coining the term “social media resume”. Around the same time, still close to two years ago, Mitch Joel wrote “Marketing yourself in a connected world - is it time to kill the traditional resume?“.

So, for many of us we have for many years understood the value of a social media perspective in the CV, or Résumé. But now I think it is time to take one step further and open up its production to peers, friends, teachers, relatives, past and present coworkers, etc. It is perhaps a very controversial idea. Especially when we consider openness and privacy issues. Still, I think it isan idea worth persuing.

Personally I’m in no desparate need of a CV right now. Which honestly will give low priority to crowdsource my own social media resume. But I bear the possibility in mind.

Meanwhile, if you (for example Susanne) would like to start one, just let me know (if I know you) and I’ll add my piece to its formation. Perhaps Dan Schwabel’s “HOT TO: Build the ultimate social media resume” is a good starting point. Just add “wiki” and go ahead!

Share This

A while ago I noticed a new library, the Sture Bibliotek at the Östermalmstorg subway station in Stockholm (map). As a matter of fact, this library opened May 11 2009, and I cannot believe why I previosly just rushed by. Today I entered through the Espresso house entrance (just after the ticket gates), walked up the stairs and was immediately amazed. Without further ado I picked up my HTC Magic, kicked on the Qik app and streamed the video embedded below.

As I shot the video I noticed the “Mediejukeboxen“, which also is available at two other of Stockholm’s libraries. This jukebox allows you to borrow audio books, films, language courses, games, and more. Simply select what you want on the touch screen, stick in any USB device, and touch “download”. Within minutes I had an audio book (”Djävulsstjärnan” by Jo Nesbø), a course in German, and two movies in my Dell XPSM1330 laptop. The book, which is in MP3-fomat worked perfectly in my phone. Unfortunately the film format available are only WMV (för mobile devices) and Divx/AVI for laptops. Neither is playble in my HTC Magic. The number of titles are currently limited (about 10 films, 100+ audio books, around 40 language courses, etc). The content is watermarked and one is supposed to delete the stuff within 30 days. I did not have to identify myself, but I guess if people start the file share the files neither the library nor the content providers will be very inclined to expand the experiment.

In addition to some books (a few shelves), some magazines, and goodie bags, there is a children’s corner, a place for reading (and working as I do ;), around 10 stations hooked to the Internet, and free WiFi for us with a library card and a pin code (although I rely on 3:s mobile broadband). The staff is friendly (and curious, wondered what I was doing with my phone ;).

Sture Bibliotek is well worth a visit. Thanks Stockholm!

Share This

Sveriges Radio var definitivt först bland svensk “gammelmedia“ att utnyttja podcastingtekniken. Numera är deras poddradiotjänst otroligt populär. Med tjänster som streamad radio i både den fasta och mobila webben visar SR att de hänger på teknikfronten. I december 2008 lanserade de också en app för Apples iPhone och iPod Touch. I slutet på maj 2009 släpptes en uppdaterad version, eftersom “Nästan alla som hört av sig till oss om spelaren har varit positiva, men de flesta har också haft tydliga önskemål om förbättringar” - enligt Henrik Tornberg från SR Nya medier.

Några av kommentarerna hos SR efterfrågade i mitten på juni en liknande poddradioapp för Android, dvs ett operativsystem (initierat av Google) för mobiltelefoner där grundfilosofin är “Internet-style innovation and openness”. Tornberg svarade “Vi tittar just nu på Android, och så fort det finns en marknad så blir det ganska troligt att vi gör en sån version”. (Tyvärr erbjuder sr.se inte länkar direkt till kommentarerna).

För att inte bli alltför långrandig kan vi säga att det dräller av bloggar, diskussionsforum, wikier, etc. som fokuserar mobiltelefoner och deras operativsystem. Ett i sammanhanget intressant sådant är Swedroid. Den domänen drivs av några personer som “innehar ett på gränsen till osunt intresse av det mesta som Google företar sig, något som ledde till idén att kopulera Android med Sweden”.

I Swedroids diskussionsforum ställdes för en månad sedan frågan Streama radio (t ex BBC 1) via 3G /Turbo 3G?. Bland de många svaren, tipsen och tankarna fanns några från Panoply_Prefect, som presenterar sig som “/Christer, Projektledare SR Nya Medier”.

I eftermiddags (15:39 den 5 juni) startade Panoply_Prefect en ny tråd med titeln “Sverigs Radioapp - vilka features?” (felstavning i original). Han skriver bland annat:

“Syftet var främst att tillgängliggöra vårt poddutbud, alltså radioprogram i mp3-format. Nu tittar vi lite på att göra en liknande till Android. Vi fick rätt mycket bra feedback från Iphonesanvändarna, så nu tänkte jag vara lite proaktiv och kolla intresset i förväg. Skulle ni vara intresserad av en liknande app till Android? Vilka features skulle ni vilja se?”

Tio minuter senare börjar svaren rassla in, och i skrivande stund har det blivit 24 kommentarer. Av 36 röster vill 35 ”se en SR-app för Android”. Flera kommentarer är från mannyb (Administratör) som till och med designat ett förslag på hur appen kan se ut. [Update 2009-07-06 08:50: eftersom mannyb under natten gjort en ny variant på förslaget har jag bytt till den bilden här]. Sannerligen en intressant utveckling…

Själv tycker jag det (politiskt) intressantaste, och egentligen mest logiska, vore om appen utvecklades helt som open source. Dessutom med möjligheten att prenumerera på andra poddradiosändningar än Sveriges Radios. Något som ZilverZurfarn redan är inne på.

Share This

Jag är inte i Almedalen (utan i Småland, Skåne och just nu Blekinge), men snappar upp lite av det som händer via #almedalen. I går gick BritStakston i (Twitter)taket och mycket handlade om skolan. @annika (Lidne) kvittrade en svarsfråga till Brit:

“Finns det ens IT i undervisningen idag? Man får känslan att det är stenåldernsnivå”

Innan jag fått tid till att ställa samman mängden konkreta bevis får ni väl lita på mig. Och tro mig - tusentals lärare i den svenska för-, grund- och gymnasieskolan är minst (om inte mer) på än flera av de mest uppkopplade marknadsförings- och PR-konsulterna (som exempelvis de ovan nämnda och kärnan i den turboladdade Springtimekonstellationen).

Man kan välja om glaset är halvtomt eller halvfyllt. Jag ser ett som är på väg att fyllas över. När jag började titta på den svenska skolan för snart 10 år sedan var jag rätt orolig för dess tillstånd. Men sen dess, och framförallt de senaste två åren, har jag sett saker som ger mig tillörsikt inför framtiden. Det hanlar delvis om verksamheten generellt, men (naturligtvis, geek som jag är ;) om det som har med den datorteknologiska utvecklingen att göra.

Konferensen Framtidens lärande som nyligen hölls i Nacka Strand var fylld av skolfolk som bloggade, twittrade och teachmeetade. Några lärarstjärnor som jag följer är @larmats, @itmamman, @joha88, @emmaemelie och @perfal (som tipsade oss om Layar). Cecilia på Rektorsakademien har byggt en lista över fler värda att följa. Mina möten med människor verksamma inom projekt som eTwinning och EDEN pekar åt samma håll. Det växer vI(l)T i det globala gräset! Och erfarenheterna från det första året med Webbstjärnan stödjer min slutats att webben nu kommer svämmas över av skolrelaterat innehåll.

Framför oss ligger två utmaningar. På lång sikt att fler vill delta i konversationerna om hur vi kan lägga ner den nuvarande institutionen “Skola” och i stället skapa nya former för att förse våra barn och ungdomar med historiens bästa start i livet. Och på kort sigt att byta ut det politiska ledarskapet. För nuvarande toppolitiker är fast i sin gamla skolgång och saknar professionell insikt och erfarenhet om de senaste tjugo årens teknologiska landvinningar.

I Nacka Strand stötte jag återigen på Stephen Heppel och frågade om hans syn på det senare. Stephen tyckte i princip att politikerna spelar ingen roll just nu, dom kommer bara följa lärarna när det krävs (min tolkning). Jag gjorde också en kortintervju med Bruce Dixon, som faktiskt pekade på några politiker att inspireras av. Se och hör själva.

Lita inte på massmedier, lärarfacken och politiska talesmän som fortfarande tror att uppmärksamhet genom chockbudskap bygger en bättre framtid (för dom personligen). Bilda dig en egen uppfattning, gärna på en skola nära dig. Och om den närmaste slackar efter, sök då nästa och lek med dom som är på väg. För på god väg är vi :-D

Share This