Archive for september, 2008

Smaka på meningen “den som ser mig mest är min dator”, som jag fräckt lånat från en tweet av Maria Sitell. Jag läser tusentals (känns det som, men det är nog bara hundratals) grejor varje dag. Men bara ibland är det något som får mig att tvärnita upp och fundera. Det finns många bottnar i att min dator ser mig mest. “Ser” är väl mer bildligt än bokstavligt. Jag menar att just datorn som jag just nu skriver på inte ser så mycket. Men resten, Molnet, Nätet, Systemet, etc ser en hel del.

Ibland speglar den tillbaks. Jag kom att tänka på ett resultat av Pattie Maes (till vänster på bilden) forskning. Hon laborerade i början på 1990-talet med ett agent-baserat system (slags Artificiell Intelligens) som såg vad folk gjorde på sina datorer och på olika sätt lät användarna se vad dom gjorde. Användarna gillade inte systemet. För det visade hur dom var. Man ville inte vara som man är. Värre ändå är att vi sällan ser vad datorn ser.

Det och mer, tål att tänka på. Tack Maria.

[Uppdatering 15:55, infontology skriver relevant om Att sätta ett ansikte på sökorden].

I början på september presenterade Tonchidot sin “Sekai Camera” på konferensen TechCrunch50. Videon talar för sig själv. Sen är det en annan fråga om det är verkligt eller fejk. Jag har gått och hållt på det här inlägget ett tag. Väntat på att hitta nåt/någon som skulle sticka hål på hela grejen. Men än så länge inget. Så jag fortsätter hoppas, och väntar ivrigt på att den kan komma ner i min iPhone. För det är det läckraste, intressantaste, mest tankeväckande jag sett på länge. Dessutom förklarar videon vad “tagging” är för den som inte har en aaaaning. Det Sekai Camera gör på den fysiska världen kan vi sedan länge göra med digitalt innehåll på webben.

Det är knappt 25 år sedan jag köpte mitt första armbandsur med pekskärm i Andorra. Apropå Andorra, för 50 år sedan slöt dom äntligen formellt fred med Tyskland efter första världskriget (tack Gunvor för infot). Lika många år är det sedan Madonna, Michael Jackson och giggaren Gatarski började förvirra världen.

Tekniken har hunnit långt. Inte bara mina vänner greppar (tack vare Facebook :-) att det är idag som gäller. Den vidunderliga tekniken med interaktiva annonser ser till att jag får skräddarsydda erbjudanden. Se skärmdumpen här intill. Helt fantastiskt.

Själv skall jag på brandinspektion i ett av barnens skola, returnera aktivitetsmaterial till scoutförbundet, förbereda workshopen med Redd Barna samt ut och äta middag med familjen. Ett större firande producerar jag senare när jag känner att jag hinner med det också. Det är så måna av mina vänner och bekanta som gått i väggen. Jag vägrar och tar det lite (nåja) lagom.

Tack alla ni som hör av er idag. Det värmer.

Anita Ferm finns (ännu) inte i Wikipedia, men är ansvarig för den nya gymnasieutredningen. Jag har börjat läsa utredningen, men i mitt tycke har den låg prioritet eftersom jag (på dåliga grunder) antar att även den baseras på en (för)industriell samhällssyn. Om det är så blir effekten kort och gott att utredningen är värdelös. Men, det återkommer jag till.

I stället vill jag här och nu citera Anita Ferm (som hon återges) i “Elever kan få välja bort musik” publicerad av Svenska Dagbladet i går. Det första citatet tycker jag är intressant (på ett positivt sätt). Apropå utredningsförslaget att de estetiska ämnena förelslås bli frivilliga svarar Ferm:

“Det gäller ju för skolorna att presentera de estetiska ämnena på ett fördelaktigt sätt. Och det visar sig ju om de är viktiga: vill eleverna läsa estetiska ämnen kommer de att välja dem”

Journalisten frågar då (naturligtvis) varför just de estetiska ämnena skall stryka på foten. Anita Ferm svarar:

“Jag tycker inte de får stryka på foten. Men det finns andra ämnen som vi anser att man absolut måste läsa i gymnasiet för att man ska bli en bra medborgare, få en god utveckling och en förståelse för den värld vi lever i. Men det är en avvägning, som inte är helt lätt att göra.”

Innan du gör din egna avvägning så tycker jag du skall titta på tre filmer. Alltså, du skall inte räkna på saken (kärnämne matematik). Du skall heller inte läsa om saken (kärnämne svenska). Men du skall se och höra (på kärnämnet engelska). Jag delar vidare tre filmer. Jag har hittat alla tre via PresentationZen, en blogg om professionell presentationsteknik (estetik mina vänner).

Den första är första delen är början av en intervju med Sir Ken Robinson, utifrån hans TED Talk 2006 (se gärna det i sin helhet).

Den andra är en inspelning av Dan Roams föreläsning hos Google. Roam tror att alla problem kan lösas med en bild. Och att alla kan göra den bilden. Han har nyligen kommit ut med boken “The back of the Napkin“. Google känner väl alla till. Deras målsättning är att “organisera världens information och göra den tillgänglig och användbar överallt”. Bland annat därför erbjuds Googles personal jämt och ständigt förerläsningar med intressanta personer, varav Roam alltså är en. Deltagandet på föreläsningarna är frivilligt (á la Ferm). Dessutom spelar Google in det hela och lägger ut till alla på uk.youtube.com/user/AtGoogleTalks. Så vi behöver inte gå till skolan för att lära oss. Shit, vi behöver inte ens läsa.

Slutligen, den tredje filmen är andra delen (hänger du med i ordningarna :-) av intervjun med Sir Robinson. Se hur fint man kan få allt att hänga ihop. Fast jag har ju inte utrett saken…

I den värld som jag (och mina barn) bygger är det nya avvägningar som gäller. Stenhårt chansar (inte räknar) jag på att föra tyngden åt den estetiska sidan av vågskålen (det är en metafor - en bild, igen formel).

Vad är din målsättning?

Bild på uppslagsord och bidrag Tyda.se är i grunden ett suveränt svenskt-engelskt lexikon som jag använt länge. Blixtsnabbt, omfattande, snyggt och enkelt. Innan dess använde jag Lexin, som när det dök upp var helt OK. Men i jämförelse känns det både gammalt och trist, dessutom magert. Släppte Lexin helt efter ett tag eftersom dom ord jag ville översätta inte fanns där, men väl i Tyda.se. (Lexin omfattar å andra sidan flera språk).

Jag anser att Tyda.se utöver den grundläggande översättningstjänsten är väldigt mycket webb 2.0. Dom har forum, man kan registrera sig (för att få översättningshistorik, interaktion, mm), dom erbjuder embed-koder, widgets och mera. Allt är gratis, och på senare tid har det blivit uppenbart att det är annonsfinansiering som skall stå för kalaset. I början såg vi banners/plattor om att man kunde köpa utrymmet, men nu verkar försäljningen ha kommit igång med riktiga annonser på plats. Delvis synd, eftersom det lär avskräcka en del konservativa skolor.

För några minuter sedan gick jag till Tyda.se för att översätta ett uttryck. Och då såg jag rubrken “Stöd oss -ge ett bidrag!”. Eftersom jag just nu triggar extra på insamlingar/bidrag (i skattehänseende och uppdrag) ville jag testa. Man kan direkt via SMS skänka 19, 49, 199 eller 199 kronor. Och har man PayPal går det att skicka pengarna den vägen. Som tack för hjälpen får man dessutom sitt namn (frivilligt) exponerad på sajten. Det senare är kanon, för då blir det avdragsgillt för mitt företag. (Till Revisorn/Skatteverket: jag köpte alltså en annonsplats). Resultatet kan du se i skärdumpen här.

Nu är jag bara lite undrande över hur mycket pengar som försvinner på vägen. Både SMS-tjänsten och PayPal tar ju en slant för besväret. Vore värdefullt att veta hur mycket.

Det här inlägget skall du inte läsa - om du inte är beredd på att lägga minst en halvtimme på att fundera. Gärna under en solo-promenad. Sen kan du svara på frågorna jag ställer. Samt bestämma vad du vill göra.

Jag är både stolt och glad över att ha skolan och kommunen som kund. Ni som känner mig vet att mitt hjärta brinner mest för att transformera de sätt som vi (inte) tar hand om barn och ungdomar. Orsakerna är flera. Dels på det personliga planet (jag har ju egna barn), men också från den yrkesmässiga sidan. Som fd universitetslärare tyckte jag vartefter åren gick att de flesta studenterna blev sämre och sämre (innan dom träffade mig ;-). Sämre i betydelse av motivation, insikt och kunskaper (som de förmodades ha). Jag initierade en del projekt kring detta för runt fem år sedan, det mesta dokumenterat på www.skolmarknad.info. I termer av kvalitétsfilosofi valde jag att börja med “skolan”. Det vill säga åtgärda problemen och skapa nya möjligheter där de uppstår, och inte bara lappa hålen på universitetsnivå.

En metod som man kan använda för att peka på vikten av området, är att snacka pengar Jag brukar därför säga saker som att

en tvåbarnsfamilj idag lägger i storleksordningen 600 kronor om dagen på sina barns skoltid.

Det är en trubbig siffra, skapad genom att ta en uppskattad skolpeng om 2 x 60000 kronor/år och dividera det med 200 skoldagar om året. Med all sannolikhet är sedelbunten underskattad. Sen är det en (politisk) parantes att pengarna går via skatter och inte den egna plånboken.

I vilket annat konsumtionsområde lägger en familj 600 kronor om dagen på en tjänst som inte alltid levererar vad den ska – utan att klaga? Folk blev ju vansinniga när tidningen saknas en morgon. Vi vuxna skulle aldrig i livet äta skolmat varje dag (med undantag för dom skolor där maten är suverän). Våra barn kan gärna snällt få sitta i bänken med samma läroböcker som vi hade för decennier sedan. Försök förbjuda mobilen på jobbet.  Och om en dagligvarukedja fifflar lite med köttfärs för 39,90 så blir det värsta mediedrevet i veckor. Dom ansvariga hängs ut och en del huvuden rullar.

Men, det som egentligen fick mig att skriva det här inlägget var förska siffror om den svenska ekonomin. En del bekymras över att bolåneinstitut i USA kraschar. Jag är inte så orolig. Eller förvånad. Så blir det när barnen växer upp och blir vuxna affärsmän – utan den etiska skolning dom enligt lagen borde fått. Värre är att vi fortsätter på den banan. Fast det finns lysande undantag. Just nu är YBC i Nacka min favorit. Mer sånt och mänskligheten kan undvika en krasch.

Läroböcker, tidningsartiklar och soff-TV i all ära. Men det finns bättre grejor. Som att filma presentationer på konferenser och lägga ut dom på webben. TED gör det i serien TED talks. Kolla filmen nedan, Reinventing the school lunch (knappt en kvart) med Ann Cooper.

Förmodligen utgör “skolan” den största ekonomiska sektorn i vårt land.  År 2007 stog förskola och grundskola för nästan hälften av de svenska kommunernas kostnader. Nästan etthundranittio (190) miljarder kronor. (Källa: Skolverket).

  • Vad får vi för dom pengarna?
  • Vad vill vi göra i stället för dom pengarna?

[Update after the gig]: A jam packed day, with lots of ideas, conversations and inputs. One of the most fun parts, I think, was when we kickstarted the Cover-it-live session. Anyway, here are my presentationa slides (pdf, 12 Mb), a link to the mobile live stream recording at Bambuser, and our photostream at Flickr. I sincerely hope you will start a wiki, and it is up to you how much you will share (I will share a sub set of what I found in a later blog post). Furthermore, some embed code for donations - pleeeze. Meanwhile, here is my guiding point for blogging, wikiing, and more.

One of the results of my gig at FRII before this summer is that I have been invited to Redd Barna in Norway (part of the international Save the Children alliance). Joining us are also fund raising managers from Sweden (Rädda Barnen) and Denmark(Red Barnet). The meeting will take the form of a seminar (where a provide an overview of the social media developments) and a workshop (where we all discuss cases and possibilities). If you have any suggestions for insightsful cases we would all appreciate to know about them.

Somewhat late (blame the temporary loss of my main laptop) I learn that Cision recently launched their new service Cision Wire. In their words it is  “the leading website for press releases and other news”. Not a very legal statement, as I doubt that claim hardly could be scientifically justified.

Anyway, it is for sure an interesting service. In their About page we can read that the wire uses

“state-of-the-art technology for Search Engine Optimization which together with so called ‘social bookmarking’ increases exposure and visibility in search engines, news aggregators and social media”.

On other words a clear direction towards the social media sphere. My first impression is that many stakholders, including those that emit information and we who share and converse, will benefit from the Cision’s new range of services. Notably tags are promoted heavily. Of course, I regognize a few glitches (that’s me :-). The “Share This” functionality is geared towards the US, for example Digg is included, but not the Swedish equivalent Pusha. Whereas there is an abundance (in a positive sense) of RSS feeds, they are not listed (but availble two clicks away) on the individual release pages (e.g. this one from Autoliv). Cision Wire offers firms and organizations to “connect with your audience“, but in a web 1.0 fasion. As far as I can tell “connect” implies one way. There are no options for conversation, for example by commenting the releases. In sum, it Cision Wire seems far away from the emerging development termed New Media Release. And their thinking has not reached the re-prefix.

Newsdesk, a young old-time player in the Swedish field of news relesases, have for a long time supplied more than Cision Wire currently offers. This includes video and slideshare options (in Swedish: about video and a co-founders comment to Cisions launch).

The good news for all of us is that we now have more options to outsource, as a supplement to proprietary Social Media Newsrooms.

[Update 2008-09-19: Via jangles I learn that Cision also has a "blog". It's first post (Aug 20) includes: "Right now, it’s a collection of resources, information the practices here at Cision think you might find useful or interesting. But we hope this is just the beginning". Clearly a more humble approach there. But, the most recent post is from today, and interestingly enough - not a word about Cision Wire. Internal communication is a challenge, eh :-]

sonyhdbus[Updated with some corrections, see overstrikes and end of post].

Imagine you are doing a gig for professional AV-producers. You notice that there is a big white Sony truck parked outside the conference venue. On stage, during your perfomance, you see two huge video cameras operated by seemingly skilled professionals. The country’s president sits in the front row, less than 10  meters away. You think: "Ah, there will be a nice video from this event". And you hope the arrangers will publish it on the Web afterwords. Which they did…three weeks later (I publised a couple of video streams live).

So what? A good video can wait a few weeks. Things always comes in between (you might notice that this post is published over a month later than later). But my sad state of mind stems from how the production house have published their result. In short. The video, with a couple of exceptions, does not contain my illustrations (slides and videos). Furthermore it is published in a fashion that makes it extremely hard to find and almost impossible to share. Goodmood has (on purpose?) made it virtually impossible to rip their videos. Which means I can not re-publish it myself. Less download it and play it on my mobile players (Nokia, HTC, iPhone, etc). You can, with some effort, find it through one of my video pages. On top of that the video does not contain any information about its context and where one might find more (i.e. a link to the conference web site). In sum, there is no viral value to be found. Time and money virtually thrown in the drain,

As far as I can judge, the video in question was produced and published by Goodmood. Their vision is to be "the leading European software company specialising in the development and delivery of applications and services that enable easy publishing, management and delivery of online video". Sorry guys, but you have a long way to go. Compare my post on Video sharing considerations that I published about a year ago.

I am in a bad mood for two reasons. The first is ego, we did not get a super professional video from one of my gigs. The second is experience, I recognize this case as yet another illustration of the state of the art in many established firms. On the personal side exactly the same thing happened to me close to two years ago, when World Television filmed another of my gigs. More on that  occasion in Swedish, and as translated by Google. In that case I ripped their video and re-published it on Viddler in order to support further sharing.

Hopefully this post may help those of you that arrange meetings to further understand some of the important aspects of video publishing in a social media environment. If not, please let us know.

[Update 23:30] One of the incumbents have asked me via e-mail to correct "a few factual errors" (they also add other insights which I may not share). The video was published two (2) weeks after the conference, then it took another week until I got the message. There is also a video production/editing firm and web sponsor involved, and they most likely contribute to the end result. All parties had decided not to include slides in the video this year. In sum, my impression from the new information I got is that the customer is not always right, it seems to be difficult to make everything right, and one should not always trust your supplier.

[Updated after the gig:] A fascinating afternoon - thank you! Here are my slides (pdf, 4,7 Mb), a link to the Bambuser live video. So far (15:55) no one (except me) has mobilized any images to energy@weconverse.com, but you still have some time to get them into the tagged stream. Of course your wiki is a good option for conversation, but hopefully there are things you want to share with the rest of the world. Perhaps by commenting here?

Vattenfall is producing a full day internal seminar on PR for their Nordic staff who are directly enganged in media relations. I have been asked to spice the event with inspirations from the latest developments in social media. For the moment I am not sure what to cover, but think mikroblogging, novel forms of video services, mobility, and apps will have a given place. And of course the issues around the concept of “social media release”. Other speakers and consultants will reinforce with practical details on cases, including social media monitoring.

Close
E-mail It