weconverse

[Update 2008-05-11: Arrangören fick inte tillräckligt med bokningar till den först utlysta dagen, dvs den 5 maj. Så han gjorde om det till ett tvådagarsevent, som jag inleder den 26 maj. Följdaktligen har jag ändrat datum i titeln på det här inlägget, så får vi se om det hjälper.]

Jag vet inte riktigt vad det här blir, men Anders Abrahamsson ringde i dag i preliminärbokade mig på en spännande grej som precis kommer ur sin linda. Jag uppdaterar inlägget när jag vet mer, tills vidare kan ni följa (och delta) i utvecklingen via Empower your YouFlow. Plats Pronova i Norrköping, min insats under eftermiddagen.

Share This

[Uppdatering efter giget] Jag lyckades livesända (från en av mina mobiler till Bambuser) såväl när några av oss författare presenterade våra kapitel samt den efterföljande debatten Tyvärr gjorde jag ett nybörjarmisstag och använde front-kameran i mobilen, åtminstone tror jag att det är därför bildfokus är någon annan stans än där det borde vara. Presentationsdelen kan du se direkt här:

I november 2007 blev jag kontaktad av Timbro som höll på att ställa samman en antologi om Public Service. Redaktören, Erik Zsiga, hade uppmärksammat mina tidigare debattartiklar om ämnet (tex Ny Teknik, jämför gärna mina kommentarer hos Erik Stattin) och ville ha med mina tankar. Vi enades om att jag skulle fokusera den tekniska och ekonomiska bakgrunden till varför begreppet över huvud taget existerar. Kort sagt kommer idén om Public Service från en helt annan tid (teknik och människor) än den vi lever i nu och våra barn kommer att skapa. I näst sista stycket skriver jag:

Trots allt befinner vi oss i en brytningstid. Det gamla, inklusive public
service, försvinner inte över en natt. Men i stället för att fundera
på vad nuvarande public service-bolag ska göra, borde vi låtsas som
om de inte fanns. Och på så sätt öppna sinnet för helt nya möjlig -
heter.

Antologin som döpts till "Varför Public Service? Alla talar om det, få vet vad det är" innehåller kapitel, förutom av mig som inleder, från Jan Gradvall, Cecilia Wikström, Jesper Strömbäck, Lars Adaktusson, Kerstin Brunnberg, Malte Andreass0n, Oskar Kalmaru, Lisa Bjurwald, Kaj Mieritz och Jan Friedman. Jag kämpar på för att Timbro skall publicera innehållet på fler sätt än i bokform.

På torsdag presenteras boken i ett debattforum (fysiskt) som nu är fullsatt. Under seminariet redovisar Timbro också en egen Demoskopundersökning om svenskarnas syn i några aktuella frågor med koppling till public service.

Kolla gärna min 12 år gamla film, Sam Nilsson om Public Service, från SvT:s 40-årsjubileum (jag producerade och presenterade den under deras jubilumskonferens) och lyssna på Podcasting, MeWe, and Schools.

Share This

I fredags publicerade Computer Sweden artikeln Låt mobilen vara påslagen, där jag intervjuats om min syn på uppkopplade möten. (se tex Mötesmodell uppkopplad).

Hittills har det publicerats 10 kommentarer på artikeln (som handlade om mer än mina synpunkter). Ingen verkar direkt positiv, och det är två genomgående saker som slår mig.

För det första verkar kommentatorerna tro att en mobiltelefon är något som man måste prata i. Det går alldeles utmärkt att bara lyssna i en telefon. Med alla dagens mobbar går det dessutom att skicka SMS, och dom flesta klarar numera MMS, e-post och mobilsurfning.

För det andra ser folk tydligen problemen. Inte möjligheterna och än mindre visionerna. Synd.

Själv sitter jag just nu uppkopplad med mobil och laptop. Lyssnar på föreläsare under Tillgänglighet 2.0 och bloggar om det på flera ställen (ex Podernize blogg), samtidigt som jag kollar nyheter (blev ett inlägg i Skolmarknad.info), sköter lite mejl (blev en kommentar) och förbereder ett annat möte i eftermiddag. Gott om synskadade här (som gillar tal extra mycket :-). Dagen öppnades av Per Axbom med orden "slå på mobilerna". Sedan uppmanade han oss att skicka bilder direkt till hans bildarkiv på nätet via en MMS-tjänst och/eller e-post och att livekommentera i bakkanalen onelinr.com/channels/tillgang20/. Jag var iofs ganska ensam om att utnyttja möjligheterna, men vi var heller inte så många som mejlade en gång i tiden.

Jag tycker att jag lärde mig en massa här på konferensen idag som jag missat om jag inte var här. Jag tror att min närvaro på konferensen var värdefull för andra. Jag anser fortfarande att uppkopplade möten är en fantastisk möjlighet. Men det betyder inte att alla alltid måste vara uppkopplade på alla möten.

Share This

[Uppdatering 2008-02-14] Micael har startat nextopia.info, en blogg om sitt nya bokprojekt, så jag länkar till den och en bild på hans röda skor.

Det finns en skön professorskompetent forskare/lärare/konsult på Handelshögskolan i Stockholm som heter Micael Dahlén, ibland har han röda skor och då och då är han vänlig nog att hänvisa frågvisa människor till mig. Så tack vare Micael kommer jag inleda höstterminen med en heldag i Mjölby.

Efter en gryende konversation med Michélle Ericson Ericsson, som är marknadsansvarig på Utbildningsförvaltningen i Mjölby, har jag tackat ja till ett erbjudande om att inspirera och coacha skolfolket på Mjölby gymnasium. Exakt vad det blir får vi se då.

Share This

Förra veckan åt jag lunch med Peter Nõu som berättade att han höll på att lyssna igenom ett seminarium med Chris Anderson, mannen bakom Den Långa Svansen (The Long Tail). Peter sa att seminariet i fråga fanns som poddsändning från Seminars About Long Term Thinking (SALT). Så efter lunchen laddade jag direkt ner ett gäng intressanta seminarier därifrån.

Först började jag lyssna på Chris Anderson with Will Hearst (12 majmars 2006). Blev lite förvånad, eftersom det uppenbarligen spelades in innan Anderson släppt sin bok The Long Tail som jag redan läst. Men jag fortsatte lyssna en knapp halvtimme eftersom jag märkte att jag lärde mig nya grejor.

Nästa dag var Peter vänlig nog att upplysa mig om att han “pekat på fel” inspelning. Han hade egentligen menat ett avsnitt i IT Conversations, närmare bestämt FREE: The Economics of Abundance and the Price of Zero (19 juni 2007), med samma Anderson. Den halvtimmen kändes inte lika bra som Chris förra idé om den långa svansen. Hur som, boken lär komma ut om någon vecka eller så, enligt hans nyhetsuppdatering.

I går lyssnade jag klart på båda avsnitten och fascineras av hur Anderson verkar motsäga sina svanstankar i frispåret. Det är med tvekan jag ser fram emot att läsa Free. Jag har ju mina dubier, men förmodligen så har Anderson bra tänk i boken.

Intressantast var dock SALT-seminariet med Steven Johnson (ni vet, han med “multiple threadings” och komplexa TV-program) om “The Long Zoom” (11 maj 2007). Otroligt spännande presentation och efterföljande frågestund. Speciellt eftersom det har stor bäring på hur vi hanterar våra barn och ungdomar.

Share This

Anna. jag gillar dig, dina tankar och gärningar. Därför lägger jag en stund på att i all välmening dela med mig av hur jag känner inför din "blogg". Hoppas vi kan skapa lite nytta av mina reflektioner.

Alla ni som sett mig live (i realtid eller arkiven) vet att min vanligaste råd är "börja blogga". Vi är nämligen många rådgivare som tycker att blogga är ett kul, värdeskapande och lärorikt sätt att närma sig den kultur och teknik som genomsyrar dom nya nya/sociala medierna. Som grädde på moset erbjuder jag en snabb blogguide till den som vågar ta steget (och tiden).

Och nu läser jag i Vassa Eggen att "TU:s Anna Serner börjaT blogga". Oj så roligt tänker jag. Anna är fd VD för Sveriges Reklamförbund och ny VD för Tidningsutgivarna. Själv har jag genom åren träffat henne flera gånger, bland annat på scen och i poddosfären. Och nu kan vi mötas i bloggosfären. Eller rättare sagt - inte.

Vad är en blogg? Därom tvistar de lärde, bland andra Jill. Men det som TU slängt upp åt Anna är någonting som kanske lurar dom okunniga. Mig, och förmodligen många andra, ser i stället ett taffligt försök från några som uppenbarligen inte fattat någonting. Och det är allvarligt, Speciellt om man betraktar en VD som ledare - bland annat i betydelsen att visa vägen. I det här fallet rekommenderar jag att man tittar åt ett annat håll medan Anna & TU pausar och kommer ikapp designmässigt. Med andra ord är det inte innehållet (läs Annas inlägg) jag kritiserar, utan formen, tekniken och användarvänligheten. Låt oss gå igenom dom aspekterna, en efter en.

Formen. Det är väl jättegulligt att var och en av oss kan slänga ihop bilder och texter. Frågan är hur fint det blir när en tidningsutgivarorganisation skapar ett amatörmässigt intryck. På TU:s hemsida finns en vacker bild på Anna där någon rört in texten "Annas blogg". För man muspekaren över bilden kommer alt-texten "Foto: Hans Wassaether" upp. Det känns om ett försvar av gammal upphovsrätt, snarare än en hänvisning till bloggen. Klickar man sen på bilden hamnar man på en sida som följer TU.se:s vanliga layout. Det finns ingenting, absolut ingenting, som konnoterar en blogg. Detta är extra intressant eftersom många tidningars webbplatser strävat efter att designa om sig mot en mer blogg-/socialt medieaktig estetik.

I senaste inlägget (12/2) hänvisar Anna till Martin Jönsson på SvD (som verkligen vet hur man bloggar och vad blogging handlar om). Se hur SvD formgivit det hela så att både SvD som medium och Martins blogg stödjer varandra.

Tekniken. Jag gissar att i TU:s fall har webbmastern bestämt (ledningsfråga) att dom sjalva skall bygga "bloggen" med verktyg dom redan använder - som inte är gjorda för blogging. Exempelvis presenteras endast en slags ingress på Annas inlägg, och vill man läsa mer måste man klicka vidare. Ingenting som en kräsen bloggsurfare som jag tänker göra. Sen krävs det dessutom två klick om man vill kommentera. Vidare, bloggosfären kan ses som en webb av webbar i webben. Det vill säga det finns en mängd av teknisk funktionalitet i form av ping, rss och trackback (bakåtspårning) samt ett enormt utbud av tjänster som drar nytta av de verktygen. Förmodligen kan inte Anna publicera inlägg via e-post eller mobilens webbläsare. Något som i princip varenda blogghotell stödjer.

Användarvänlighet. Vana bloggläsare läser inte bloggar. Vi läser rss-flödena. Annas "blogg" erbjuder ingen sådan. Alltså är den inte användarvänlig. Såvida inte användarna vill ha det så. I praktiken innebär det att jag inte kommer läsa hennes blogg eftersom jag har vare sig tid eller lust att kolla TU:s webbplats flera gånger om dan för att se om det har hänt nåt.

Vidare, och det är lite mer avancerat, det finns ingenting som underlättar för berörda att bolla Annas inlägg vidare, tex in i Facebook eller till pusha.se. Det finns heller ingen permalänk (länk direkt till inlägget), utan man måste plocka adressen från webbläsarens fönster (som för övrigt inte rubricerar sidan som Annas blogg). Adressen är för övrigt obegriplig för såväl människor som sökmotorer. Undrar om Anna kan pinga twingly eller knuff?

Sammanfattningsvis, kul att Anna närmar sig bloggandet och jag ser fram emot dess utveckling - utrymme för det finns det gott om :-)

[ Update]: jag tänkte kommentera in ett välkommen och länka hit så att Anna skulle få ta del av mina reflektioner. Någon annan får väl tipsa henne i stället, för TU:s system klarar inte av det…

Share This

Med webben föddes idén om en webbplats där organisationen (eller individen) publicerade (allt) sitt innehåller i form av dokument som var mer eller mindre länkade till andra dokument. Det var webb 1.0. Ganska snabbt insåg vi att en enda webbplats inte räcker. Vi har extra/intra-nät, kampanjsajter, projektsajter, mm. Men länge var grundidén att webbplatsen skulle locka besökare till sig. Låt besökarna komma till vårt innehåll och låt oss mäta dessa besök.

Idag är det ganska uppenbart att vi arbetar med webben utifrån ett nytt tankemönster, därav begreppet webb 2.0 - en ny syn på webben. I praktiken handlar det om en mängd nya verktyg för innehållshantering. En av dom stora förändringarna är från “vi publicerar vårt statiska innehåll” till “vi skapar tillsammans dynamiskt innehåll som andra gärna får derivera vidare”. En annan är att det finns andra ställen än vår webbplats där samskapandet kan ske. Låt andra interagera med vårt innehåll i deras självvalda webbtjänster.

Detta är absolut inga nya tankar, och jag är definitivt inte ensam om dom. Första gången jag på ett gig ordentligt lyfte fram det här var under Webbdagarna den 24 oktober 2007 (även om jag snuddat vid ämnet tidigare). På Web Service Award den 30 januari 2008 lät jag det bli min clou - en ganska tuff utmaning för en tävling som handlar om besökare på webbplatser…men det gav eko (tex “Hemsidan är död, leve Webben“).

För egen del ligger grundsynen “tänk inte så mycket på vår webbplats” bakom all min rådgivning och mitt giggande, även om jag försiktigt balanserar det med mina uppdragsgivares nuvarande tankesätt och webbinvesteringar. För oss som vill tänka om detta (i ett grönt perspektiv) skrev David Wigder nyligen några välmatade inlägg om webbplatsernas dekonstruktion, del 1, del 2 och del 3. Här är ett klipp från hans slutkläm i första delen:

Uncouple content from specific websites and distribute directly to users or through intermediary sites. Encourage consumers to share content with their peers and across social networks.

[Uppdatering 2008-02-13] Dojjan skriver i PR 2.0 att “Hemsidan är inte längre navet i kommunikationen” och New York Times ekar (förmodligen PR-initierat) “Mashups are breaking the mold at Microsoft” (via FiR #318).

[Uppdatering 2008-03-20] Daniel och Morris tänker mer på temat i Mindparks blogg…”Kan det vara så att internet är på väg att bli ett verktyg som man bara slår på för att bli matad med redan specificerad och personifierad information baserad på de förval man gjort?”

Share This

Ibland ramlar jag baklänges av dom otroliga grejor duktiga webbutvecklare kan göra. Dom senaste veckorna har farit fyllda av fantastiska grepp med ljud, video och just nu bilder. Piclens är en plug-in till din webbläsare som låter dig titta på bilder i en slags tredimensionell läsare. Att installera plug-inen tar mindre än 30 sekunder, sen är det bara att glida på. Tjänsten stödjer ett stort antal fotodelningstjänster. Här är en skärmdump av Piclens när jag softar runt bland weconverse-bilder som ligger på Flickr.

Tipstack till Kenneth Pilo.

Share This

I helgen fick jag via Facebook en inbjudan till eventet Bubblare Live, där Bubblare.se måndag till torsdag flyttat sitt kontor till Café Moda hos H&M vid Sergels Torg (mittemot Åhléns City, en trappa upp). Jag OSAde ja och för någon timme sen testade jag livechatten Bubblare.se/Live sittandes i lobbyn på Hotell Sergel. Det bästa, och kanske viktigaste, är att allt går via webbläsaren, dvs man behöver inte installera någon extra programvara. Funkade bra, men eftersom jag var lite hungrig så gled jag över till cafet IRL.

Ganska kul, eller rättare sagt helkul. Vi som är här rent fysiskt, bland annat Oskar och Björn, sitter och fikar, chattar över borden och över Nätet. Just nu pratar Oskar med en journalist (en massa kändisar kommer vara med och chatta idag och under resten av veckan). Bubblarna berättade också att just idag lanserar Yahoo och Meetic sina livevideo-chattar. Listan kan göras lång över aktörer som har tjänster i den här riktningen. Kul att svenska företag ligger i ledningen.

Beskåda hur det såg ut när jag var Live Live:

Share This

Inför min insats på The Conference den 12 mars har arrangören bett mig svara på några frågor. Dom brukar nämligen "marknadsföra" evenemanget genom att på webben och i nyhetsbrevet publicera intervjuer med oss huvudtalare. (Lite kommunikation/webb 1.0 tänk). Så jag bjuder på deras frågor, mina svar och…se längst ner.

Berätta lite om vad ditt jobb innebär. ( Berätta gärna om något aktuellt projekt också)

Mitt jobb innebär just nu en massa glädje och frustration. Glädje för att jag efter närmare fem års möda med att forska, analysera och dela med mig av mina rön så vill många fantastiska människor äntligen veta mer om det jag brinner för. Det vill säga framförallt hur vi hanterar våra barn och ny teknologi för mänsklig (och maskinell) interaktion. Frustration för att jag inte hinner med att hjälpa alla som vill. Och för att många av dom jag möter blir frustrerade när dom ser hur mycket spännande vi kan göra framöver. Och att ingen av oss vet riktigt vad vi skall satsa på och hur vi skall göra det…

Ett aktuellt projekt jag precis (del)avslutat är formandet av ett tävlingsförslag åt en aktör som kommer hjälpa det svenska skolsystemet med deras agerande på Internet. Ett annat jag precis börat med är en kunskapsresa för 15 speciellt utvalda ledare i finansbranschen. Men mitt hjärta finns i det ständigt pågående projektet Skolmarknad.info.

Hur långt har Sverige kommit i att använda sociala nätverk som marknadskanal om man jämför med tex. USA?

Dom sociala nätverken (när vi nu menar dom som medieras mha tex Internet) är globala. Så i alla länder finns det mer eller mindre många personer som både har kommit långt och som utvecklar teknologierna. På en generell medborgarnivå känns det som att Sverige ligger bra till jämfört med många andra länder. Men inte i någon speciellt revolutionerande och unik framkant. Beroende på vilken sak vi tittar på så är andra länder som USA, Ryssland, Korea, Israel, Sri Lanka, Estland, och Holland långt före. Vilket inte hindar att jag känner till flera otroligt innovativa och utvecklande svenskar. Ingen nämnd, ingen glömd.

Vad spår du för framtidstrender vad gäller sociala nätverk på nätet ( i  Sverige/utomlands) ?

Jag spår aldrig trender. Men jag vill att tjänsterna får fler funktioner som gör det enklare för användarna att finnas i många nätverk. Vi geekar börjar bli rätt "registreringströtta". Det diskuteras fenomen som "Open Id", och Gravatar. Men mer behövs. Vidare vill jag att fler människor ansluter sig till dom olika nätverken. Speciellt de inom skolan. Och då menar jag den vuxna generationen och i ett läroplansrelaterat sammanhag.

Några uppenbara grejor som håller på att explodera är access via mobila och positionsmedvetna terminaler, video, bildigenkänning, automatisk språköversättning och sentiment analysis. (Se där, apropå föregående fråga, så ger google bara 73 träffar på "känsloanalys" och 9  på "sentimentanalys".)

Fallgropar att akta sig för om man vill använda sociala nätverk som en marknadskanal?

Den vanligaste fallgropen är att glömma Tänka Om. Vi skall akta oss för att starta nätverk utifrån idén "ett sätt för oss att nå dom". Ett vanligt misstag är också att man slår på stora trumman och drar igång tjänster utan att ha ens en grundläggande förståelse för vare sig kulturen eller tekniken. Hur då kan ni undra? Svaren ges på "The Conference" :-)

Tips för andra som vill starta och underhålla ett socialt nätverk på nätet? (några punkter)

Börja blogga själv. Lajja runt lite i nåt socialt nätverk. Agera sen i följande ordning (förklaringarna drar jag under giget):

1. Lyssna varsamt
2. Bjud in att konversera
3. Stöd andras konversationer
4. Skapa egna sociala nätverk

Ja. det var deras frågor och mina svar. Har du bättre frågor och egna svar? Kommentarsfunktionen är öppen!

Share This