weconverse

Det här inlägget är en lätt omskrivning av Skönhet och kreativ marknadsföring i Skolmarknad.info, en av mina andra bloggar. Även om jag där riktar mig till skolfolk, så är det ett intressant case som passar lika bra på weconverse.

Reklamfolk brukar ibland säga att dom inte skapar begär, utan förstärker och lyfter fram behov som redan finns. Att analysera trender, behov, förändring och göra nåt kreativt av det, är sådant som skickliga marknadsförare är experter på. Och jag kommer bli riktigt glad när (utbildnings)politiker, konsumentrådgivare och skolfolk börjar komma i närheten av reklamarnas insikter, verktyg och förmåga att göra kreativa saker. Ett synnerligen aktuellt exempel kan illustrera vad jag är ute efter.

I marknadsföringskretsar cirkulerar fallet med varumärket Dove (Unilever) och dess “Campaign for real beauty”. Den skapades för flera år sedan av Ogilvy & Mather och Edelman Public Relations Worldwide. Kort och gott handlar (min tolkning) det om att sälja mer tvål OCH att på något sätt både kritisera reklamens skönhetsideal och låta konsumenterna hjälpa sig själva att förändra bilden av “skönhet” - framförallt spegelbilden av sig själv. Bilda dig en egen uppfattning genom att googla, kolla Wikipedia eller kampanjsajten själv. Notera att när jag skriver detta är Wikipediaartikeln sjunde träff i Google. Tredje träffen är på en video i Google. I övrigt dominerar Doves olika kampanjsajter den övre delen av träfflistan. Något som förmodligen beror på att hela kampanjen är social. Annars är det ju allt vanligare att sociala webbplatser (bloggar, communitites, forum, etc.) ofta rankar bättre i Google än varumärkenas egna webbplatser.

I Dove-kampanjen ingår filmen Evolution, som från början var ett virusinslag (självspridande budskap) bland annat uppladdat på YouTube, en tjänst med gott om verktyg som underlättar för folk att skicka filmen vidare. Något som jag utnyttjar, du kan se filmen här nedanför. Den producerades av reklambyrån Ogilvy i Toronto, Kanada. Filmen vann nyligen Cyber Grand Prix på den stora reklamfestivalen Cannes Lions 2007. Juryn tyckte dessutom att produktionen var så bra så att den också belönades med den stora utmärkelsen Film Grand Prix. Tämligen kontroversiellt eftersom juryn flyttade den till filmkategorin från Corporate Image, läs mer just den flytten i Advertising Age.

[youtube iYhCn0jf46U]

Lätt förenklat så handlar det delvis om “behovet att kritisera skönhetsbegreppet”. Något som kampanjorganisationen Fl!cka behandlat på ett liknande sätt i Retuschskolan och som Konsumentverket delvis berör i Reklamskolan. Hur jag än vrider och vänder på det, så tycker jag att Evolution är så oändligt mycket bättre. Bara en sån sak som ljudet och musiken. Sååå skickligt.

Men, min huvudpoäng här är att när Dove tar vara på kritikbehovet genom att involvera konsumenterna, så känner jag att Fl!ckas och framförallt Konsumentverkets kampanjer andas uppfostring och enkelriktad information. Dom inbjuder inte till något djupare engagemang. Även om Fl!cka haft vissa inslag åt det hållet, fast mer mot medierna och mindre med dom konsumerande flickorna. Personligt involverande är en ingrediens som Dove (och deras byråer) hanterar lika skickligt som den Ogilvyproducerade delen av budskapsutformningen. Framförallt har dom totalpejl på kraften och möjligheterna med sociala medier. Jag fick trixa en hel del bara med att fixa fram länkar till Retuschskolan och Reklamskolan, eftersom båda kampanjsajterna är byggda på ett idiotiskt sätt (mindre skickliga byråer). Synd, eftersom dom webbplatserna bland annat är avsedda att fungera som läromedel i skolan.

Låt vara att Dove, på ett internationellt samordnat plan, förfogar över mer resurser. Vilket i och för sig skulle kunna gälla för organisationer som Fl!cka och Konsumentverket. Men när dom två senare kritiserar reklamen och medier (uppenbarligen ungdomstidningar), så kritiserar Dove och Unilever (delvis) sig själva. Med all sannolikhet är det så att Dove trots allt vill sälja sin tvål. Samtidig vill dom också samla in pengar till Doves fond för självkänsla. Bakom kampanjen ligger tydliga mål (mätbara pengar vid specifierade tidpunkter). Strategiska verktyg som oftast saknas eller är luddigt formulerade i samhällsorienterade organisationer.

Det bottnar alltså i behov, mål och kunskaper (om marknadsföring). Min förhoppning är att fler skolor låter sig inspireras av vad den kommersiella sektorn har för strategier och verktyg. I stället för att kritisera och tycka att marknadsföring är fult.

Om en lärare vill sälja matematik (som ämne), kan hon eller han lära sig något av Dove?

Share This

A few days ago I blogged (in Swedish) about a survey made by Polachi & Company, Inc. (here Polachi). I first learned about it when listening to For Immediate Release #249 (FiR). Through their shownotes I also found the article by Wallen Immen that FiR presumably was referring to. I suggest you check Immen’s piece before you go ahead reading the current post.

Now, pause and make your mind up what you think about the survey results…

Before we continue. Please do not misunderstand me here. The data I discuss is really interesting and valuable. I am very grateful for that the involved parties have done their things. I just want to highlight the importance, and value, of source criticism. For one thing, 18 is less than 168 - or even 1001, but still more than null. Furthermore, the positive qualitative data is of great value, especially as negative data is kind of negible.

The main point I wanted to share with my Swedish readers were findings from the study that seemed to report the, very positive, experiences from 168 executives at small and medium sized enteprises. My academic reflexes made me go off and try to check the story before I repurposed the data published by Wallen. This is something journalists are supposed to always do. A habit that would separate them from bloggers (and make journalist better). Needless to say, I believe that paid main stream media journalist seldom check the facts (anymore), nor do they put the stories in context. That does not mean “never do” - it means “seldom”.  I guess one reason is that source criticism, fact checking, and contextualisations takes time and money.

[Update 2007-06-20] Swedish Television (SvT) today publish a short news story that their news show Rapport is the best pod-TV show in Sweden (Rapport bästa podd-tv). They echo the fact that they last week were awarded the prize Svenska Podradiopriset 2007 in the category “pod-tv incl. best vodcast/vcast/vlog”. Morgan Olofsson, Rapport’s chief ,says: ”
It is truly fun to win this prize. In particular because it is the audience that have voted for us (my translation).” True, Rapport got 138 of the 195 votes casted on the four voter-generated nominees. But the way the competition/nominees is arranged and executed means in my view that the awards to a very little extent reflect how savvy podcast users assess the Swedish offerings. The prize survey is far from scientific research, which according to Swedish law should support similiar claims if they were presented in advertising format. [end of update]

Anyway, Polachi provided no further info about the survey on their web site. A few tries with Google just pointed back to Wallen’s piece (from different places). But at Polachi’s contact page I found an e-mail address, which I used to ask for further info. Then I went ahead and posted my thoughts here in weconverse. I sort of did not expect that anyone from Polachi would respond. In my post I added some good executive examples I knew about earlier. I also made a note on that I had not seen the original Polachi report.

Less than four hours after I sent my mail I got a response from Liz Bradley, working with Kel & Partners, Polachi’s PR agency. That was fast! In addition she had attached both the Polachi survey (pdf) and the Polachi press release (pdf). Another round of e-mail and I got her permission to publish those documents here. For some reason neither they, nor Polachi, publish that stuff. Strange…

So what did I learn by reading the report? A lot! For one thing, the web survey was sent to 1001 respondents, of which 168 responded. Of those 18 were bloggers, and therefore the base of the data reported. I still do not know anything about which enterprises they, or the larger sample, represent. Of course that information would provide added value. Even so, in hindsight I would have published my post. But of course with a remark about the small size of the base as well as with the suggestion to “read the reports”.

I guess that from a PR point of perspective, any survey will still do if you want to get media, including podcasts and blogs, attention and dissemination. But we should also try to pull out more than we are initially fed with. Doing so we, for example in this case, also know that six SME executives are motivated by the joy of blogging.

(I am very well aware of that the actors, respondents, and documents discussed here might not exist at all. If the data was a matter of life and death I would check the sources further.)

[Update 2007-06-25] Neo reports (in Swedish) interesting results of some fact checking/source criticism regarding a big Swedish news story about a government minister and his questionable University degree. Any main stream media journalist could/should have done that check.

Share This

My personal experience, and what I have heard from others, is that telecom/wireless operators suck when it comes to customer services. But it would for sure be nice to know about some good, and thus inspiring, cases. Jackie Huba , marketing consultant, author, blogger (Church of the Customer), and more, has published a call for good examples. If you know any, please comment on her blog post. Later this week she will do a presentation for a “large wireless carrier” (why anonymous?) and has been challenged to include a remarkable (presumably good) example. My interpretation is that she is looking for the service to customers who experience problems. I feel that many carriers generally provide rather good services when it comes to deliver their telephone/wireless/data services. It is for sure no easy task to do that, given the complicated technology and the rapid developments in the fíeld. Jackie’s issue is when problems arise and what the providers do about them on a continous basis.

I believe that one explanation for the lack of good services is the industry’s lock-in mechanisms that makes it hard for customers to switch provider when we experience difficulties and bad service. Furthermore, most providers are still in a customer luring mode, not customer retention. Hence the majority of efforts are focused on promotion and binding up customers, not on after sales services.

Again, please give your good stories to Jackie. And she wants good examples, not bad (these are abundant :-). At the same time I am open to comments here on weconverse, because for example Jackie’s call per se is an interesting marketing case.

Share This

Det är nätverksteorier och social network analysis som jag tror är en bra utgångspunkt, med hänvisning till mitt förra inlägg om dom ointressanta sidvisningsmätningarna. Det är därför läge att lyfta fram några tankar som så att säga bubblar upp just nu. Om vi börjar bakifrån, det vill säga med det senaste först, så blir det diskussionen Vad vill strategiska kommunikatörer veta om bloggosfären? på Mattias Östmars blogg prfekt som leder in till det intressanta. Speciellt med fokus på vad som händer i Sverige.

Till att börja med vill jag där hålla med Erik Sällströms kommentar om att (min tolkning) många av dom som behöver se det nya på nya sätt knappt vet vad vi konverserar om. Med andra ord finns det en risk för att några av weconverses läsare känner sig lite utanför. Men jag hoppas att ni lockas in i konverserandet ändå.

Lite tidigare fastnade jag för Primelabs intressanta analyser och presentationer (se Antons kommentarer och deras presentation på PodCamp Europe). Ungefär parallellt med detta, men utan varandras vetskap (tror jag), har Tom Andersson, utvecklingschef på Institutionen för Reklam och PR vid Stockholms Universitet, dragit igång lite spännande forskning. Och för en företagsnära samhällsvetare genom det ovanliga greppet att göra nya spännande insatser, i stället för det gamla vanliga - att studera och analysera sådant som hände för massa år sedan. Kort och gott handlar det om ett banbrytande virusexperiment tillsammans med Bubblare.se. Kolla bara, i Toms Anderssons bilder (som visades på Södra Teatern) såväl som i Martin Källströms (typ #23 o framåt, på PodCamp Europe), är det nätverk som visas och analyseras. (Stort tack till Primelabs som ett tag låtit mig visa några av dom bilderna på mina gig).

Hepp, lite lustigt att vi i podcasten QritiQ för snart två år sedan konverserade kring en i sammanhanget intressant bok, nämligen Malcolm Gladwells “Tipping point”. Det blev faktiskt både ett och två avsnitt.

Men om detta hade jag inte tänkt så mycket, om det inte vore för min (forskar)kollega och vän Anders Lundkvist. Han var inne på det sociala nätverksspåret redan för 10 år sen. Något som är centralt i hans avhandling Conversational Realities (abstract som pdf).

Nu är det framåt som gäller. Tom rekommenderar boken The New Influencers, av Paul Gillins. Jag har inte läst den ännu, någon som har? Eller pejlat in sajten med samma namn The New Influencers?

Share This

Vi är många som känner på oss att sidvisningar, tex hur många unika besök en webbplats har, blir en allt mindre intressant uppgift. Fokus på räckvidd (hur många man når) är ett arv från massmedietiden. Sociala medier, där olika nätverks form och struktur är långt viktigare, lär kräva nya mått. Något som medieanalytikerna än så länge knappt börjat fundera på. Med andra ord behöver vi nya mått, och andra sätt att se på Internet - som inte är ett medium.

Mrtin Jönsson skriver idag att Nätverk vinner mark i webbstatistiken. Han gör där en intressant iakttagelse, men fortfarande i ett massmedieperspektiv, med räckvidssmätningar som grund. Mer spännande tycker jag det är att comScore har lanserat Widget Metrix. Även om den nya tjänsten fortfarande presenteras i ett räckviddsperspektiv. Enligt comScore är widgets:

“data files that can be embedded into a site’s HTML code and are typically displayed in a small viewing pane on the site.  They are most often used to display customized or personalized content on a Web site, such as to share photos or music recommendations, and are commonly found on blogs, social networking sites and other personalized pages.”

comScore glömmer att tala om att det finns widgets för mobiltelefoner också (se vidare widget i Wikipedia). Fast, som vanligt är ordförklaringarna inte så meningsfulla. Men om du läser det här på weconverse.se kan du se (åtminstone tills vidare) en widget från Twitter överst i den högra kolumen. Genom den åker information från twitter.com/weconverse automatiskt till weconverse.se. Dessutom åker samma information som SMS till dom som valt att “följa” twitter.com/weconverse. Andra kan se weconverses tweets i sin nyhetsläsare. Ibland genom en annan widget, i exempelvis iGoogle eller på skrivbordet i Windows Vista. Och nu har jag bara pratat om en (1) tjänst och ett fåtal av dom widgets som interagerar med den.

 Så frågan är vilken “sida” som visats. Kanske läge att tänka om?

Share This

Dom flesta som varit med på mina gig känner igen cirklarna i “towards conversing masses”. När jag och Anders Lundkvist ursprungligen publicerade modellen (1997) exemplifierade vi i den andra cirkeln hur bland annat textbaserad e-post drev en utveckling från envägs- till tvåvägs kommunikation. I dagarna berättar YouTube och CNN (se blogg hos The New York Times) hur dom nu gör det möjligt för folk att delge sina frågor som videos till årets CNN-sända debatter mellan presidentkandidaterna. Min första tolkning är att det handlar om den tredje cirkeln, dvs P (YouTube och CNN) gör det möjligt för C (här citizens) att konversera i ett politiskt sammanhang. Det är ju inte så att politikerna själva har snappat upp vad C:na säger till dom på YouTube. Men det handlar om personliga videofilmer, inte textbrev.

Var och en kan helt enkelt spela in sin fråga (som bör följa dom sju uppsatta riktlinjerna), ladda upp den till sitt konto på YouTube, och sen ange den som ett bidrag till debatten. Med lite tur (och skicklighet) så kör CNN frågan live i TV-debatten (och på webben). Några frågeställare kommer också bli inbjudna till debattstudion “in real life”.

När jag tittar nu är det 69 vidoer inskickade (tror jag, lite oklart). Först var theresident (en av sju kvinnor), några har (mot reglerna) skickat in flera frågor, och alla verkar vara vita (ett par vidoer visar inga ansikten). I en video låter en kvinna sina barn komma till tals.

Säga vad man vill, det här kan bli riktigt intressant, framförallt för att YouTube och CNN båda spänner brett (massmedier) och nätverkar djupt (i sociala medier). Presidentkandidaterna (och deras kampanjstaber) kan naturligtvis titta på filmerna i förväg. Men enligt uppgift får de i förväg inte veta vilka filmer som kommer användas.

Share This

Jag kämpar på med att få er både ta del i, och initiera, konversationer. Till en viss del tror jag mig genom att ha slipat lite på retoriken kommit en bit på vägen. Men det verkar vara en lååång väg kvar. Några av mina hjältar just nu är S@ra och Kalle. Sen känner jag till några fler smart och insiktsfulla (teoretiker), men det gör inte ni. Synd. Trots att jag uppmanar alla jag möter att hellre kommentera i weconverse, eller blogga själva, så mejlar eller ringer ni. Varför är det så? Följande tvi hypOteser är vad jag har, delvis bekräftade genom samtal offline med några berörda.

1. Ovana. Ni är helt enkelt inte vana vid att kommentera, blogga och messa. Av gammal vana så drar ni iväg ett mejl, eller trycker “ring” på telefonen. Nackdelen är som sagt att orden bara stannar vid en dialog mellan dig och mig. Samtidigt finns det (hundra)tusentals andra som säkert har ett och annat att säga redan nu. Eller glatt hittar våran konversation om tre år. Utöver det så missar vi länkar, bilder, videofilmer och annat kul.
2. Oro. Många verkar oroliga över det mesta. Rädd för att göra fel. Rädd för att bli avslöjad som okunnig. Rädd för att konkurrenterna skall få reda på hur ni tänker. Rädd för att förlora jobbet. Rädd för att det ni skriver finns kvar, helt öppet och sökbart. Undrar hur många av er som tänker på att ni samtidigt talar om för mig, och många andra, att ni  kanske är just rädda och okunniga.  Dessutom, många får (nya) jobb bara därför att dom till exempe bloggat (bra).

Som utvecklingen går just nu verkar allt ni säger och gör, oavsett hur och var, bli inspelat, publicerat och arkiverat. Månne bryter den tanken av lite från udden av oro. Du som är 20+, kommer du ihåg ditt första bankomattutag? Kommer du ihåg ditt första mejl. Kommer du ihåg din första kyss? Det var väl inte så farligt, kanske till och med rätt bra. Det går att komma över såväl ovanan som oron. Eller är det något annat som spökar?

Share This

[Uppdatering 2007-06-19, se även Being critical add better value]

Det som började med den enkla frågan om myndigheter bloggar utvecklade sig omedelbart till en synnerligen intressant konversation. På ett annat plan ligger frågan om dom som bloggar får någonting ut av det. På mina gig brukar jag redovisa några värdeskapande exempel på hög ledningsnivå.

Till exempelvis småföretagaren Calle Sjönell som tillsammans med William Okee år 2004 grundade ett företaget OKEE, där deras blogg blev en nyckelingrediens. Där skrev dom bland annat om hur det hela började. När jag några år senare frågade Calle om hans tankar kring bloggandet, svarade han att dom skulle gjort det igen. Möjligen med en ännu mer personlig touch. (Calle snokade faktiskt upp mig när han stötte på mina föreläsningsbilder via Google).

På samma plan, det vill säga företagsledare men i en annan storleksklass, finner vi Randy Baseler. Han var mellan 1998 och 2007 vice VD, marknadsföring för Boeing Commercial Airplanes. Innan Randy pensionerades hann han reflektera över året som gått. I decemberinlägget Deck the halls skrev han bland annat (Boeing publicerar numera bara en sammanfattning, men originaltexten finns arkiverat hos FeedShow):

I’d be remiss if I didn’t also mention the blog itself. It’s likely that by the end of this month we will have surpassed the half-million mark in terms of individual visits to Randy’s Journal since we started this blog about 23 months ago.

I can’t tell you how much that means to me personally, that people from all over the globe take the time to check out this page regularly. It shows what a continued commitment and interest our visitors have in the Boeing Company and in the dynamic world of commercial aviation. Your comments are fascinating, intelligent, often thought-provoking, and sometimes just plain bizarre. I can’t answer them all, but I can assure you I do read them all.

This blog has been a real surprise to me over these past couple of years. It’s been used as source material (!) in news articles, and has been cited in Web articles about corporate blogging. It’s all been somewhat surreal, but the blog sure is achieving one thing, the big reason we started it - spreading to a wider audience the word about the important issues in commercial aviation and Boeing’s vision of the future of flight.

Till sist, lite mer generella rön. Det USA-baserade rekryteringsföretaget Polachi & Company, Inc. har nyligen publicerat en undersökning av erfarenheterna från 168 verställande i små- och medelstora företag vars bloggar finns på Internet. ReportonBusiness,com rapporterar bland annat följande resultat (jag har ännu inte fått tag i själva rapporten):

Av dom tillfrågande ansåg 80 procent att bloggandet hjälpt dem med sitt professionella nätverkande. Vidare menade 43 procent att bloggen positionerade dom som “thought leaders” i branschen. Hela 33 procent hade blivit kontaktade av rekryteringsföretag på grund av bloggen. Samtidigt erkände 20 procent att någon annan spökskrev deras blogg “en del av tiden”. 

Jag skulle kunna dra hur många exempel som helst, även om mindre än 10% av ledarna i Fortune 500 företag bloggar. Du kan också jämföra med Backbone medias rapport Corporate Blogging is it worth the hypE? (publicerad 2005). En sak är dock säker, om ingen bloggar som finns det inga erfarenheter att diskutera. Tack till er som vågat. Och friskt mod till er som står och tvekar - börja blogga!

–

(Tack till For immediate Release för inspiration och en del fakta).

Share This

[Update after the gig]: What a fantastic event! (I did the gig in Swedish, but keep my words here in English). A wonderful group of people from a wide range of fund raising organizations. Now on the train (X2000 with WiFi) I have uploaded my slides (pdf). For your convenience here are some of the more useful links: The FiR interview with Ike Pigott at the American Red Cross; the Overbrook report on how funding organizations approach social media and Web 2.0; Frogloops analysis of the Causes application in Facebook; and an excerpt about Motives in customer and user groups (pdf) from Anders Lundkvists dissertation. During the conversations afterwards I learned about Unicef Norways really interesting Lenka, more about that in un upcoming post.

I am not sure about the language for this gig, so here is mix of English and Norwegian. DnB NOR Bank er norges største finanskonsern og har et betydelig antall humanitære og ideelle organisasjoner, foreninger, stiftelser m.m. blant sine kunder. For de større aktørene i dette markedssegmentet arrangerer  banken et Organisasjonsseminar til København hvert år med god oppslutning fra sentrale ledere og ressurspersoner i de fleste større humanitære og ideelle organisasjoner i Norge. Seminaret har tradisjonelt dekket temaer innenfor områdene ledelse, strategi, kommunikasjon og inntektsskapende virksomhet og temaene skreddersys for å dekke organisasjonenes behov. Blant temaer som vi ønsker å sette fokus på er kommunikasjon med “morgendagens givere”. Eksempelvis Hva trigger morgendagens givere? Hvordan henvende seg til morgendagens givere? Hvordan kommunisere med morgendagens givere?

English summary. DnB NOR Bank, the largets financial group in Norway, invites on a personal basis leaders of humanitarian and non-profit organizations to a yearly seminar about leadership, strategy, and communication. The focus this year is “tomorrows donators”.

My gig will take place on the evening of September 20, at the M.S. Pearl of Scandinavia. For the moment the exact content of my inspiration is not determined, but it will of course be around social media and Web 2.0 in the context of the theme of the seminar. I have been asked to talk for about 45 minutes plus a Q&A session. Of course I am really looking forward to this engagement (and how the Internet connection will be solved :-)

Share This

Du som lyssnar på det här hör ett talsyntesavsnitt från själva textbloggen i weconverse. Den som skrivit texten är Richard Gatarski, men jag som pratar är alltså en maskin - en slags robot. Vem är jag, skribenten eller rösten? Läskigt va?

I tisdags träffade jag, det vill säga Richard, som hastigast Daniel Erkstam på ReadSpeaker. Han är affärsutvecklare på detta Uppsalabaserade företag som är experter på talsyntes, det vill säga att automatiskt konvertera text till tal. Dom har många olika lösningar, och tillhör sedan länge dom världsledande företagen som exempelvis ser till att man kan lyssna på webbsidor. För inte alltför länge sedan började ReadSpeaker också leverera lösningar för att automatiskt göra podcasts av bloggar. Jag stötte på deras produkt första gången när 24timmarsbloggen började använda deras tjänst. Daniel upplyste mig om att man nu minsann kan göra detta gratis (på sikt annonsfinansierat) genom deras samarbete med AudioFeed Creator. För närvarande klarar den av att syntetisera text på Franska, Engelska och naturligtvis Svenska.

Så från och med nu kan du lyssna på det som skrivs här i bloggen. Sedan några månader publicerar vi dessutom weconverse pod, det vill säga unika ljudprogram som handlar om kraften i oss - och teknikutvecklingen. Du hittar dom i kategorin pod, där du kan lyssna direkt på alla avsnitt. Mer om hur du prenumererar gratis under FAQ How can I subscribe to weconverse using RSS?

Det vore kul att höra vad du tycker, speciellt om kvalitén i det syntetiska talet.

 Standard Podcast [1:50m]: Play Now | Play in Popup | Download

Share This