Archive for maj, 2007

Vattenfalls kommunikatörer och webbredaktörer vill ha lite olika perspektiv på Internet, känna på sociala medier och bli inspirerade. Och eftersom att ett par av dom har sett mig tidigare, så tillbringar jag en eftermiddag med denna spännande grupp. Jag snabbikade lite på Vattenfall.se och Vattenfall.com. Till min förvåning erbjuder dom RSS-kanaler, många vet ju inte ens vad det är. Dessutom poddsänder dom med hjälp av talsyntes och gör en del andra modiga grejor.

[Uppdatering efter giget] Ett härligt tufft pass i Guldfoajen på Operan i Stockholm. Tufft för att det var varmt och en tung samling Vattenfallare med många bra frågor. Nu har jag laddat upp bilder från föreläsningen (pdf) och varvat ner, jag menar upp, på Nalen där den andra konferensen (PodCampEurope) jag var/är på partade loss.

Reality Club har med mig i sitt senaste månadsbrev. Där finns också Lorentz Lyttkens och Isabelle Hallings läsvärda tankar. Min text (pdf i redigerat nyhetsbrevslayout) lyder som följer:

Du är för tidigt ute.
Det här är ett parlament och här talar man.
Det bästa råd jag kan ge dig nu är att börja spara till ditt barns utbildning.
En doktorsavhandling kan inte börja med ”Det var en gång i tiden”.

Fyra till synes obegripliga uttalanden, alla tagna ur sitt sammanhang. Men för mig har just dom meningarna betytt mycket, och den första får jag höra jämt. Mina insatser som talare, konsult och forskare tenderar ju att handla om okända utmaningar och möjligheter. Oftast blir det härliga möten med människor. Ibland extremt jobbiga utmaningar. Som när jag 1994 blev utbuad av tusen brevbärare i Globen. Dom gillade inte det där med elektroniska julkort. En annan gång kom tre danska direktörer fram och bad om ursäkt efter mitt föredrag. Fyrtiofem minuter tidigare hade dom nämligen tänkt kasta ut mig. Nu var dom i stället otroligt tacksamma för sina nyvunna insikter. Sånt är kul.

Nya presentationsverktyg, som Internet, laptops och mp3-spelare, är helt otroliga. Som föreläsare kan jag visa det okända i stället för att bara prata om det. Typ, försök att med ord beskriva en tag cloud widget för någon som aldrig sett vare sig det ena eller det andra.  Likaså är det läckrare att låta Lubbe prata om lortsverige, än att bara citera honom. Och vänta bara tills du får höra vad Milton tycker om reklam på Internet. Eller se Hans härja med statistiken. Men, många i talarlandet har svårt att tänka om. Därför var det betydelsefullt när Riksdagens Talman upplyste mig att jag skulle föreläsa i ett parlament. Där man ”parlar” skall man inte ha vare sig bild, video eller ljud. Så det fick jag fixa själv. Något som påverkat hur jag ser på parlamentets möjligheter att förändra världen.

Att jag studerar möten mellan skolan och marknaden, barn och livet, lärare och reklamare, tvål och teknik, gammalt och nytt – det beror bland annat på rådet från en kvinna när hon hörde att jag precis blivit far. Vi satt bland astronauter, filmregissörer, bankdirektörer, zoologer, IT-utvecklare, riskkapitalister, skådespelare och läkare. Då slog det mig. Spara till utbildning är en förlegad idé, vi skall tänka om och göra något nytt för våra barn. I stället för att ge dom en gammal skola.

Att i föreläsningsform få konversera med andra om det jag kan, tycker och vill är fantastiskt. Hör gärna av dig om du vill tänka (mer) om förändringar i medielandskapet, värderingar, varumärken, meningen med livet eller vad skolan kan lära av marknaden och tvärtom. Jag gillar tvärtom. Naturligtvis börjar min avhandling med ”Once upon a time”.

Nyckelord: Frustration, Rekognition, Emotion, Provokation
Målgrupp: Människor, gärna av olika slag

I slutet av september 2005 föreläste jag om Värderingar i det varumärkta livet för Svenska Möten. En av deltagarna arbetar på Norlandia Hotels & Resort och fann mina tankar inspirerande. I kedjan ingår några Best Western hotell, och mitt gig för dom är en bidragande orsak till att Norlandia vill se mig föreläsa. Så, på torsdag bär det av till Ronneby brunn. Beläget “mitt i Sveriges vackraste trädgård”. Det är 10 år sedan jag var där sist. Då berättade jag att passiva kunder blir aktiva och allt förändras (för Försäkringskassan). Samma sak gäller fortfarande, bara mer och på andra sätt än we kunde ana då.

 [Uppdaterad efter giget] Nu har jag lagt upp mina föreläsningsbilder (pdf). Vi fick till drygt 90 fartfyllda minuter med många bra frågor. Och under lunchen en hel del fina idéer för olika anläggningar. Innan dess fick jag också titta på dom nyrenoverade rummen på Ronneby Brunn, det blir verkligen fint - förlåt - finare.

icon for podpress  Standard Podcast [13:36m]: Play Now | Play in Popup | Download

We all went to school to learn. We all live and learn while doing it. And doing things, whenever you can, is a great and fun way to learn. And it is hard to gain true understanding if you cannot practice what you have learned. This includes the use of media, technology, and (new) social behavior. Hence, if someone stops you from doing things, such as using a particular blog tool, then you cannot learn about that.

In the excellent podcast For Immediate Release, episode 238, hosts Neville Hobson and Shel Holtz discusses to what extent, how, and why organizations IT deparments decide to limit the use of Information Technology. Today I e-mailed them an audio comment with my personal experiences and thoughts around that issue. In the comment I provide examples from Ericsson, Volvo Group, AstraZeneca, and many more organizations. (I will publish it here later on, but FiR should have the opportunity to use it first. I owe them more than that because of all the things I have learned from them. Also, links to my blog and wiki assignments at the Krakow University mentioned in the comment).

Here is my main point: Various measures to control access to IT is an alarming issue for the organizations who have not yet understood the consequences of their current security measures. These might stop outsiders getting access to internal systems, and keep insiders away from what might look as non-work-related stuff. But in the long run the result is an organization full of members who neither know what is going on, nor get the chance to develop knowledge and skills concerning media development and new social patterns. On the small side, the security walls is also a problem for me as a professional presenter and teacher. Same thing goes for Neville and Shel.

What do you think? Do you have any experiences around this issue?

[Update 2007-05-28] Whow! FiR included my comment immediately in its 243:rd episode (1h:03m:30s in). Hosts Neville Hobson and Sallie Goetsch added some superb remarks. Neville also suggested that instead of only discuss bad cases (as I did) we should converse about the good ones. As a result I am publishing a weconverse pod episode here with an excerpt from the FiR show with my comment. I did also add the example of Best Western Sweden, where visitors and guests at their hotels have free WiFi access to the Internet as of April this year (more info in Swedish).

[Update 2007-09-26] See also Shel Holz’ Stop Blocking initiative.

A since long (business) friend of mine is a co-founder and partner of the Swedish advertising agency West Kommunikation. They in turn are members of the MAPP group, whose members also include agencies in Germany, Austria, France and the United Kingdom. This day they will meet in Stockholm to share insights, experiences, and opportunities. My role is to give a presentation about “Internet and Social and Technological Movements”. We plan to also record an informal discussion and publish it here as a podcast. Thus sharing some love of the trade with you all.

[Upate after the gig] I have uploaded my presentation slides (pdf) and published our ending discussion as episode 005 in weconverse pod. For me it turned out to be a challenging task, as the group were very insightsful and relatively well acquainted with the developments of social media. Nevertheless, for all of us it turned out to be a very interesting meeting. I believe we all learned a lot. Thank you all!

We older people (say above age 25) was educated with the idea of what Steve Rubel refers to as “a strict ‘church-state’ wall” that separates the editorial and advertising sides of the house” in the “media biz”. I have reasons to suspect that younger generations have neither heard of that idea, nor seen the point with such a wall. Furthermore, in my view that wall does not really exist (anymore). Of course there are established (and formally educated) journalists who believe in, maintain, and never climb over the wall. Likewise some main stream media ad sales representatives mindfully stay on their side of the fence. And PR folks, like Steve I presume, play by the rules of the wall-idea game.

The things I bring forward here has occupied my mind ever since I discussed e-media with Svenska Dagbladet in the late 1980-ies (at that time a major Swedish daily morning paper). I was frustrated because exploring non-print distribution required the co-operation of  people from both sides of the wall. A no-no, they simply did not want to talk to each other. Steve’s post finally triggered me to share some of my thinking around the issue.

What if that wall idea is not?

First of all, I am one of those who advocate full transaparancy. This remark is my response to Steve’s question that ends his post. In other words, I believe for ethical and commercial reasons that anyone (blogger, podcaster, msm journalist, consumer, etc.) should as much as possible state, explain, and be open about why we say things. For example because somone paid me to say it, or because I like a product and not is paid for stating that. Full disclosure. Always.

Second, we have to realize that when we talk about this “wall” a lot of people does not understand the issue. This goes beyond those who understand, but does not care. Or to put it in a different way, imagine the extreme that there are people who think that everything media contains is of course there because someone paid for it. At best there is a semipermeable membrane between the people who bring in the money from advertisers and those who create the editorial content. Perhaps we can lean on all the research that says that younger generations are experts in seeing through commercial intents. Although I am not so sure about that the kids always do. And if the do, they might not really care and buy into it anyway.

Third, because the advertising methods (print ads, radio spots, and TV commercials) that have been developed in mass media in the last 50 years now increasingly become less effective, advertisers and mass media are turning to new/old alternatives. These range from a program format totally developed for a particular advertiser, to product placement. Buzz marketing belongs here too. And by the way, a lot of free “trade magazines” has for many many years contained only articles written by professionals in the trade (with the clear purpose to sell the stuff they write about).

Fourth, I have a real hard time with the term “media” (or “media biz”), because it is always extremely unclear what “media” means. If You is media, then where is the wall?

The big issue here is not loss of trust in particular media brands or their journalists, but the loss of your trust in your friends. When You is the media and everything you say is a result of direct commercial influence - then I do not trust You.

Another fruitful path is early training in source criticism. But that is another issue.

Integrity, openness, and criticism. Please.

Hösten 2005 hade jag ett frukostgig hos Sveriges Annonsörer. En som var med på frukosten arbetar på Astra Zeneca och kom att tänka på mig inför ett möte dom har på tisdag. Så, på kort varsel ska jag åka till Södertälje för att inspirera och konversera kring sociala medier och dess möjligheter.

Lustigt nog tittade jag i går kväll på House, där veckans patient visade sig vara bipolär. Hade inte en aaaaning om vad det är för diagnos, men jag blev liksom nyfiken på att kolla. Glömde bort det - tills jag precis nu googlade lite på Astra Zeneca AstraZeneca och hittade Psykiatriinfo en webbplats om schizofreni och bipolär sjukdom. Hmmm, ett väldigt intressant sammanträffande…

[Uppdaterad efter giget] Nu har jag laddat upp mina föreläsningsbilder (pdf), samt tagit bort mellanslaget mellan Astra och Zeneca som var i originalinlägget så att sökmotorerna skall hitta hit rättare (rätt stavning tycker AstraZeneca). Det blev två intensiva timmar i ett fullpackat seminarierum. Vi var tvugna att ta det lilla rummet, eftersom det var det enda som hade öppen lina till webben. Ett under att jag kom in genom alla bommar, dörrar och säkerhetsanordningar. Dom är hemliga där i Södertälje :-) Väntar nu med spänning på några utlovade superintressanta frågor och kommentarer från deltagarna.

Förmodligen har du väl hört att Nicolas Sarkozy är nyvald Fransk President. Jag har aldrig träffat honom, men nog har jag mött Loïc Le Meur, en av Frankrikes mest inflytelserika bloggare. Blogging, och andra sociala medier, är mycket stort i Frankrike. Därför skall det bli extra intressant att läsa Loïcs eftertankar Closing the Sarkozy campaing. Det vill säga om hur det kom sig att han fick en strategisk roll i kampanjarbetet, vad han gjorde och hans lärdomar av hela resan. Dom som gillar Second Life kan få kött på benen. Och dom som är rädda för att sociala medier gör att vi slutar träffas fysiskt, kan förstå att man i stället både får träffa presidenten, hans närmaste och tiotusentals väljare. Apropå träffas, Loïc tänker softa lite socialt på PodCamp Europe, Stockholm i mitten på juni. Det är bara att haka på…

Miranda är en person med extraordinär begåvning. Faktum är att No one belongs here more than you är det läckraste jag sett på länge. “Läckraste” räcker inte för att beskriva hur jag känner. Det hela är ett sanslöst fint exempel på tänk om man skulle (i sociala medier)? Dom själva.

Jag har ingen aning om det är Miranda själv, om hon över huvud taget finns, eller om det är ett otroligt kreativt team bakom webbplatsen. Det spelar ingen roll när det gäller dess effekter. Men om det är hon själv som gjort det så blir saken bara bättre.

Tack Miranda för att du gjorde det. Tack Odd, Joakim och alla andra spridare som tipsade mig.

Förr talade jag och mina kollegor om “Love sites” versus “Hate Sites”, dvs att konsumenter/medborgare/kunder skapade webbplatser för att dela sitt (miss)nöje med andra. Nyss stötte jag via Church of the CustomerFeeling Cingular. Här har dom utvecklat fenomenet hatsajt på flera sätt. Webbplatsen har webb 2.0 design i termer av formgivning och funktionalitet. Det ser verkligen webb 2.0 ut. Filmen som kallas Feeling Cingular - The Music Video är läckert gjord med animerade effekter. Den ligger också på YouTube, vilket underlättar spridning via virusmetoden. Hos Feeling Cingular under fliken “Share your story” öppnas en möjlighet för andra att dela med sig av sina erfarenheter. Dom riktigt engagerade kan också ladda ner en ringsignal till sin mobiltelefon. Längst ner på sidorna står det bland annat “Used without permission under Fair Use. No holds barred. Don’t mess with Texas.”

Det kan hända att Cingular skickar ett Lägg Ner eller Försvinn brev till personerna bakom projektet. En möjligt skäl är att dom använder det skyddade varumärket “Cingular” i domännamnet. Förmodligen ingen bra strategi. Bättre är att lyssna och konversera med Feeling Cingular för att hitta en kreativ framtid för alla inblandade.

// mod by Richard Gatarski 2007-04-23 // --- removed "feed:" before the feed URL:S
Close
E-mail It