Posts (sv/en)
speech synth (sv)
För någon vecka eller så sedan exploderade Twitter i bloggo/poddosfären. Åtminstone i den engelska delen. Jag har i alla fall inte lagt märke till någon större svensk upphetsning (bara 62 enligt knuff.se just nu). Själv beslöt jag mig för att ligga lågt, eftersom jag tyckte mig greppa vad det handlade om utan att själv bli twitterian. Det innebar också att jag inte deltog i konversationen, för det jag pratar om vill jag ha praktisk erfarenhet av.
Dom två senaste dagarna har det i Sverige blossat upp diverse konversationer kring vad webb 2.0 egenligen är. Erik Stattin skriver Jakten fortsätter. Beta Alfa menar Webb 2.0 — inte bara missuppfattat — lika mycket onyanserat. Nicklas Lundblad hade i går ett Föredrag på webbdagarna, där han la orden i munnen på ett antal namnkunniga filosofer. Tyvärr missade jag själva föreläsningen (Nicklas är som regel lysande), men bläddrade igenom hans bilder. Kreativt grepp, men jag undrar varför han inte tog med Thomas S. Kuhn, eller Ladislaus Horatius? Den senare är ju en väldigt samtida filosof.
Webb 2.0:s ontologi är inget nytt samtalsämne. Själv brukar jag nöja mig med att det är ett nytt sätt att se på webben, ett annat paradigm liksom. (Därav mitt inspel av Kuhn ovan).
Ganska fort torskade jag på Twitter, redan i måndags när jag fick se Twittevision (via Steve Rubel). Så för att göra en lång historia mycket kort. Webb 1.0 var som det var, tex betaversionen av min Thesis Proposal anno 1995 (fig 1). Då åtroligt cool, några av mina dokument på webben sammanlänkade med andra dokument på webben. Webb 2.0 kanske aldrig är - utan hela tiden blir (åtminstone till v3 tas på allvar), tex Twittervision (fig 3). Som en glass. Snygg, smarrig, smetig och man kan suga på den.
Print Post
Entries (RSS)
mars 22nd, 2007 at 22:00
Yo!
Kuhn hade varit intressant för att diskutera hur det kommer sig att vi har behov av webb 2.0, eftersom jag tror att den största nyttan vi har av Kuhn är vetenskapssociologisk - om man läser mellan raderna i The Structure… kan man också se att även de som bedriver normalvetenskap har ett behov av paradigmskiftena. Den stora boken som återstår att skriva är en blandning av Nietzsches Wille zur Macht och The Structure… som skulle kunna heta The Will to Paradigm Shifts. Här finns en hel del att fundera kring, faktiskt. Varför behöver vi three letter acronyms, nya hajper, nya begrepp hela tiden ? Jo, för att de hjälper oss att organisera om vårt vetande, ordna om vårt arbete.
Hypen är en metod, ett sätt att utvecklas på.
Ladislaus har jag inte så mycket att göra med. Jag debatterade mot honom i Filosofiska rummet nån gång, och jag kan inte med den anti-dionysiska depressivitet som ligger i hans förhållningssätt till tekniken. Det blir liksom aldrig nietzscheanskt, även om jag ibland tror att han vill det. Det förblir bara ludditiskt, och litet trist.
Vi har ännu inte sett så mycket av det nietzscheanska teknikmotståndet som inte försöker stoppa tekniken så mycket som skynda på utvecklingen, för att tekniken skall bli något självklart, trivialt och i någon mening besegrat.
((Det vore kul, tycker jag. Ett otåligt teknimotstånd som vill ha allt, snabbt och med bra kvalitet - för att sedan kunna glömma själva tekniken och fortsätta med det mänskliga projektet.))
Synd att vi missade varandra på NITA-mötet. Borde ses snart.
mars 22nd, 2007 at 22:56
Stort tack för din tunga kommentar. Mitt nästa inlägg är av det lättare slaget tänkande ;-) Horatius är som han är. Som både filosof - och konstnär - hjälper han mig. Kanske inte att organisera nåt vetande, men med reflektioner från en spegel som inte är jag.
Jepp, vi borde ses snart. Snackar gärna om Ludditerna, Adam Smith och aktörer i Neo-Sherwoodskogen. Undrar vilka som är dagens skogsvaktare? Vi lär väl ligga mellan fårfarmare och textilfabrikörer.
/doktor (aj!) Gatarski