Archive for mars, 2007

Sedan många många år har jag och kollegan Ola Feurst haft SJ:s (och SAS) ofta prisbelönta reklam som ett diskussionscase i våra marknadsföringskurser. Personligen är jag otroligt trött på den vackra verklighetsflyktiga bild som SJ:s i annonser, TV-spottar och andra former slänger ut pengar på. I stället för att lägga resurser på att, gärna med annonsbilderna som vision, utveckla den faktiska leveransen. Hur som, SJ satsar mycket på reklam, vinner Guldägg och vi tågåkare delar gärna hemska upplevelser ombord.

Fast, naturligtvis är det ibland riktigt bra att åka tåg, dvs när SJ levererar precis det dom lovar. Jag gillar tåg. Och idag dök det upp två bloggare som glatt delade med sig hur dom bloggade trådlöst från X2000. Dels Rasmus Sellberg som rapporterade från Commection 07 (kolla hans ppt-bilder, otroligt bra!).  Dels Anette Gustafssons som förra året surfade i 200 km/h (vet inte varför Bloglines visade det gamla inlägget just idag). För egen del gjorde jag samma sak för drygt ett år sen, i Trainsurfing.

Undrans just om SJ eller deras byrå funderat strategiskt på att stödja den oftast positiva onlinekonversationen om X2000:s Internetuppkoppling.

Igår kväll träffade jag på Pub. 2.0 en kund som berättade att deras VD tänt lite på att börja blogga. Men i deras fall sätter marknadsavdelningen stopp. Typ, “han får ju inte säga vad som helst”. Så det blir nog ingen VD-blogg där just nu. Strax efteråt, när jag på samma ställe gick igenom min mobila bloggläsare, fick jag idén som resulterade i att ni kan se Yrkeslandslagets film här. Kolla den om ni vill, och läs vidare om historien bakom.

[youtube ZUlMc7oJ5ug nolink]

I november giggade jag för Teracom på deras Framtidsseminarium (länken lär byta innehåll nästa år). Mitt budskap handlade om varför och hur etablerade medieaktörer kan tänka om. Evenemanget producerades av World Television, “a global leader in television and IPTV communications for companies, governments and international organisations”. På sin webbplats sänder Teracom filmer med seminariets föreläsningar. Deras lösning är ett utmärkt exempel på hur svårt det är för många att tänka om. Inte vet jag varför dom sänder (gammalt tänk) i stället för att dom delar (nytt tänk). För mig är det lite ledsamt eftersom jag skulle vilja integrera filmen här på weconverse. Inte för att behålla er som besöker, utan för att göra det bekvämt för er att titta. Pröva gärna att gå in på Teracoms filmsida och hitta min föreläsning - lycka till!

För ett halvår sedan lanserade AMF Pension sin Pensionsbloggen. Jag har inte varit direkt inblandad i den processen, men tycker det är otroligt bra och kul att dom prövar sig fram. Innehållet skapas av Anna, Annelie och Dan, med gästinlägg som från självaste vice VD Ingvar Skeberg. I mitt tycke har bloggen blivit bättre och bättre. Otroligt häftigt att AMF Pension prövar nya grepp och som det verkar hittar en intressant form. Så igår kom först ett provinlägg som hette “Test”, med i princip bara en länk till en videofil i wmv-format. Hmm, detta blir spännande tänkte jag. Efter en stund ersattes det inlägget med “Se film från Yrkeslandslagets träff” (det finns tyvärr ingen direktlänk till just det inlägget). Där fanns också länken Se Filmen.

Och då gjorde jag i förmiddags följande. Minut ett, nedladdning av wmv-filmen till min dator. Minut två, uppladdning av filmen till mitt konto på YouTube. Minut tre till fem (cirka), YouTube kodade om filmen till Flashformat. Minut sex till 15, jag slängde in insticksprogrammet Youtubebrackets till det bloggverktyg som weconverse använder. [Uppdaterad 2007-04-04, jag har bytt till insticksverktyget Embedded videos].  Minut 16, jag la in en kodsnutt i det här inlägget och resultatet se har du redan sett. Pensionsbloggen ligger på TypePad (se även andra blogghotelli min guide), så för att demonstrera hur det ser ut där slängde jag in klippet på min demoblogg Medbloggaren som också använder TypePad.

Får jag göra så här? Det krävs nog en domstol för att avgöra det. Men naturligtvis skulle jag inte delat mina tankar och andras innehåll om jag inte tyckte att det var såväl etiskt riktigt som värdeskapande för alla inblandade parter. Möjligen, möjligen, kan det vara så att det lilla musikinslag som finns i videon inte är friköpt. Och i så fall kan i värsta fall någon rättighetshavare klämma åt både AMF Pension och mig.

En av mina favoriter är Lektion.se, en samlingsplats med pedagogiskt material och tips för lärare och av lärare. Grundarna Per Malkert, Mattias Räftegård och Kenneth Spenner har helt enkelt skapat ett webbaserat verktyg som låter lärare konversera om sin profession utifrån det studiematerial dom själva gjort. Snacka om lärarskapat innehåll! Från början, cirka fem år sen, startade det som en idé och ett behov hos tre pedagoger. Jag träffade dom första gången i november 2004.

I takt med att verksamheten, och antalet medlemmar växt, har Lektion fixat mer och mer av finansiering genom sponsorsamarbeten och annonser. Håll i er nu - när jag precis kollade har dom 92049 medlemmar! Nästan 100000 människor som engagerar sig, hjälper varandra och utvecklas utan (mig veterligen) en krona i direkt stöd från statliga satsningar som KK-stiftelsen och Myndigheten för Skolutveckling.

Nu tar jag Lektion.se som ett exempel på diskussionen om transparens, mest för att jag gärna sprider kunskapen om Lektion.se. En av poängerna är att Per, Mattias och Kenneth lär ha lärt sig otroligt mycket när dom utvecklat sitt entreprenörsskap. För ett par år sen ringde dom och diskuterade med mig olika sätt att finansiera den webbteknik och arbetstid dom behöver. Whow vad imponerad jag är, för dom har verkligen fått snurr på affärerna (utan min hjälp) - miljonklipp sa Dagens Media. Trots det växer antalet medlemmar. Med andra ord klarar lärare lite kommersiell inblandning även på jobbet.

Solklart förstår nog dom flesta att banners som numera finns på deras webbplats är annonser. Möjligen är det lite knepigare när Lektion.se:s ordinarie nyhetsbrev (e-post) till medlemmarna då och då blandas upp med nyhetsbrev från sponsorerna, med Lektion.se som avsändare. Men, åtminstone jag har förstått vem som säger vad. Fast i det senaste Temabrevet börjar det bli svårt att skilja pedagogerna från sponsorerna. Inledningsvis utlovas “Månadens medlemsbrev ägnar vi därför åt en liten spaning bland producenter och leverantörer. ” Därefter följer en racka annonser från dessa producenter och leverantörer. Sant, ibland finns det en liten ruta med ljusgrön text som säger “Annonser”. Jag såg dom inte först. Och när jag tittar närmare undrar jag varför inte allt material har den stämpeln. Helt plötsligt har Lektion, som varit så webb 2.0 i sin kärnverksamhet, blivit otroligt webb 1.0 i sin kommersiella del.

Ta ett exempel, det mesta som jag kan om en av annonsörerna (Smartboard) har jag lärt mig från nöjda lärare som berättar om sitt användande. Vidare en del anekdoter, där mina och andras barn spontant berättat att deras skola skaffat Smartboard (hmmm, inte ofta dom berättar vad som händer i skolan). Naturligtvis också genom svar på mina frågor från leverantören, som tex när jag poddintervjuade företagets grundare David Martin för några år sedan.

I många branscher, speciellt PR-sektorn just nu, pratar man etik och webbkonversation. En viktigt ståndpunkt, som jag stödjer, är “transparens”. Det vill säga att mottagaren skall veta vem som säger vad, och gärna motiven bakom. Jämför en gammal, numera nästa bortglömd, ideologi om en vattentät uppdelning mellan massmediernas redaktionella respektive annonssäljande avdelning. Fast numera köper vi i bloggo/poddosfären idén att redaktören pratar för annonsören, bara vi vet om dom är betalda eller inte.

Sammanfattningsvis, till att börja med. Ange klart och tydligt om ni förmedlar ett budskap mot betalning. Det blir inte bara mer etiskt, det blir desssutom ärligare och uppriktigare. Det känns fånigt när Lektion.se säger sig ha “gått på spaning”. Dessutom, ta betalt av annonsörerna och sponsorerna för att hjälpa deras kunder att konversera om produkterna i fråga. Det känns mer spännande än att i gammal anda vara en megafon åt reklambyråerna.

EPiServer har mashat ihop sitt kundregister med Google maps. Resultatet EPiServer World blir något som liknar Twittervision (jämför min utläggning om webb 1 till 2. Spännande, väcker massor av idéer.

På vägen till dagens gig för Mindshare lyssnade jag på senaste avsnittet av poddsändningen TWiT (this WEEK in TECH). Precis innan jag pausade (40 minuter in i programmet) började dom (Leo Laporte, Merlin Mann, Craig Syverson, Kevin Gamble och Jeff Mcpherson prata om “att finnas i Wikipedia”. Otroligt intressant! Lyssna här själv på några klipp och kommentarer från mig, i det som blir andra avsnittet i weconverse pod (när alla tekniska bitar kommer på plats). Se även det aktuella uppslagsordet i Wikipedia - om det finns kvar. Jag passar helt fräckt på att också pusha för podcasten QritiQ - hörpunkter om den sköna konsten marknadsföring, vars format delvis inspirerats av TWiT - utan jämförelse i övrigt.

icon for podpress  Standard Podcast [7:37m]: Play Now | Play in Popup | Download

Det var en gång en värld där informationen spreds från mun till mun. Sen började våra förfäder rita bilder. Efter tusentals år kom man på idén att skapa ett skriftspråk. Tänk om man kunde sprida Bibeln på ett effektivare sätt? Det var förmodligen den idén som drev Gutenberg när han mekade ihop sin första tryckpress. På ett liknande sätt resonerade Manutius. Det vill säga, tänk om man kunde packa typerna tätare genom att luta fonten?

Tänk om man kunde skicka information över långa avstånd utan tråd? Det var utmaningen som resulterade i att Marconi lyckades skicka en serie “S” över Atlanten. Tänk om vi kan sända till massan? Vips var Conrad igång med en kommersiell radiostation. Tänk om vi kan lägga reklam i radion var en annan fråga som drev utvecklingen i USA. Tänk om dom kapitalstarka företagarna tar makten över radion? Det är nog bäst att staten tar kontrollen och skapar en Public Service. Det bestämde 1920-talets politiker, först i England och sen i Sverige för nästan 100 år sen. Tänk om vi kan sända rörliga bilder genom etern? Ja, så gick tankarna hos medborgare, företagare och politiker för mycke eller lite länge sedan.

Om man låter terminalerna vara nätet kan man skapa Skype tänkte Zennström. Tänk om vem som helst kan skicka rörliga bilder till vem som helst? Hurley, Chen och Karim gjorde det och födde YouTube. Tänk om vem som helst kan återanvända innehåll i olika former. Ta text, musik, film, datorprogram och röra ihop det till något nytt - en mashup. Troy gjorde det med Twitter, Google Maps och webben. Ut kom Twittervision. Tänk om massan inte längre bara hör och ser utan också gör och sänder?

Tänk om vi måste tänka om - om information, reklam, pr, påverkan, publicitet, medier och marknaden?

Nu är det nu - mars 2007.

Det är som vanligt dags att tänka OM!

Webb 1.0 en webbsida anno 1995För någon vecka eller så sedan exploderade Twitter i bloggo/poddosfären. Åtminstone i den engelska delen. Jag har i alla fall inte lagt märke till någon större svensk upphetsning (bara 62 enligt knuff.se just nu). Själv beslöt jag mig för att ligga lågt, eftersom jag tyckte mig greppa vad det handlade om utan att själv bli twitterian. Det innebar också att jag inte deltog i konversationen, för det jag pratar om vill jag ha praktisk erfarenhet av.

Dom två senaste dagarna har det i Sverige blossat upp diverse konversationer kring vad webb 2.0 egenligen är. Erik Stattin skriver Jakten fortsätter. Beta Alfa menar Webb 2.0 — inte bara missuppfattat — lika mycket onyanserat. Nicklas Lundblad hade i går ett Föredrag på webbdagarna, där han la orden i munnen på ett antal namnkunniga filosofer. Tyvärr missade jag själva föreläsningen (Nicklas är som regel lysande), men bläddrade igenom hans bilder. Kreativt grepp, men jag undrar varför han inte tog med Thomas S. Kuhn, eller Ladislaus Horatius? Den senare är ju en väldigt samtida filosof.

Webb 2.0:s ontologi är inget nytt samtalsämne. Själv brukar jag nöja mig med att det är ett nytt sätt att se på webben, ett annat paradigm liksom. (Därav mitt inspel av Kuhn ovan).

Webb 2.0 en mashup a la mars 2007Ganska fort torskade jag på Twitter, redan i måndags när jag fick se Twittevision (via Steve Rubel). Så för att göra en lång historia mycket kort. Webb 1.0 var som det var, tex betaversionen av min Thesis Proposal anno 1995 (fig 1). Då åtroligt cool, några av mina dokument på webben sammanlänkade med andra dokument på webben. Webb 2.0 kanske aldrig är - utan hela tiden blir (åtminstone till v3 tas på allvar), tex Twittervision (fig 3). Som en glass. Snygg, smarrig, smetig och man kan suga på den.

Varning, detta är tekniktugg som mest är mig själv och för andra som kanske tycker det hör problemet och dess lösning är intressant.

Suck, det verkar som att jag behöver byta teckenhanteringen på weconverse. Från början valde jag ISO-8859-1 eftersom mina tidigare erfarenheter var att det rekommenderade UTF-8 gav skräptecken i en del nyhetsläsare. Möjligen kan det vara så att fler och fler har gått över till UTF-8. Jag gör nu en liten test i detta inlägg. Och om det faller väl ut verkar jag bli tvungen att skriva om alla inlägg jag gjort på svenska. Nåväl, hellre nu när dom inte är så många.

[uppdaterad 14:33] nähä, det gick inte. Tillbaks till ISO-8859-1 (och omskrivning av detta inlägg). Även om allt såg fint ut här på weconverse (både webbsidorna och adminstrationspanelen), så blev det knastecken i RSS-flödena (åtminstone i Googles personliga hemsida). Som jag brukar säga, det finns ingen standard, bara en massa standarder.

Det finns alltid massa saker att lära sig när det gäller presentationsteknik. Jag följer exempelvis Garr Reynolds otroligt generösa blogg Presentation Zen. Sprängfylld med tips, verktyg och aktuella analyser, exempelvis av Al Gores presentationsteknik i An Inconvenient Truth. Och i förrgår kväll lärde jag mig en hel del nytt - medans jag strök en enorm hög med kläder. I samband med ett besök hos en potentiell kund till Podernize stötte jag nyligen på podcasten Manager Tools. Så under tiden strykjärnet värmdes upp laddade jag min multimediala mobil med Presentations Basics principle #1 samt Answering Questions i a Presentation avsnitt 1 och 2. Jämrans, att stryka kan vara så värdefullt (tid att lära).

Sen händer det faktiskt ibland att jag själv tycker att jag är himla bra på att föreläsa. Då är jag alltid tacksam för dom två presentationskonsulter som coachade mig på Ericsson för cirka 25 år sen. Tyvärr har jag sedan länge glömt deras namn, men dom var helt fantastiska. Numera bygger mina gig på 30 års ämneserfarenhet, experiment med bilder och presentationsteknologi. Naturligtvis snappar jag också upp bra grejor som andra föreläsare gör. Dessutom utbyter jag idéer, tips och trådar med kollegor, framförallt Ola Feurst och Anders Lundkvist i BAT.

Inför varje enskild föreläsning går jag igenom uppdraget, stämmer av med deltagarnas bransch och förkunskaper samt lägger till och drar ifrån material från tidigare presentationer. Under giget får jag ofta idéer till en ny tråd, eller hur en gammal tråd kan utvecklas. Ibland kan jag testa idén direkt. När det hela funkar fint är det helt otroligt kul. Som tex när en seminariedeltagare i höstas spontant utbrast “this is terrible”. Det födde bland annat en rapporttitel och en föreläsning.

Men direkt efter ett gig går som regel mina tankar direkt till det som blev mindre bra. Vad kunde jag tagit bort: vad missade jag att säga; hur låg rösten; hur tog jag emot publikens reaktioner och frågor? Typ såna saker grubblar jag över varje gång. Baserat på egna känslor och återföring från vänner (det är oftast bara dom som vågar säga sanningen), arbetar jag just nu med att minimera risken att låta arrogant, ta bort några tics (jag smackar rätt mycket), lite svärord och balansera mellan en “soft” och en “affärsmässig” stil.

En del av mina kunder gör mer eller mindre avancerade utvärderingar av arrangemang där jag ingår. Det är en form av värdefull feedback. Men det vore otroligt kul om folk ville dela sina synpunkter på mina framföranden här i weconverse. Gärna ros, men framförallt vad jag kan göra bättre. Konversationen är fri…

Det är vår och ungarna växer. Alltså dags att sälja urvuxna cyklar och stolar. På köpet får vi ett utmärkt exempel på en bra dialog, dvs ett informationsutbyte mella två (dia) parter. Tyvärr handlar det denna gång inte om konversation, som jag alltså tycker är mer intressant och utvecklande än en dialog. För en historisk introduktion till begreppet konversation i marknadsföringssammanhang rekommenderar jag min och Anders Lundkvists vetenskapliga artikel i manuskriptform. (Tänk att det är 10 år sen jag la ut den sidan på webben). Fler tankar och praktikfall kommer vi snart ta upp i QritiQ utifrån den nyutkomna boken Citizen Marketers.

Sent i går kväll skickade jag in en annons på en cykel och tre höga barnstolar till Blocket. Det tog en liten stund, sen fick jag reda på att min annons inte godkändes för att den “bröt mot reglerna”. Närmare bestämt för att den “innehöll andra varor som inte passar under samma kategori. Dela upp din annons efter de kategorier som sakerna tillhör”. I och för sig är det väl ingen jättekostnad att betala 20 kronor för en annons till, men jag villa testa Blockets kundtjänst. Den visade sig vara mycket bra.

Själv tyckte jag att cyklar och barnstolar tillsammans passar alldeles utmärkt som “Barnartiklar & leksaker”. Dessutom hittade jag en annan godkänd annons som sålde både cyklar och barnmöbler under samma rubrik. Jag surfade därför in på Blockets kundtjänst och skickade iväg ett meddelande om vad jag tyckte. Dom svarade rappt att dom ville utreda saken med “kundservice” och bad mig lägga in annonsen igen, utan att publicera den direkt. Efter ytterligare en liten stund fick jag beskedet att annonsen var godkänd. Strax efteråt var den publicerad. Allting tog ett par timmar, vilket jag har full förståelse för. Annonserna är sällan tidskritiska och dom lär ha rätt mycket dialog med en stor mängd annonsörer.

Jag lärde mig bland annat:

  • Blockets kundtjänst är mycket bra (och trevlig)
  • Dom lyssnar på kunderna
  • Det lönar sig att försvara sina synpunkter

Däremot vet jag inget om vad Blocket tycker eller har lärt sig. Vidare har jag ingen aaaaning om huruvida den här typen av situation är (o)vanlig. Dessutom är det ingen annan som lär sig något av den dialogen vi hade. Förrän nu, när jag skriver om detta i weconverse. Tänk om Blocket i stället hade stött/erbjudit en möjlighet att konversera om denna och liknande situationer?

Tänk om…

[uppdatering 19:40] grejorna gick åt som smör i solen, uppenbarligen satte vi för lågt pris, huvudsaken är att andra ungar får nytta av prylarna. Min annons finns på Blocket tills jag sålt grejorna.

// mod by Richard Gatarski 2007-04-23 // --- removed "feed:" before the feed URL:S
Close
E-mail It